Och så finns det dom som har flera dar på Komvux kvar....
Pengarna flyger och far, man hinner inte med att vara bakfull, sluttentor, hyra kläder, fixa med mössan, ordna med efterfester, vara lycklig, äta, sova, leva...
Det är inte lätt att vara student.
Nu går jag mitt sista år. Det är mindre än 200 "vanliga" dagar kvar tills jag står på ett lastbilsflak och skriker sönder halsen. Om ett år gör jag något som jag troligtvis inte hade en aning om att jag skulle göra. Om några månader ser mina rutiner och vardagar troligtvis helt annorlunda ut. Ojojoj...
Men det är nog inte så farligt som det låter, jag tror det blir vad man gör det till.
Jag tänkte kanske söka en säkerhetsutbildning i Norrlands urskogar, kanske försöka få jobba på Prisma, kolla om volontärår inom Svenska Kyrkan eller kanske förverkliga drömmen om Afrika. Fatta grymt att åka ill östhornet! YEAY
Men det är ju ändå ett tag kvar. Vad ska jag göra med den tiden? Plugga? Har jag inte gjort det tillräckligt? När gjorde jag det sist förresten?! Nej, jag är nog en sån som inte är gjord för gymnasiets upplägg. Jag vill göra allt som kommer sen redan nu. I morgon vill jag ta studenten, på måndag kan jag åka upp till Rättvik och påbörja mitt sommarnöje och några veckor senare kan jag påbörja nån intressant säkerhetsutbildning eller läsa lite juridik, psykologi eller beteendevetenskap kanske.
Fast så lätt va det ju inte nej, det är bara att hänga kvar i skolans underbara värld och sitta och hänga på lektionerna. Det är faktiskt nästan två hundra dagar kvar.
Frågan är om jag kommer sakna det här när det väl är över? Jag tror verkligen inte det. Bra lärare kan man räkna på ena handens fingrar, puckade elever är som hundhår - de finns överallt och prov och läxor har nog aldrig varit min grej riktigt.
Samtidigt så är det ju en trygghet att veta vad man ska göra. Men har ändå 950kr i månaden och man är sällan sysslolös. Sen kommer jag sakna en hel del människor som jag bara delar skolan med och som är fantastiska. Visst, vi kan väl hålla kontakten, men det skulle kännas konstigt att gå och ta en fika med flera av dem. Läser nån av er det här ska ni veta att ni är underbara. Men bara om ni är dem jag syftar på, är det några av er som jag inte klarar av så kan ni bläddra neråt direkt.
Rent socialt kommer jag sakna massor och fälla många tårar, men i det stora hela så ska det bli skönt att komma bort från allt och börja leva mitt liv.
Det ska bli skönt när det tar slut! Jag tror att det kommer va den lyckligaste dagen hittills i mitt ganska korta liv. Jag kommer hoppa, skrika, dansa och njuta av varje sekund. Förstå att det äntligen är över!
Det är inte lätt att vara student.
Nu går jag mitt sista år. Det är mindre än 200 "vanliga" dagar kvar tills jag står på ett lastbilsflak och skriker sönder halsen. Om ett år gör jag något som jag troligtvis inte hade en aning om att jag skulle göra. Om några månader ser mina rutiner och vardagar troligtvis helt annorlunda ut. Ojojoj...
Men det är nog inte så farligt som det låter, jag tror det blir vad man gör det till.
Jag tänkte kanske söka en säkerhetsutbildning i Norrlands urskogar, kanske försöka få jobba på Prisma, kolla om volontärår inom Svenska Kyrkan eller kanske förverkliga drömmen om Afrika. Fatta grymt att åka ill östhornet! YEAY
Men det är ju ändå ett tag kvar. Vad ska jag göra med den tiden? Plugga? Har jag inte gjort det tillräckligt? När gjorde jag det sist förresten?! Nej, jag är nog en sån som inte är gjord för gymnasiets upplägg. Jag vill göra allt som kommer sen redan nu. I morgon vill jag ta studenten, på måndag kan jag åka upp till Rättvik och påbörja mitt sommarnöje och några veckor senare kan jag påbörja nån intressant säkerhetsutbildning eller läsa lite juridik, psykologi eller beteendevetenskap kanske.
Fast så lätt va det ju inte nej, det är bara att hänga kvar i skolans underbara värld och sitta och hänga på lektionerna. Det är faktiskt nästan två hundra dagar kvar.
Frågan är om jag kommer sakna det här när det väl är över? Jag tror verkligen inte det. Bra lärare kan man räkna på ena handens fingrar, puckade elever är som hundhår - de finns överallt och prov och läxor har nog aldrig varit min grej riktigt.
Samtidigt så är det ju en trygghet att veta vad man ska göra. Men har ändå 950kr i månaden och man är sällan sysslolös. Sen kommer jag sakna en hel del människor som jag bara delar skolan med och som är fantastiska. Visst, vi kan väl hålla kontakten, men det skulle kännas konstigt att gå och ta en fika med flera av dem. Läser nån av er det här ska ni veta att ni är underbara. Men bara om ni är dem jag syftar på, är det några av er som jag inte klarar av så kan ni bläddra neråt direkt.
Rent socialt kommer jag sakna massor och fälla många tårar, men i det stora hela så ska det bli skönt att komma bort från allt och börja leva mitt liv.
Det ska bli skönt när det tar slut! Jag tror att det kommer va den lyckligaste dagen hittills i mitt ganska korta liv. Jag kommer hoppa, skrika, dansa och njuta av varje sekund. Förstå att det äntligen är över!
Kommentarer
Trackback