För liten för ett glas vatten
Jag har aldrig mått dåligt över att fylla sent på året, att få åka moppe ett halvår, ett år efter alla andra har inte gjort mig så mycket, det kan jag acceptera. Jag har inte brytt mig om att "bara vara sjutton" när alla kompisar går på krogen, jag har överlevt det. Men i fredags kände jag mig bortglömd och ovälkommen.
Vi hade vår julbal i fredags, på Stadshotellet i Västerås. Innan balen hade vi en liten, väldigt trevlig, förfest med champagne och glada människor. Det var jag och ett gäng tjejer från estetiska programmet. Sen åkte vi i bilar till Stadshotellet och efter världens kallaste och längsta köväntan kom vi äntligen in och fick hänga av oss jackorna.
En parantes: Varför tar de inte en tia extra i biljettpriset så slipper man garderobsavgiften?!
Väl vid bordet så började studentkänslan. Alla började skrika klassnamn och skolnamn och jag blev nästan tårögd. Fantastiskt! Sen blev det äta, äta och lite mingla, mingla mellan rätterna. Ett och annat toabesök och så. Efter maten fanns det möjlighet att besöka baren, om man var arton, eller fota sig. Jag gick ner till fotningen och tog några vackra bilder (kan det bli nåt annat). Sen började ett coverband spela, halvt som halvt playback, och jag började bli törstig, så jag drog mig undan bort mot baren för att få tag i nåt alkoholfritt, liten som jag är.
Nit.
Jag fick inte komma in i baren som låt i ett enskilt rum och något annat ställe att handla på gick inte. Killen i dörren så åt mig att kolla i köket, men det var lika mycket nit där. Jag försökte åter igen i bardörren om att få ett glas vatten, men det gick inte att få något serverat om man inte var över arton.
Det var inte meningen att vi som inte hunnit fylla arton skulle vara på Stadshotellet i fredags. Vi skulle vara hemma och titta på film, sova eller göra något annat som barn brukar. Nej, jag vet att det inte var menat riktigt så, men den känslan fick jag. Jag gick hem och la mig i sängen, suckade djupt och funderade på livet betydelse som man gör i tidens motgångar.
På Stadshotellet är det meningen att kostymklädda gossar ska hänga över handfatet på toaletten för att släcka tösten, för vi är för små för ett vanligt glas med vanligt vatten. Tråkigt värre.
Vi hade vår julbal i fredags, på Stadshotellet i Västerås. Innan balen hade vi en liten, väldigt trevlig, förfest med champagne och glada människor. Det var jag och ett gäng tjejer från estetiska programmet. Sen åkte vi i bilar till Stadshotellet och efter världens kallaste och längsta köväntan kom vi äntligen in och fick hänga av oss jackorna.
En parantes: Varför tar de inte en tia extra i biljettpriset så slipper man garderobsavgiften?!
Väl vid bordet så började studentkänslan. Alla började skrika klassnamn och skolnamn och jag blev nästan tårögd. Fantastiskt! Sen blev det äta, äta och lite mingla, mingla mellan rätterna. Ett och annat toabesök och så. Efter maten fanns det möjlighet att besöka baren, om man var arton, eller fota sig. Jag gick ner till fotningen och tog några vackra bilder (kan det bli nåt annat). Sen började ett coverband spela, halvt som halvt playback, och jag började bli törstig, så jag drog mig undan bort mot baren för att få tag i nåt alkoholfritt, liten som jag är.
Nit.
Jag fick inte komma in i baren som låt i ett enskilt rum och något annat ställe att handla på gick inte. Killen i dörren så åt mig att kolla i köket, men det var lika mycket nit där. Jag försökte åter igen i bardörren om att få ett glas vatten, men det gick inte att få något serverat om man inte var över arton.
Det var inte meningen att vi som inte hunnit fylla arton skulle vara på Stadshotellet i fredags. Vi skulle vara hemma och titta på film, sova eller göra något annat som barn brukar. Nej, jag vet att det inte var menat riktigt så, men den känslan fick jag. Jag gick hem och la mig i sängen, suckade djupt och funderade på livet betydelse som man gör i tidens motgångar.
På Stadshotellet är det meningen att kostymklädda gossar ska hänga över handfatet på toaletten för att släcka tösten, för vi är för små för ett vanligt glas med vanligt vatten. Tråkigt värre.
Kommentarer
Trackback