Högt i tak ger ekot ingen kan överrösta
Socialdemokraterna kommer inte ha det lätt att hitta en partiledare. Viljan från verksamhetsutskottet verkar peka åt en ledare som kan ena partiet. Socialdemokraterna gav ikväll SVT finbesök av bl.a. partisekreterare Carin Jämtin och f.d. partisekreterare Ibrahim Bayland. Dom båda försvarar tanken att partiet kan leva vidare med två motsättande falanger. Utmaningen att hålla samman ett parti med vänsterinriktade och liberalstukade socialdemokrater låter som en tuff uppgift men är nog betydligt svårare än så.
Likt Svenska kyrkan befinner sig partiet i krisen som kommit ur en tid då tvivlare söker nya möjligheter till svar och lösningar. Organisationen svarar med att öppna upp för olika tankar och välkomnar alla att komma in och tycka och tänka som man vill. Det pratas om högt i tak - filket skapar ett eko som ingen klarar av att överrösta.
Socialdemokraterna kommer aldrig att få en majoritet i riksdagen igen. Dom tidigare stöttande väljare som nu har valt att lägga sin röst på högerblocket kommer kanske åter tillbaka till den solidariska sidan, men kommer då att sprida sig mellan mp, västern och sossarna. Det här tror jag att vi kommer märka av redan till nästa val. Anledningen till att detta skulle ske är att dom som missnöjesröstat på högern nu senaste två valen har sökt sig dit för en enklare politik med tydlig riktning, vilket dom inte kunnat få i socialdemokraternas extremt spretiga politk.
Moderaterna kommer ställas inför samma problem. Den så kallade moderniseringen av partiet kommer att genomskådas och ifrågasättas allt mer vilken kommer att leda till ett liknande ras som det nuvarande för sossarna. Dock inte att liknas med krisen som nu drabbat socialdemokraterna, mycket för att mediadrevet inte verkar drabba den blå sidan lika hårt som den röda.
Socialdemokraterna skulle vinna på att splittras upp i två partier. En grupp Socialliberaler som blir ett mer högervänligt parti och en grupp Socialdemokrater som fortsätter strida för dom mer traditionella värderingarna i partiet, dom värderingarna som efterfrågats av väljare som gått till moderaterna.
Men, det är min tro och önskan. Det är väl inget som kommer att hända. Båda grupperna inom partiet är rädda att tappa väljare genom att göra för stora förändringar. Dom kommer fortsätta stå och trampa bra länge innan någon förändring ska träda i kraft. Nästa partiledare kommer ha stora problem att hålla ihop problemet och undanslippa överdrivet nitiska och påträngande mediala granskningar som inte tar hänsyn till ett männskligt värde.
Likt Svenska kyrkan befinner sig partiet i krisen som kommit ur en tid då tvivlare söker nya möjligheter till svar och lösningar. Organisationen svarar med att öppna upp för olika tankar och välkomnar alla att komma in och tycka och tänka som man vill. Det pratas om högt i tak - filket skapar ett eko som ingen klarar av att överrösta.
Socialdemokraterna kommer aldrig att få en majoritet i riksdagen igen. Dom tidigare stöttande väljare som nu har valt att lägga sin röst på högerblocket kommer kanske åter tillbaka till den solidariska sidan, men kommer då att sprida sig mellan mp, västern och sossarna. Det här tror jag att vi kommer märka av redan till nästa val. Anledningen till att detta skulle ske är att dom som missnöjesröstat på högern nu senaste två valen har sökt sig dit för en enklare politik med tydlig riktning, vilket dom inte kunnat få i socialdemokraternas extremt spretiga politk.
Moderaterna kommer ställas inför samma problem. Den så kallade moderniseringen av partiet kommer att genomskådas och ifrågasättas allt mer vilken kommer att leda till ett liknande ras som det nuvarande för sossarna. Dock inte att liknas med krisen som nu drabbat socialdemokraterna, mycket för att mediadrevet inte verkar drabba den blå sidan lika hårt som den röda.
Socialdemokraterna skulle vinna på att splittras upp i två partier. En grupp Socialliberaler som blir ett mer högervänligt parti och en grupp Socialdemokrater som fortsätter strida för dom mer traditionella värderingarna i partiet, dom värderingarna som efterfrågats av väljare som gått till moderaterna.
Men, det är min tro och önskan. Det är väl inget som kommer att hända. Båda grupperna inom partiet är rädda att tappa väljare genom att göra för stora förändringar. Dom kommer fortsätta stå och trampa bra länge innan någon förändring ska träda i kraft. Nästa partiledare kommer ha stora problem att hålla ihop problemet och undanslippa överdrivet nitiska och påträngande mediala granskningar som inte tar hänsyn till ett männskligt värde.
Närmast trettio utan att falla över kanten vinner!
Jag har senaste åren upplevt en vuxenhets. Det springs och jagas för att få poäng i att bli så gammal som möjligt utan att passera trettio. Helst ska man ha villavolvovovve, vara examinerad vid högskola och/eller universitet, vara förälder och inte passerat 25. Av någon anledning så har folk fått för sig att man då finner någon harmoni i att vara klar med livet och stilla leva harmoniskt i svensson-vardagen.
Jag håller inte med.
Jag tycker att det känns lika illa som alla hundratals av oss 80-talister som förlovade sig i 16årsåldern med någon förhoppning, mer än tro, om att allt skulle bli vackert av att fixa till allt så snabbt som möjligt.
Ibland gör det ont att se vänner, bekanta och främlingar som obekvämt och ibland osäkert klampar runt i vuxenvärlden med ett stolt leende. Lite som syrrans ettåriga grabb som ställer sig i morbrors skor och trampar runt i hallen - han tar sig framåt och är överlycklig för dom stegen. Skillnaden är att när han ska ut och gå så hämtar han sina egna skor för han vet att han dom passar och att han kan gå ordentligt i dom.
När han ska ut i världen så är morbrors skor inte roliga alls.
Grabben gör helt rätt, för visst måste man testa på vuxenvärlden. Visst kan man då och då ta en promenad i för stora skor, ibland är man till och med tvungen. Det som är illa och som jag stör mig på är att man medvetet köper för stora skor och gör allt för att alla ska se hur stora dom är utan att visa glappet i tån och skavsåren på hälen. Vill man dessutom vara en ä
Jag skulle vilja avsluta med ett klassiskt citat: "Man slutar inte leka för att man blir gammal - man blir gammal för att man slutar leka".
Jag håller inte med.
Jag tycker att det känns lika illa som alla hundratals av oss 80-talister som förlovade sig i 16årsåldern med någon förhoppning, mer än tro, om att allt skulle bli vackert av att fixa till allt så snabbt som möjligt.
Ibland gör det ont att se vänner, bekanta och främlingar som obekvämt och ibland osäkert klampar runt i vuxenvärlden med ett stolt leende. Lite som syrrans ettåriga grabb som ställer sig i morbrors skor och trampar runt i hallen - han tar sig framåt och är överlycklig för dom stegen. Skillnaden är att när han ska ut och gå så hämtar han sina egna skor för han vet att han dom passar och att han kan gå ordentligt i dom.
När han ska ut i världen så är morbrors skor inte roliga alls.
Grabben gör helt rätt, för visst måste man testa på vuxenvärlden. Visst kan man då och då ta en promenad i för stora skor, ibland är man till och med tvungen. Det som är illa och som jag stör mig på är att man medvetet köper för stora skor och gör allt för att alla ska se hur stora dom är utan att visa glappet i tån och skavsåren på hälen. Vill man dessutom vara en ä
Jag skulle vilja avsluta med ett klassiskt citat: "Man slutar inte leka för att man blir gammal - man blir gammal för att man slutar leka".
Får ju så mycket skit...
