bohm

Det är så jäkla trist att vara singel! Jag fattar inte hur folk orkar. Det värsta är att folk tycker att det är skönt att vara singel, då har man inga krav på sig och inga gränser eller att hålla sig till. Hur kul kan det vara i längden att bara hångla runt? Då tycker jag att det är bättre med en person som man älskar.

Nu är jag på desperat-humör. Lagom så där så att jag blir tokig. Det är kanske lite illa? Jag har jgort misstaget att bli tillsammans med någon "bara-för-att" och det var ingen bra idé. Det börjar med att jag kärar ner mig i allt och alla, sen hittar jag "den där" och blir tillsammans med henne och sen kommer jag på att det inte var den här personen jag blev tillsammans med för hon finns bara i mitt huvud.

Och den där tjejen i huvudet förresten, som bara finns där. Jag har haft mysko, realistiska drömmar där jag har en flickvän som är helt underbar. När jag vaknar upp så är jag så jäklarns lycklig och glad tills jag kommer på att jag inte vet hur hon ser ut och när jag väl inser det så kommer jag på att det är en dröm. Sen jämför jag tjejen med alla andra tjejer och genast finns det ingen som är jämförbar med denna drömkvinna.

Tänk va jobbigt om man var bisexuell. Jag tycker synd om dem som är det. Tänk va jobbigt att ha så mycket att välja på så fort man sätter näsan utanför dörren! Då kanske man ska vara glad att man är lite begränsad.

Näej, nu ska jag vara man och titta lite på DisneyChannel med pappa.