Herregud, fattar inte hur folk orkar blogga 24/7! Jag vill ju bara skriva när det känns bra, kan man inte får göra det?! :P
Likbil och kista
En förmiddag i förra veckan blev jag uppplockad av Begis som kom i en svart volvo med gardiner för dom långa bakrutorna. Han berättade lite om dagen och vad som skulle hända och vilka vi skulle träffa och var vi skulle ta vägen. Det var långt ifrån det enda vi pratade om, vi är ju bekanta sedan tidigare och själva grejen att sitta i en likbil kändes inte något mer annorlunda än en pickup eller liknande. Det kanske ska tilläggas att vi inte hade någon med oss i bakluckan ännu.
Vi åkte iväg till Hovdestalund (kyrkogård, krematorie och kylrum i Västerås), öppnade upp bilen, gjorde klart för att skjuta in kistan och gick i huset. Dom första vi får syn på är några kistbärare som har arbete i det större kapellet den här dagen och en av vaktmästarna på bygget. Begis känner dom sen tidigare och det blir hej, goddag och allt annat som brukar sägas på jobbet en vanlig dag. Bredvid oss står det fyra kistor och en av dom är den som vi ska hämta. Begis tar en truck och ska köra ut kistan men det blir lite för trångt för trucken så jag får idéen att hjälpa till genom att flytta en av kistorna bredvid. Till min förvåning fick jag ta i och på två sekunder så hade följande tankar gått genom mitt huvud, ungefär:
"Just ja, det ligger ju faktiskt en människa i den här. En människa kan ju väga 70-80kilo. Väger den här så mycket. Det ligger ju någon i kistan, jag just det..."
På plats i bilen så åker vi till begravningen. Just då kändes det nästan lite kostigt att vara så opåverkad av att jobba så nära döden, och att alla inne i fikarummet innan faktiskt kunde skratta och vara glada, prata om semester för två år sen ena sekunden för att i nästa prata om begravningen nästa vecka. Den tanken kom tillbaka flera gånger.
Väl framme ställer vi kistan på plats och lägger blommorna vackert tillrätta. Begis tänder sin vana trogen ett ljus i en liten mässingsängel och ställer på kistan. Allt är klart. Dom anhöriga kommer och gudstjänsten rakt igenom så kan jag inte undgå att beröras av vackra ord och minnen, tårar som rinner och leenden och klappar på kistan. Då och då kastar jag en liten kik på vaktmästaren som står längst bak hos mig och Begis. Begis kikade jag på ett par gånger också. Ingen av dom verkade riktigt fastna i stämningen och jag antog väl att dom varit med om det så många gånger förut att dom blivit lite avtrubbade eller lärt sig att ta avstånd från sina känslor i såna här stunder.
Begravningen gick bra och vi åkte tillbaka, lämnade in kistan igen på Hovdestalund och träffade på gubbarna i kistbärarlaget igen, några andra begravningsbyråer som också hade arbete där den dagen och någon för mig ny vaktmästare. Prat igen, en kaffe i fikarummet och sen tillbaka med bilen.
Nu har jag gått och tänkt lite på den där dagen. Det är nog en av dom mer annorlunda dagarna i mitt liv hittills. Jag har varit in i kylrum med konfirmander, varit på begravning privat och pratat om sånt här många gånger men aldrig gjort något såhär nära döden på något vis. Borde inte det här påverka mig ganska mycket? Borde man inte bli förstörd av att jobba med sånt här? Nej.
Som tidigare nämnt så har jag levt i tron att man måste skaffa sig en distans till sitt arbete för att klara av det. Distans är helt fel ord. Det handlar om en relation och ett förhållande. Det här är ett jobb där man måste vara nära sina och andras känslor, där finns ingen som helst distans. Det gäller att vara såpass nära sina känslor och tankar kring döden och dom avlidna så att man kan vara sig själv och själv känna att man visar respekt för situationen och dom inblandade. Hoppas att någon förstår hur jag tänker när jag säger så.
I veckan ska jag ut igen. Jag hoppas att det blir lika spännande.
Vi åkte iväg till Hovdestalund (kyrkogård, krematorie och kylrum i Västerås), öppnade upp bilen, gjorde klart för att skjuta in kistan och gick i huset. Dom första vi får syn på är några kistbärare som har arbete i det större kapellet den här dagen och en av vaktmästarna på bygget. Begis känner dom sen tidigare och det blir hej, goddag och allt annat som brukar sägas på jobbet en vanlig dag. Bredvid oss står det fyra kistor och en av dom är den som vi ska hämta. Begis tar en truck och ska köra ut kistan men det blir lite för trångt för trucken så jag får idéen att hjälpa till genom att flytta en av kistorna bredvid. Till min förvåning fick jag ta i och på två sekunder så hade följande tankar gått genom mitt huvud, ungefär:
"Just ja, det ligger ju faktiskt en människa i den här. En människa kan ju väga 70-80kilo. Väger den här så mycket. Det ligger ju någon i kistan, jag just det..."
På plats i bilen så åker vi till begravningen. Just då kändes det nästan lite kostigt att vara så opåverkad av att jobba så nära döden, och att alla inne i fikarummet innan faktiskt kunde skratta och vara glada, prata om semester för två år sen ena sekunden för att i nästa prata om begravningen nästa vecka. Den tanken kom tillbaka flera gånger.
Väl framme ställer vi kistan på plats och lägger blommorna vackert tillrätta. Begis tänder sin vana trogen ett ljus i en liten mässingsängel och ställer på kistan. Allt är klart. Dom anhöriga kommer och gudstjänsten rakt igenom så kan jag inte undgå att beröras av vackra ord och minnen, tårar som rinner och leenden och klappar på kistan. Då och då kastar jag en liten kik på vaktmästaren som står längst bak hos mig och Begis. Begis kikade jag på ett par gånger också. Ingen av dom verkade riktigt fastna i stämningen och jag antog väl att dom varit med om det så många gånger förut att dom blivit lite avtrubbade eller lärt sig att ta avstånd från sina känslor i såna här stunder.
Begravningen gick bra och vi åkte tillbaka, lämnade in kistan igen på Hovdestalund och träffade på gubbarna i kistbärarlaget igen, några andra begravningsbyråer som också hade arbete där den dagen och någon för mig ny vaktmästare. Prat igen, en kaffe i fikarummet och sen tillbaka med bilen.
Nu har jag gått och tänkt lite på den där dagen. Det är nog en av dom mer annorlunda dagarna i mitt liv hittills. Jag har varit in i kylrum med konfirmander, varit på begravning privat och pratat om sånt här många gånger men aldrig gjort något såhär nära döden på något vis. Borde inte det här påverka mig ganska mycket? Borde man inte bli förstörd av att jobba med sånt här? Nej.
Som tidigare nämnt så har jag levt i tron att man måste skaffa sig en distans till sitt arbete för att klara av det. Distans är helt fel ord. Det handlar om en relation och ett förhållande. Det här är ett jobb där man måste vara nära sina och andras känslor, där finns ingen som helst distans. Det gäller att vara såpass nära sina känslor och tankar kring döden och dom avlidna så att man kan vara sig själv och själv känna att man visar respekt för situationen och dom inblandade. Hoppas att någon förstår hur jag tänker när jag säger så.
I veckan ska jag ut igen. Jag hoppas att det blir lika spännande.
Snabbt hej och hallå
Sitter på Stiftsgården och peppar för Stiftsungdomsmöte (STUM) i Rättvik. I år är det nästan rekord i antal deltagare (det har inte varit så här många sen 2004) och det känns som att vi som planerar har koll på länget. Grymt skönt att allt funkar...
Har funderat på hur jag ska klara mig utan mobilen så småning om, men jag tror inte att det kommer att bli några större problem. Det är ju egentligen bara en bekvämlighetsgrej.
Tjipp så länge!
Har funderat på hur jag ska klara mig utan mobilen så småning om, men jag tror inte att det kommer att bli några större problem. Det är ju egentligen bara en bekvämlighetsgrej.
Tjipp så länge!
Promenader och tankar
Augusti, sensommarsvett och tankar som inte går att organisera. Jag kände att jag behövde ut och göra något så jag tog på joggingkläderna och började knalla. Hamnade i Rocklundas motionsspår och gick halvmilen. Med promenaden till och från spåret så blev det ungefär en mil. Schysst motion.
Under halvmilen i spåret hann jag både gråta och skratta högt, knyta nävarna tills jag inte orkade längre och massera fingertopparna i brist på annat. Tankarna var ett bra bränsle, allt jag hade i mig gick bit för bit ur mig i varje steg. Var fan ska jag ta vägen med livet? Kommer jag att hitta någon som det funkar med? Gör jag något betydelsefullt? Familj? Polis, präst eller regissör? OLW eller Pringels? Allt pumpade mig framåt utan att jag tänkte det. När jag kom hem hade jag ingen aning om hur spåret hade sett ut. Jag visste inte hur lång tid det hade tagit och hade inte kommit fram till ett skit kring det jag hade tänkt på.
Mobilen hade jag lämnat hemma för att inte bli störd och inte kasta över det på någon annan när det blev för mycket. Det var grymt skönt. Jag skulle gissa på att det var kring två timmars mobilfri tid. Helt sjukt att bara vara sig själv och utan kontakt med någon en stund. Visst, jag mötte folk i spåret men tur nog ingen jag kände igen. Jag gick in i en bubbla för en stund och fick pressa ur mig negativ energi.
Det har fortsatt sen dess, under några veckor regelbundet, andra vid behov och vissa när det blivit tid över. Det är en stark känsla att elda på och göra något med kroppen och dessutom känna hur trasslet i huvudet faktiskt ger med sig lite. Vissa knutar går inte upp och det är inte så konstigt, det har gått för lång tid och jag, och kanske även andra, har varit för tjurskalliga för att det ska gå nu. Det handlar mer om att klippa bort eller ha kvar lite trassel som minne.
Andra knutar går sakta upp. Den där bollen med det som handlar om framtida jobb och utbildning har blivit så jävla tumlad senaste åren att den mest trasslar sig mer så fort man petar på den och dessutom så ploppar det fram massa småknutar som man inte vet var dom kommer ifrån.
Men det spelar ingen roll. Det reder ut sig. Det gäller bara att hitta vilja, motivation och tid till att ge sig ut i det där spåret vilket väder det än är, hur man än mår och vad man än hellre vill göra. Det där med motionen är egentligen något som kommer som en bonus, ett gymkort och lite motivation hade gett den biten lite mer effekt. Det handlar om att lära känna sig själv och hitta sin plats i skapelsen.
Oktober, höstrusk och tankar som inte går att organisera. Jag har tagit på joggingkläderna och börjat knalla. Hamnar som vanligt i Rocklundas motionsspår och går halvmilen. Med promenaden till och från spåret så blev det ungefär en mil. Schysst terapi.
Nyårsinlägget
Jag tänkte mig en egen tillbakablick över året. Det första jag kom att tänka på var Englahistorien (Hade en annan blogg ett tag där jag skrev om henne. Adressen dit minns jag inte, så något får gärna påminna mig och andra i en kommentar här efteråt...) och hur vidrigt det var, Arbogamorden lika så. Det i Arboga är ju ännu inte helt klart rent juridiskt och för att inte får något petkyckling på mig så kan jag också säga att det inte är klart alls egentligen men min personliga åsikt är att det läggs ner lite mycket skattepengar på den rättegångar där man kan se facit redan i ingången av förhandlingarna och som ändå pågår i alla evighet. Men det var en annan sak...
Jag har arbetat ett helt år på samma ställe! Kungsåra församling är väl den korrekta benämningen och Irsta församlingshem den lite mer ärliga. Ska bli kul att komma tillbaka nu efter nyår, har köpt in Nintendo Wee...
För någon vecka sen hälsade jag på brodern Stefan i Södertälje för första gången sedan han och Anna vigdes för över ett år sen. Det var en ganska stor händelse. Jag och Micke körde självklart vilse på vägen ett antal gånger och var framme 45min sent, men vad gör det?
Under det här året har jag varit så bitter som man kan vara. Jag har varit äckligt mycket kär, likväl varit äckligt mycket singel. Jag har förstått lite granna vad jag vill med kärlek och relationer och kommit fram till att jag ska vänta ett tag (Oj vad det kommer att kastas i ansiktet på mig). Jag ska nog förbli singel ett tag tills någon kommer som faller innanför ramarna.
Jag hade min första semester som var över en vecka i år också! :D Sen studenten har jag varit ledig max en vecka i sträck. Få förunnat att ha sysselsättning hela tiden men det var ruskigt härligt. Särskilt eftersom att det helt plötsligt dök upp en extravecka som jag hade glömt att jag ansökt om. FY OJ va härligt det var :)
I år har jag lärt känna otroligt härliga människor som jag aldrig tidigare känt. Inga nämnda, inga glömda. De som är berörda hoppas jag verkligen vet om det. De som inte gör det ska väl snart få veta om det ordentligt de också.
2008 var också året när jag kom tillbaka till Teatern och lärde känna Rickard m.fl. på Oliver. Helt klockrent! (Rickard, om du läser detta så kan jag ju råka tjuvnämna att du tillhör stycket ovanför om du inte visste det) Teatern har fått betyda, och kommer att betyda, mycket för mig. Ett stort tack till alla som bidragit.
Året som varit har snurrat runt. Allt från minus 10 till plus 40 har den känslomässiga termometern snurrat runt. Tristess och olycklig kärlek blandat med utmaningar och nytänkande. Tack alla ni som varit med.
Gott nytt år, kamrater!
Andreas Bohm
Jag har arbetat ett helt år på samma ställe! Kungsåra församling är väl den korrekta benämningen och Irsta församlingshem den lite mer ärliga. Ska bli kul att komma tillbaka nu efter nyår, har köpt in Nintendo Wee...
För någon vecka sen hälsade jag på brodern Stefan i Södertälje för första gången sedan han och Anna vigdes för över ett år sen. Det var en ganska stor händelse. Jag och Micke körde självklart vilse på vägen ett antal gånger och var framme 45min sent, men vad gör det?
Under det här året har jag varit så bitter som man kan vara. Jag har varit äckligt mycket kär, likväl varit äckligt mycket singel. Jag har förstått lite granna vad jag vill med kärlek och relationer och kommit fram till att jag ska vänta ett tag (Oj vad det kommer att kastas i ansiktet på mig). Jag ska nog förbli singel ett tag tills någon kommer som faller innanför ramarna.
Jag hade min första semester som var över en vecka i år också! :D Sen studenten har jag varit ledig max en vecka i sträck. Få förunnat att ha sysselsättning hela tiden men det var ruskigt härligt. Särskilt eftersom att det helt plötsligt dök upp en extravecka som jag hade glömt att jag ansökt om. FY OJ va härligt det var :)
I år har jag lärt känna otroligt härliga människor som jag aldrig tidigare känt. Inga nämnda, inga glömda. De som är berörda hoppas jag verkligen vet om det. De som inte gör det ska väl snart få veta om det ordentligt de också.
2008 var också året när jag kom tillbaka till Teatern och lärde känna Rickard m.fl. på Oliver. Helt klockrent! (Rickard, om du läser detta så kan jag ju råka tjuvnämna att du tillhör stycket ovanför om du inte visste det) Teatern har fått betyda, och kommer att betyda, mycket för mig. Ett stort tack till alla som bidragit.
Året som varit har snurrat runt. Allt från minus 10 till plus 40 har den känslomässiga termometern snurrat runt. Tristess och olycklig kärlek blandat med utmaningar och nytänkande. Tack alla ni som varit med.
Gott nytt år, kamrater!
Andreas Bohm
Ett kort dagboksinlägg.
Jag måste få promota ett nytt spel som jag tror kommer att slå stort. Det hela är baserat på en händelse som gick fel och det går ut på att rätta till misstaget så ordentligt det bara går klicka här så kommer ni att få en stunds nöja och utmaning!
Det har vart en kanondag! Handlat Nintendo Wii till jobbet och prövat det, träffade Anna och hennes vänner på stan, Viktor Helmersson anslöt en sväng och drog sig åter tillbaka. Jag bjöd in mig själv att kolla på film med Anna och hennes vän Ebba som var riktigt otroligt trevlig, särskilt med tanke på förutsättningarna ;) hahaha....
Men vad ni än gör nu, kolla in spelet för sjutton....
Det har vart en kanondag! Handlat Nintendo Wii till jobbet och prövat det, träffade Anna och hennes vänner på stan, Viktor Helmersson anslöt en sväng och drog sig åter tillbaka. Jag bjöd in mig själv att kolla på film med Anna och hennes vän Ebba som var riktigt otroligt trevlig, särskilt med tanke på förutsättningarna ;) hahaha....
Men vad ni än gör nu, kolla in spelet för sjutton....
Teaterprylar!
Man måste ju få göra lite reklam, så här kommer ett så ruskigt reklamigt inlägg med skryt och egenkärlek så akta er...
I natt skrev jag en ny pjäs, titeln är än så länge inte helt klar men den fick nyss arbetsnamnet Vad vill jag ha och kommer förhoppningsvis sättas upp på Teater Oliver i maj månad! De vet inte om det än bara så vi håller det hemligt...
Pjäsen handlar om två tjejer i 20årsåldern. Emma bor med sin kille i en liten trevlig etta och Mia bor hemma hos föräldrarna. De är ruskigt bra vänner och delar tankar med varandra. Här får man följa deras tankar kring kärlek och förhållanden och vad de kan vara.
Blev ruskigt nöjd med den och de som har läst den har hittills bara haft gott att säga, så jag är lite stolt för stunden. Två timmars tankesnurr skapade lite som kanske kan få bli lite mer :) Det han dessutom bli en låt som kommer användas någonstans i eller runt föreställningen. Texten är inte helt klar, men snart så!
I övrigt så skriver jag lite då och då på min musikteater. Det är dock långt kvar till premiär på den. Men låtarna verkar ju folk tycka om så jag kommer att jobba vidare på den. Hoppas dock på att få den klar tills nästa vår. Arbetsnamnet är Under stjärnhimlen men det kommer kanske att ändras.
Sist men inte minst så har jag fått lite hjälp med att kolla över mina manus så att det ska se lite proffsiga ut och allt sånt. Känns tokkul!! Hoppas att jag ska lära mig mycket på det :) Hjälpen heter Ingegerd Svednell och arbetar som Amatörtaterkonsulent i Västmanland.
Apropå det senste inlägget om filmer...
Kollar igenom Fiendens fiende i skrivande stund. Vill bara nämna att Mouna i PLO spelas av min handledare i specialarbetet på gymnasiet, Pontus Gårdinger spelar dykare (syns väl inte ens att det är han och han har inga repliker) och enligt Richard så ska Persbrandt ha en roll, men jag undrar om det det var ett skämt bara för att det är Haber som är med. Återkommer kanske med mer info om det.
Att välja eller inte välja...
Här följer lite tankar om att kanske plugga vidare så småning om. Efter att ha gått estet på gymnasiet kan man väl flumma vidare? Jag överväger i alla falla det.
Funderar starkt på att plugga teater nästa höst. Det är ju jäkligt kul ändå, varför inte göra det ordentligt och tjäna otroligt lite pengar på det då också? Men det är ju nästan det som känns mest - att man tjänar minst. Tragiskt nog måste jag nog ändå säga att jag är lite pengakåt. Men samtidigt så är det ju det man gör som är det viktiga (det är väl i alla fall det jag försöker att intala mig själv hela tiden) och sen kanske man kan lyckats bra ändå och tjäna massa pengar (Peter Haber börjar ju bli lite väl gammal och jag tror att jag skulle göra en bra Martin Beck).
Men egentligen så vill jag nog regissera (kan ha med mitt mindre maktbegär att göra). Det är en jäkligt schysst roll där man får skapa och göra det man tror på. Fast skådespeleriet är ju verkligen inte fel det heller. Kan väl köra båda då kanske? Det ena som huvuduppgift och det andra som extraknäck liksom.
Sen är det ju en grej till, snudd på det drygaste. Hur fan ska jag palla studentliv i typ tre år eller mer? Jag tröttnade ju liksom i Örebro när jag pluggade ett halvår. Hm, livet är fan inte lätt alltså... Det är ju faktiskt två grejer det handlar om när jag säger att jag inte är sugen på studentliv, skolsituationen och ekonomin, och häromdagen kom jag på att plugga teater kan ändå inte vara samma sak som gymnasiet? Och det ekonomiska var ju inget större problem i Örebro, det är bara att planera och så liksom.
Jo, fan, det blir nog teater. Nu låter det ju som att jag bestämde mig precis men det gjorde jag inte. Har funderar länge och beslutet är välgenomtänkt och jag kommer hinna ändra mig 17gånger innan det är aktuellt. Så det så.
För de nyfikna så handlar det om följande alternativ.
Dramatiska Institutets regeiutbildning för teaterscenen, alternativt samma ställe fast filmregi eller eventuellt skådespelare. Annars någon av scenskolorna, typ Teaterhögskolan i sthlm, scenskolan i Malmö eller kanske lite plugg på Göteborgs Universitet? Jaja, så nu vet ni det.
Funderar starkt på att plugga teater nästa höst. Det är ju jäkligt kul ändå, varför inte göra det ordentligt och tjäna otroligt lite pengar på det då också? Men det är ju nästan det som känns mest - att man tjänar minst. Tragiskt nog måste jag nog ändå säga att jag är lite pengakåt. Men samtidigt så är det ju det man gör som är det viktiga (det är väl i alla fall det jag försöker att intala mig själv hela tiden) och sen kanske man kan lyckats bra ändå och tjäna massa pengar (Peter Haber börjar ju bli lite väl gammal och jag tror att jag skulle göra en bra Martin Beck).
Men egentligen så vill jag nog regissera (kan ha med mitt mindre maktbegär att göra). Det är en jäkligt schysst roll där man får skapa och göra det man tror på. Fast skådespeleriet är ju verkligen inte fel det heller. Kan väl köra båda då kanske? Det ena som huvuduppgift och det andra som extraknäck liksom.
Sen är det ju en grej till, snudd på det drygaste. Hur fan ska jag palla studentliv i typ tre år eller mer? Jag tröttnade ju liksom i Örebro när jag pluggade ett halvår. Hm, livet är fan inte lätt alltså... Det är ju faktiskt två grejer det handlar om när jag säger att jag inte är sugen på studentliv, skolsituationen och ekonomin, och häromdagen kom jag på att plugga teater kan ändå inte vara samma sak som gymnasiet? Och det ekonomiska var ju inget större problem i Örebro, det är bara att planera och så liksom.
Jo, fan, det blir nog teater. Nu låter det ju som att jag bestämde mig precis men det gjorde jag inte. Har funderar länge och beslutet är välgenomtänkt och jag kommer hinna ändra mig 17gånger innan det är aktuellt. Så det så.
För de nyfikna så handlar det om följande alternativ.
Dramatiska Institutets regeiutbildning för teaterscenen, alternativt samma ställe fast filmregi eller eventuellt skådespelare. Annars någon av scenskolorna, typ Teaterhögskolan i sthlm, scenskolan i Malmö eller kanske lite plugg på Göteborgs Universitet? Jaja, så nu vet ni det.
Filmnörden måste få säga sitt
Okej, för att ni ska ha någon chans att överleva julen, mellandagarna, nyår och alla andra lediga dagar så kommer här en lista på filmer man verkligen borde se och en liten anledning till varför...
1. G som i gemenskap - Kult från 80-talet. Jag menar, helt överdrivet otrooooligt dåligt skådespeleri, Magnus Uggla som gay i backslick, Jerry Williams i en glidig B-roll, "Madicken-Abbe" i koppel med piska... Se, njut och skratta för resten av livet!!
2. Fiendens fiende - Serie med Peter Haber baserad på Jan Guillous bok med samma namn. Ruskigt skön historia som tar upp ruskigt intressanta delar av svenska underrättelsetjänsten och skumma dubbelliv. Jan Guillou har blivit kritiserad av svenska myndigheter för att Hamilton-historierna stämmer för bra överens med sekretessbelagt matrial.
3. Tic Tac - jäkligt skön svensk 90-tals tänkar film. Flera historier om relationer, kontakt mellan människor, duskigt bra dialoger. Lite snurrig, men fett skön rakt igenom. Såg den precis på kanal 5, diggade skarpt. Ingen tokrealistisk film, men jäklar vad jag gillade den!
4. Mannen på taket - filmatiseringen av Den vedervärdige mannen från Säffle, skriven av Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Enligt mig är det här typ den bästa filmatiseringen av en bok. Mi lajk!! Beck när det är som bäst, utan Haber och Persbrandt och istället utfyllt med Carl-Gustaf Lindstedt (Beck) och Sven Wollter (Kollberg). Regissör Bo Wideberg har verkligen lagt ner själ och hjärta i den här filmen!!
5. Bröderna Lejonhjärta - Visst, den va bra när man va liten men den är precis lika underbar nu!! Om inte ännu bättre? Såg den nu för någon vecka sedan igen och upptäckte att man ganska enkelt kan se liknelser med Jesus på flera ställen. Förlåt att jag förstör Astrid-sagan med lite teologi, men var öppna nästa gång ni ser den så kanske ni förstår hur jag menar.
6. Rännstensungar - föregångaren till Förortsungar. Har gjorts i två olika inspelningar: en med Adolf Jahr från 1944 och en med Cornelis Wreeswijk från 1974. Den senare är min absoluta favorit. Det här filmatiseringen av en pjäs med samma namn är det många äldre som växt upp med, många kan gärna nynna med i texten "I min lilla, lilla värld av blommor..."
7. Mamma Mia - Ja, den är ju faktiskt skön. Klockren ljudredigering, ruskigt bra skådespelare, (faktiskt) inte en enda inklämd ABBA-låt sådär "bara för att" liksom, jäkligt fina miljöer... Men helheten är ju inte helt klockren. Den får typ fyra av fem Bohm. Men en film man borde ha sett.
8. Se upp för dårarna - Helena Bergström är ju en otroooligt usel skådespelare i mina ögon, men som manusförfattare och regissör så har hon gjort ett jäkla bra jobb. Gillar den här filmen för att den tar upp problem som vi har omkring oss utan att filmskaparna försöker förändra hela världen liksom. Jäkligt skön komedi. Jag gillar't!
9. Luther - Joseph Fiennes gestaltar Luther, protestantismens grundare. Klockren film som säger mycket om kyrkans makt och skillnaderna mellan den katolska kyrkan och den protestatiska kyrkan. Jag tror tveklöst att den romantiserar Martin Luther ganska ordentligt, men likväl så är det bra. Många skulle nog kalla den tråkig, men kolla på den och hata mig efteråt om den va usel. Men som sagt så giller jag den.
10. Superhjältar - Disney Pixar is the shit!! Jäklar va bra den här är! Inte nog med att min barntarm bara hoppas och vill leka superhjälte i skogen vid Håkantorpskolan igen, den tar upp sköna ämnen på ett fint sett utan att leka nån broder duktig på nåt vis. Jaja, se och njuuuuut! :D
Och sen vill jag nämna en film ni inte behöver tänka på att se. "Bang Bang Orangutang!" är nog världshistoriens absolut mest överskattade film (och då kan jag inflika i hemlighet att jag inte hört någon säga något bra om den). Persbrandt gör en bra roll som slutkörd man och Tuva Novotny är inte bara snygg som vanligt utan gör bra ifrån sig, men vad tänke dom nissarna som gjorde filmen? Att någon ens ville lägga pengar på att göra en sån här film är ju helt otroligt. Jag köpte den på macken i ett sånt där "2 för 99"ställ. Jag gav bort den till Bernie någon dag senare. Fan, nu förstår jag varför du drog till Uppsala när jag flyttade hem till Västerås... Förlåt Bernie - jag ska inte göra om det...
1. G som i gemenskap - Kult från 80-talet. Jag menar, helt överdrivet otrooooligt dåligt skådespeleri, Magnus Uggla som gay i backslick, Jerry Williams i en glidig B-roll, "Madicken-Abbe" i koppel med piska... Se, njut och skratta för resten av livet!!
2. Fiendens fiende - Serie med Peter Haber baserad på Jan Guillous bok med samma namn. Ruskigt skön historia som tar upp ruskigt intressanta delar av svenska underrättelsetjänsten och skumma dubbelliv. Jan Guillou har blivit kritiserad av svenska myndigheter för att Hamilton-historierna stämmer för bra överens med sekretessbelagt matrial.
3. Tic Tac - jäkligt skön svensk 90-tals tänkar film. Flera historier om relationer, kontakt mellan människor, duskigt bra dialoger. Lite snurrig, men fett skön rakt igenom. Såg den precis på kanal 5, diggade skarpt. Ingen tokrealistisk film, men jäklar vad jag gillade den!
4. Mannen på taket - filmatiseringen av Den vedervärdige mannen från Säffle, skriven av Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Enligt mig är det här typ den bästa filmatiseringen av en bok. Mi lajk!! Beck när det är som bäst, utan Haber och Persbrandt och istället utfyllt med Carl-Gustaf Lindstedt (Beck) och Sven Wollter (Kollberg). Regissör Bo Wideberg har verkligen lagt ner själ och hjärta i den här filmen!!
5. Bröderna Lejonhjärta - Visst, den va bra när man va liten men den är precis lika underbar nu!! Om inte ännu bättre? Såg den nu för någon vecka sedan igen och upptäckte att man ganska enkelt kan se liknelser med Jesus på flera ställen. Förlåt att jag förstör Astrid-sagan med lite teologi, men var öppna nästa gång ni ser den så kanske ni förstår hur jag menar.
6. Rännstensungar - föregångaren till Förortsungar. Har gjorts i två olika inspelningar: en med Adolf Jahr från 1944 och en med Cornelis Wreeswijk från 1974. Den senare är min absoluta favorit. Det här filmatiseringen av en pjäs med samma namn är det många äldre som växt upp med, många kan gärna nynna med i texten "I min lilla, lilla värld av blommor..."
7. Mamma Mia - Ja, den är ju faktiskt skön. Klockren ljudredigering, ruskigt bra skådespelare, (faktiskt) inte en enda inklämd ABBA-låt sådär "bara för att" liksom, jäkligt fina miljöer... Men helheten är ju inte helt klockren. Den får typ fyra av fem Bohm. Men en film man borde ha sett.
8. Se upp för dårarna - Helena Bergström är ju en otroooligt usel skådespelare i mina ögon, men som manusförfattare och regissör så har hon gjort ett jäkla bra jobb. Gillar den här filmen för att den tar upp problem som vi har omkring oss utan att filmskaparna försöker förändra hela världen liksom. Jäkligt skön komedi. Jag gillar't!
9. Luther - Joseph Fiennes gestaltar Luther, protestantismens grundare. Klockren film som säger mycket om kyrkans makt och skillnaderna mellan den katolska kyrkan och den protestatiska kyrkan. Jag tror tveklöst att den romantiserar Martin Luther ganska ordentligt, men likväl så är det bra. Många skulle nog kalla den tråkig, men kolla på den och hata mig efteråt om den va usel. Men som sagt så giller jag den.
10. Superhjältar - Disney Pixar is the shit!! Jäklar va bra den här är! Inte nog med att min barntarm bara hoppas och vill leka superhjälte i skogen vid Håkantorpskolan igen, den tar upp sköna ämnen på ett fint sett utan att leka nån broder duktig på nåt vis. Jaja, se och njuuuuut! :D
Och sen vill jag nämna en film ni inte behöver tänka på att se. "Bang Bang Orangutang!" är nog världshistoriens absolut mest överskattade film (och då kan jag inflika i hemlighet att jag inte hört någon säga något bra om den). Persbrandt gör en bra roll som slutkörd man och Tuva Novotny är inte bara snygg som vanligt utan gör bra ifrån sig, men vad tänke dom nissarna som gjorde filmen? Att någon ens ville lägga pengar på att göra en sån här film är ju helt otroligt. Jag köpte den på macken i ett sånt där "2 för 99"ställ. Jag gav bort den till Bernie någon dag senare. Fan, nu förstår jag varför du drog till Uppsala när jag flyttade hem till Västerås... Förlåt Bernie - jag ska inte göra om det...
Skype is the shit
Mye drog till Nordirland för ett tag sen, Anna tar flykten till téet i England. Jag började få panik. Hatar mailkontakt på lång sikt, det dör ut. Och samtal i telefon är ju svindyrt. Så började jag fundera över alternativ. Plötsligt dök Skype upp i huvudet.
Loggade in på Skype för att snacka med Mye för nåt tag sen, men det krånglade bara. Nu när jag gick in för nån dag sen så märkte jag att det faktiskt inte kostar så mycket att ringa till fasta telefoner. Det är till och med TOKBILLIGT om man väljer ett bra abbonemang. Nu abbonerar jag på en tjänst som gör att jag ringer kostnadsfritt till alla fasta telefoner i Europa. Det är fett nice!
Samma kväll slog jag en signal till Mye. Vi snackade nästan en timme och samtalet kostade inte ett piss. Då blir jag glad. :D
Så nu ber jag er, kära vänner. ÅK UTOMLANDS SÅ ATT JAG KAN FÅ SNÅLSPARA MASSA PENGAR!! Försvinn, kolla in Finnland eller nåt sånt kul. Bara det finns en fast telefon där så jag kan ringa er. Så, ÅK! Jag vill ringa utomlands!! :O
Vägen mot det rosa kortet - del 2
Haha, läste nyss mitt inlägg om min uppkörning. Måste stolt säga att den läsningen rekomenderas! Har precis allt en berättelse behöver; närvaro, ärlighet och ett lyckligt slut. Men nu måste jag få snabbt lägga in vad som händer härom veckan.
Jag var inne hos min optiker och hade provat linser. När jag kommer upp från synundersökningen i källaren så mitt framför mig står en förvånad Körskolelärar-Kjell och tittar på mig som att vi känner varandra, men han inte är säker på att det är jag.
"Nemen tjena, Andreas!"
Kjell, som förövrigt är stans skönaste körskolelärare och lär ha haft ett hundratal elever på två och ett halvt år sen jag körde upp och ett ännu större gäng innan det, kom ihåg vad jag hette och mindes våra samtal i bilen. Det va grymt skönt. Kändes jäkligt kul att han mindes just mig. Grejen var att hade jag kuggat på uppkörningen så hade jag inte varit för besviken. Fan, det va så jäkla schysst att snacka med Kjell och öva fickparkering.
Helt ärligt, Kjell kommer nog nästan tio-i-topp på listan "Om jag någon gång skulle bli gay så skulle jag satsa på..." och har en ganska god placering där.
Okej. det låter fånigt, men Kjell på Aros Trafikskola i Västerås is the shit.
Har tänkt ...
Har tänkt på det här sjuka med mitt behov av att känna samhörighet. Jamen typ, skulle jag bli medlem i en förening så skaffar jag direkt grejer med loggor och så för att känna att jag är med. Jag är ju en av de där lättlurade idioterna som springer runt med gratisreklam vars enda syfte att att dra in mer pengar till en organisation. Varför gör jag då detta?
Hmm...
1) Det är ett enkelt sätt att visa att man är med
2) Man stödjer ju faktiskt organisationen
3) Trots allt så är det ju bra med lite PR för föreningen...
4) Prismässigt så är det ju ingen skillnad mot i butiken!
5) Vissa grejer får man ju billigt eller gratis
Nej det här håller inte. Jag är körd. Jag är en reklamnisse. Eller är det fel? Vissa grejer kan jag ju ha bara för att de är sköna, snygga eller så. Jag väljer ju ändå att jag vill ha dom liksom, ingen tvingar mig ju. Undrar vad BlondinBella skulle ha sagt nu... :S
Jaja, det va lite grå nattankar om reklamkläder.
Hmm...
1) Det är ett enkelt sätt att visa att man är med
2) Man stödjer ju faktiskt organisationen
3) Trots allt så är det ju bra med lite PR för föreningen...
4) Prismässigt så är det ju ingen skillnad mot i butiken!
5) Vissa grejer får man ju billigt eller gratis
Nej det här håller inte. Jag är körd. Jag är en reklamnisse. Eller är det fel? Vissa grejer kan jag ju ha bara för att de är sköna, snygga eller så. Jag väljer ju ändå att jag vill ha dom liksom, ingen tvingar mig ju. Undrar vad BlondinBella skulle ha sagt nu... :S
Jaja, det va lite grå nattankar om reklamkläder.
Nytt startskott
För er som bor lite av sides (och/eller för er snyltläsare som vill ha koll på mitt liv för att veta något om mig fast ni kanske inte behöver eller egentligen vill det utan av ren tillfällig nyfikenhet tar er tid att läsa det här) kommer här en liten uppdatering med tankar och ord.
Jobbet som ungdomsledare ute i Irsta rullar på. Det händer grejer man kan lära sig saker på varje dag om inte ännu oftare. Till det här så tillkommer det plugg (dags att plugga upp gymnasiekurser så jag kan plugga vidare nånting) men det är lite oklart hur mycket. Skolan tyckte att jag skulle hinna med tre kurser (svenska a, samhäll a, historia a) fram tills i februari, parrallelt med att jag jobbar 75% i kyrkan. Yeay, jag gillar folk som tänker logiskt och ser till folks hälsa.
Sen i början av sommaren så har jag varit snudd på äckligt bitter. Dels så har det blivit en humorgren jag utforskar och trivs med, men tror fan att jag är så bitter som det faktiskt verkar ibland. Men det är väl inte så konstigt heller kan jag tycka, jag tycker att jag förtjänar att få vara lite bitter över saker (typ att jag blev erbjuden att åka till Jerusalem sex månader som volontär men va tvungen att tacka nej pga jobb och lägenhet här hemma. Jippi liksom...)
För att få utlopp för alla känslor så har teatern hittat in i mig igen. Det började hända saker i april nån gång och sen har det fortsatt. Jag har skrivit på manus, hoppat in och gjort någon jätteminiroll i amatörteaterföreställningar och fått småregissera lite. Pga plugg och jobb så har jag fått lägga ner ett eget teaterprojekt och dessutom halvt kliva av ett annat i brist på tid. Även om jag vet att det är så det måste vara och att det kommer göra bra saker för mig (jag menar, pengar behöver man och det är ju fan inte fel att skaffa en vettig framtid nångång) så känns det ändå dumt fel och jobbigt att inte få göra något som ger mig lite utlopp för kreativitet och känslor. Men det är väl kul att andra får möjlighet att göra det istället, jag missunnar inte dom. Inte ett dugg. (okej, det för att vara tydligt; det där va den lilla humorgrenen jag trivs med som talade. vi funkar ganska bra ihop men människor verkar ha svårt att skilja på när vi samspelar och jag bara är bitter, så jag väljer att va lite tydlig istället. Ursäkta om jag stal din dyrbara tid med en utläggningen bara för att slippa svara på frågor sen. verkligen, förlåt. ) (Det sista i parentesen va också lilla humorgrenen som talade)
Nu har jag två jobb och en sysselsättning i huvudet. Här kommer tankar kring dom...
Regissör - Stäng munnen och läs istället. Gillar att få hålla på med teater och arbeta fram något som kommer innifrån och där flera är delaktiga för att nå ut till en publik. Göra något bra och värdefullt på scen som ger något till dom som är där och upplever.
Präst - känns som som att det kommer sluta där ändå.... Jag menar, kyrkan är ett viktigt ställe för mig, Gud är en både självklar och nödvändig del av mitt liv, jag gillar att berätta, jag är ganska bra på att lyssna, jag hatar att redovisa mina arbetstimmar - kan det bli bättre liksom??
Ordningsvakt - Funderade ju helt seriöst på att bli något inom det området och leva på det. Nu vill jag mer ha det som hobby och extrajobb medan jag pluggar och sånt sen. Låter inte det vettigt?
Med andra ord, mitt liv är liksom mitt i allt just nu. Den här tiden är liksom livets trampolin. Jag tror jag ramlade av.
Jobbet som ungdomsledare ute i Irsta rullar på. Det händer grejer man kan lära sig saker på varje dag om inte ännu oftare. Till det här så tillkommer det plugg (dags att plugga upp gymnasiekurser så jag kan plugga vidare nånting) men det är lite oklart hur mycket. Skolan tyckte att jag skulle hinna med tre kurser (svenska a, samhäll a, historia a) fram tills i februari, parrallelt med att jag jobbar 75% i kyrkan. Yeay, jag gillar folk som tänker logiskt och ser till folks hälsa.
Sen i början av sommaren så har jag varit snudd på äckligt bitter. Dels så har det blivit en humorgren jag utforskar och trivs med, men tror fan att jag är så bitter som det faktiskt verkar ibland. Men det är väl inte så konstigt heller kan jag tycka, jag tycker att jag förtjänar att få vara lite bitter över saker (typ att jag blev erbjuden att åka till Jerusalem sex månader som volontär men va tvungen att tacka nej pga jobb och lägenhet här hemma. Jippi liksom...)
För att få utlopp för alla känslor så har teatern hittat in i mig igen. Det började hända saker i april nån gång och sen har det fortsatt. Jag har skrivit på manus, hoppat in och gjort någon jätteminiroll i amatörteaterföreställningar och fått småregissera lite. Pga plugg och jobb så har jag fått lägga ner ett eget teaterprojekt och dessutom halvt kliva av ett annat i brist på tid. Även om jag vet att det är så det måste vara och att det kommer göra bra saker för mig (jag menar, pengar behöver man och det är ju fan inte fel att skaffa en vettig framtid nångång) så känns det ändå dumt fel och jobbigt att inte få göra något som ger mig lite utlopp för kreativitet och känslor. Men det är väl kul att andra får möjlighet att göra det istället, jag missunnar inte dom. Inte ett dugg. (okej, det för att vara tydligt; det där va den lilla humorgrenen jag trivs med som talade. vi funkar ganska bra ihop men människor verkar ha svårt att skilja på när vi samspelar och jag bara är bitter, så jag väljer att va lite tydlig istället. Ursäkta om jag stal din dyrbara tid med en utläggningen bara för att slippa svara på frågor sen. verkligen, förlåt. ) (Det sista i parentesen va också lilla humorgrenen som talade)
Nu har jag två jobb och en sysselsättning i huvudet. Här kommer tankar kring dom...
Regissör - Stäng munnen och läs istället. Gillar att få hålla på med teater och arbeta fram något som kommer innifrån och där flera är delaktiga för att nå ut till en publik. Göra något bra och värdefullt på scen som ger något till dom som är där och upplever.
Präst - känns som som att det kommer sluta där ändå.... Jag menar, kyrkan är ett viktigt ställe för mig, Gud är en både självklar och nödvändig del av mitt liv, jag gillar att berätta, jag är ganska bra på att lyssna, jag hatar att redovisa mina arbetstimmar - kan det bli bättre liksom??
Ordningsvakt - Funderade ju helt seriöst på att bli något inom det området och leva på det. Nu vill jag mer ha det som hobby och extrajobb medan jag pluggar och sånt sen. Låter inte det vettigt?
Med andra ord, mitt liv är liksom mitt i allt just nu. Den här tiden är liksom livets trampolin. Jag tror jag ramlade av.
Ett år senare
Det blir sällan som man tänkt sig. Det har hänt mycket sedan senaste inlägget för ungefär ett år sen.
Det är lite svårt att fatta att det bara var ett år sen jag sprang ut från Carlforsska. Den sista jag pratade med innan jag sprang ut var min gamla svenska/engelskalärare.
"Jadu, Andreas, det har varit trevligt att lära känna dig trots att det gick som det gick..." smilade hon fram med en överlägsen huvudvickning sekundrarna innan jag sprang ut. Det sket jag totalt i. Jag flög en stund istället, flög ut på trappen och skrek om studentens lyckliga dar.
Nu håller jag på att avsluta mina halvdana teckenspråksstudier i Örebro för att flytta hem till mina föräldrar igen. Det känns som att skriva för hand när man har suttit vid en dator och insett att det går både snabbt och bra trots att man inte behöver anstränga sig allt för mycket. Teckenspråket har varit jäkla intressant och jag vill gärna hålla igång det och lära mig mer. Det vore schysst att hitta nån här i Västerås att teckna med.
Under året har jag också lärt mig att ska man sälja saker per telefon så får man smöra sönder sig i telefonen och vrida och vända på saker i tre kvart. Sitta och sälja Icakuriren är inte skoj, men det gav ju en erfarenhet. Jag beundrar alla som orkar sitta med luren i örat hela dagarna år efter år.
Fast mest intressant var nog att vara volontär. Nu i efterhand så hade jag gärna velat lägga ner lite mer energi på det, för egen vinning. Till exempel så hade skulle jag nog vilja gå mer i andakterna. Ta vara på tiden att vara ledig och ändå leva där uppe på gården. Inte bara sitta i dagrummet eller prata skit i matsalen.
Nu inför hösten hade jag planer på att plugga till präst. Börja utbilda mig till det jag ska syssla med, men det gick sig inte. Min svenskalärare skulle nog vara lycklig av att veta om att det var svenskan som körde sig i min ansökan. Vad ska jag göra i stället? Jadu... Plugga upp svenskan och jobba med någon som passar och finns tillgängligt.
Tja, nu ska jag se till att uppdatera lite oftare...
Det är lite svårt att fatta att det bara var ett år sen jag sprang ut från Carlforsska. Den sista jag pratade med innan jag sprang ut var min gamla svenska/engelskalärare.
"Jadu, Andreas, det har varit trevligt att lära känna dig trots att det gick som det gick..." smilade hon fram med en överlägsen huvudvickning sekundrarna innan jag sprang ut. Det sket jag totalt i. Jag flög en stund istället, flög ut på trappen och skrek om studentens lyckliga dar.
Nu håller jag på att avsluta mina halvdana teckenspråksstudier i Örebro för att flytta hem till mina föräldrar igen. Det känns som att skriva för hand när man har suttit vid en dator och insett att det går både snabbt och bra trots att man inte behöver anstränga sig allt för mycket. Teckenspråket har varit jäkla intressant och jag vill gärna hålla igång det och lära mig mer. Det vore schysst att hitta nån här i Västerås att teckna med.
Under året har jag också lärt mig att ska man sälja saker per telefon så får man smöra sönder sig i telefonen och vrida och vända på saker i tre kvart. Sitta och sälja Icakuriren är inte skoj, men det gav ju en erfarenhet. Jag beundrar alla som orkar sitta med luren i örat hela dagarna år efter år.
Fast mest intressant var nog att vara volontär. Nu i efterhand så hade jag gärna velat lägga ner lite mer energi på det, för egen vinning. Till exempel så hade skulle jag nog vilja gå mer i andakterna. Ta vara på tiden att vara ledig och ändå leva där uppe på gården. Inte bara sitta i dagrummet eller prata skit i matsalen.
Nu inför hösten hade jag planer på att plugga till präst. Börja utbilda mig till det jag ska syssla med, men det gick sig inte. Min svenskalärare skulle nog vara lycklig av att veta om att det var svenskan som körde sig i min ansökan. Vad ska jag göra i stället? Jadu... Plugga upp svenskan och jobba med någon som passar och finns tillgängligt.
Tja, nu ska jag se till att uppdatera lite oftare...
Värsta Våren!
Idag har jag promenerat. Bara njutit av hur otroligt vackert och skönt det är just nu. Lite för varmt nästan.
Köpte årets första mjukglass och satte mig i Vasaparken en stund. Riktigt soft. Även om det är mycket bilar precis där så brydde jag mig inte en sekund om det. Det va så skönt att bara ta det vår-lungt! Sen kom det två tanter och ville sitta på min bänk, bredvid så. De frågade om det var okej och vad säger man? Nej, det är min bänk. Så de satte sig och började klaga på jobbet och sin giriga chef som bara jobbade för syns skulle ibland. Jag tröttnade ganska fort och tog en promenad istället.
Vandrade ner mot hamnen. Tittade på Elbafärjan och blev sugen på att ta en tur med den lilla vita ångbåten, men tänkte att det får vänta tills ekonomin blivit bättre. Traskade över den lilla gångbron och kom fram till Hamnkrogen som tydligen har sommarpremiär om ett par dagar. Fatta fint ställe! Utsikt över en liten hamn och Mälaren i bakgrunden. Riktigt vackert!
Gick vidare efter vattnet, förbi Lögarängen där ett par redan hade tagit plats på en filt ute på den stora gräsmattan och ett gäng med några tjejer va på väg att breda ut sig. På en bänk satt en kille med sina boxervalp och njöt av solen.
Över en bro till och förbi Lögarängsbadet. Mötte en massa konferensdeltagare på lunchpromenad från Hakonhuset. Gick runt den lilla viken som är omringad av det trista stängslet in till lekparken på badet. Tråkigaste biten på hela spåret.
Nu är jag hemma och känner mig äckligt svettig. Det är typ 22 grader varmt i solen!! Ojojoj... Värsta Våren!
Köpte årets första mjukglass och satte mig i Vasaparken en stund. Riktigt soft. Även om det är mycket bilar precis där så brydde jag mig inte en sekund om det. Det va så skönt att bara ta det vår-lungt! Sen kom det två tanter och ville sitta på min bänk, bredvid så. De frågade om det var okej och vad säger man? Nej, det är min bänk. Så de satte sig och började klaga på jobbet och sin giriga chef som bara jobbade för syns skulle ibland. Jag tröttnade ganska fort och tog en promenad istället.
Vandrade ner mot hamnen. Tittade på Elbafärjan och blev sugen på att ta en tur med den lilla vita ångbåten, men tänkte att det får vänta tills ekonomin blivit bättre. Traskade över den lilla gångbron och kom fram till Hamnkrogen som tydligen har sommarpremiär om ett par dagar. Fatta fint ställe! Utsikt över en liten hamn och Mälaren i bakgrunden. Riktigt vackert!
Gick vidare efter vattnet, förbi Lögarängen där ett par redan hade tagit plats på en filt ute på den stora gräsmattan och ett gäng med några tjejer va på väg att breda ut sig. På en bänk satt en kille med sina boxervalp och njöt av solen.
Över en bro till och förbi Lögarängsbadet. Mötte en massa konferensdeltagare på lunchpromenad från Hakonhuset. Gick runt den lilla viken som är omringad av det trista stängslet in till lekparken på badet. Tråkigaste biten på hela spåret.
Nu är jag hemma och känner mig äckligt svettig. Det är typ 22 grader varmt i solen!! Ojojoj... Värsta Våren!
Nu tändas tusen musers eld...
När våren sprudlar så är det väl självklart att man hittar på värsta nya arrangemanget till en klassisk jullåt?! Jag har aldrig lyckats så bra nånsin, det låter skitcoolt. Sitter och spelar på den konstant nu, kände att jag ville dela med mig av det här, så jag loggade in för att relfektera över situationen.
Är det överhuvudtaget lagligt att spela julmusik i mitten av april? Okej, jag är nog en vintermänniska, men kära nån. I o för sig så kan man väl inte rå för att man får små impulser att göra saker och det är väl bra med insperation, det sistnämnda har jag önskat länge. Det sjuka är väl bara att just den här insperationen va ett halvår fel i tiden.
Jag fick ett ryck att spela gitarr, tog tag i den och satte fart. Klinkade fram några toner, sen nåt ackord och till slut helt andra ackord. Sen stannade jag upp. Plötsligt fick jag en grym känsla av att jag hörde en liten mellodi av två ackord. Klinkade vidare på dem och trettio minuter senare hade jag Sveriges coolaste arr på Nu tändas tusen juleljus! Hur grymt kändes inte detta?! SEn vaknade jag ju upp och förstod vilken tid det verkligen är. Grannen grillar i shorts utanför fönstret. Nu blev jag hungrig också.
Men en liten fråga, hur kan man bli inspirerad till att spela jullåtar mitt i vårens sprudlande tider? Varför får man såna här konstiga kickar att göra grejer som man itne har nån som helst nytta av för stunden? HELSJUKT!
Nu vet jag i alla fall vem som kommer bräcka alla andra låtar kommande jul.
Är det överhuvudtaget lagligt att spela julmusik i mitten av april? Okej, jag är nog en vintermänniska, men kära nån. I o för sig så kan man väl inte rå för att man får små impulser att göra saker och det är väl bra med insperation, det sistnämnda har jag önskat länge. Det sjuka är väl bara att just den här insperationen va ett halvår fel i tiden.
Jag fick ett ryck att spela gitarr, tog tag i den och satte fart. Klinkade fram några toner, sen nåt ackord och till slut helt andra ackord. Sen stannade jag upp. Plötsligt fick jag en grym känsla av att jag hörde en liten mellodi av två ackord. Klinkade vidare på dem och trettio minuter senare hade jag Sveriges coolaste arr på Nu tändas tusen juleljus! Hur grymt kändes inte detta?! SEn vaknade jag ju upp och förstod vilken tid det verkligen är. Grannen grillar i shorts utanför fönstret. Nu blev jag hungrig också.
Men en liten fråga, hur kan man bli inspirerad till att spela jullåtar mitt i vårens sprudlande tider? Varför får man såna här konstiga kickar att göra grejer som man itne har nån som helst nytta av för stunden? HELSJUKT!
Nu vet jag i alla fall vem som kommer bräcka alla andra låtar kommande jul.
Månadens poet
Andreas Bohm är ju inte bara bloggare utan också allkonstnär. Okej, ska inte ta för mycket, men jag skriver musik och är kulturfreak. Nu är jag upptäckt! Lokalblaskan som jag annars hånar har numera upptäckt mig och kommer att publicera mina texter på tidningens hemsida under kategirin UNG. Det kommer va värsta bilden tror jag, har inte sett den. Fotografen va skön - helt i min stil.
Kolla in vad de skriver om mig och ögna igenom lite texter. Skriver ni ut sidan kan jag signera den!
Från den 1 april (hahaha) finns en liten artikel publicerad på www.vlt.se/ung! Yeay...
Frid!
Kolla in vad de skriver om mig och ögna igenom lite texter. Skriver ni ut sidan kan jag signera den!
Från den 1 april (hahaha) finns en liten artikel publicerad på www.vlt.se/ung! Yeay...
Frid!