Nytt startskott
För er som bor lite av sides (och/eller för er snyltläsare som vill ha koll på mitt liv för att veta något om mig fast ni kanske inte behöver eller egentligen vill det utan av ren tillfällig nyfikenhet tar er tid att läsa det här) kommer här en liten uppdatering med tankar och ord.
Jobbet som ungdomsledare ute i Irsta rullar på. Det händer grejer man kan lära sig saker på varje dag om inte ännu oftare. Till det här så tillkommer det plugg (dags att plugga upp gymnasiekurser så jag kan plugga vidare nånting) men det är lite oklart hur mycket. Skolan tyckte att jag skulle hinna med tre kurser (svenska a, samhäll a, historia a) fram tills i februari, parrallelt med att jag jobbar 75% i kyrkan. Yeay, jag gillar folk som tänker logiskt och ser till folks hälsa.
Sen i början av sommaren så har jag varit snudd på äckligt bitter. Dels så har det blivit en humorgren jag utforskar och trivs med, men tror fan att jag är så bitter som det faktiskt verkar ibland. Men det är väl inte så konstigt heller kan jag tycka, jag tycker att jag förtjänar att få vara lite bitter över saker (typ att jag blev erbjuden att åka till Jerusalem sex månader som volontär men va tvungen att tacka nej pga jobb och lägenhet här hemma. Jippi liksom...)
För att få utlopp för alla känslor så har teatern hittat in i mig igen. Det började hända saker i april nån gång och sen har det fortsatt. Jag har skrivit på manus, hoppat in och gjort någon jätteminiroll i amatörteaterföreställningar och fått småregissera lite. Pga plugg och jobb så har jag fått lägga ner ett eget teaterprojekt och dessutom halvt kliva av ett annat i brist på tid. Även om jag vet att det är så det måste vara och att det kommer göra bra saker för mig (jag menar, pengar behöver man och det är ju fan inte fel att skaffa en vettig framtid nångång) så känns det ändå dumt fel och jobbigt att inte få göra något som ger mig lite utlopp för kreativitet och känslor. Men det är väl kul att andra får möjlighet att göra det istället, jag missunnar inte dom. Inte ett dugg. (okej, det för att vara tydligt; det där va den lilla humorgrenen jag trivs med som talade. vi funkar ganska bra ihop men människor verkar ha svårt att skilja på när vi samspelar och jag bara är bitter, så jag väljer att va lite tydlig istället. Ursäkta om jag stal din dyrbara tid med en utläggningen bara för att slippa svara på frågor sen. verkligen, förlåt. ) (Det sista i parentesen va också lilla humorgrenen som talade)
Nu har jag två jobb och en sysselsättning i huvudet. Här kommer tankar kring dom...
Regissör - Stäng munnen och läs istället. Gillar att få hålla på med teater och arbeta fram något som kommer innifrån och där flera är delaktiga för att nå ut till en publik. Göra något bra och värdefullt på scen som ger något till dom som är där och upplever.
Präst - känns som som att det kommer sluta där ändå.... Jag menar, kyrkan är ett viktigt ställe för mig, Gud är en både självklar och nödvändig del av mitt liv, jag gillar att berätta, jag är ganska bra på att lyssna, jag hatar att redovisa mina arbetstimmar - kan det bli bättre liksom??
Ordningsvakt - Funderade ju helt seriöst på att bli något inom det området och leva på det. Nu vill jag mer ha det som hobby och extrajobb medan jag pluggar och sånt sen. Låter inte det vettigt?
Med andra ord, mitt liv är liksom mitt i allt just nu. Den här tiden är liksom livets trampolin. Jag tror jag ramlade av.
Jobbet som ungdomsledare ute i Irsta rullar på. Det händer grejer man kan lära sig saker på varje dag om inte ännu oftare. Till det här så tillkommer det plugg (dags att plugga upp gymnasiekurser så jag kan plugga vidare nånting) men det är lite oklart hur mycket. Skolan tyckte att jag skulle hinna med tre kurser (svenska a, samhäll a, historia a) fram tills i februari, parrallelt med att jag jobbar 75% i kyrkan. Yeay, jag gillar folk som tänker logiskt och ser till folks hälsa.
Sen i början av sommaren så har jag varit snudd på äckligt bitter. Dels så har det blivit en humorgren jag utforskar och trivs med, men tror fan att jag är så bitter som det faktiskt verkar ibland. Men det är väl inte så konstigt heller kan jag tycka, jag tycker att jag förtjänar att få vara lite bitter över saker (typ att jag blev erbjuden att åka till Jerusalem sex månader som volontär men va tvungen att tacka nej pga jobb och lägenhet här hemma. Jippi liksom...)
För att få utlopp för alla känslor så har teatern hittat in i mig igen. Det började hända saker i april nån gång och sen har det fortsatt. Jag har skrivit på manus, hoppat in och gjort någon jätteminiroll i amatörteaterföreställningar och fått småregissera lite. Pga plugg och jobb så har jag fått lägga ner ett eget teaterprojekt och dessutom halvt kliva av ett annat i brist på tid. Även om jag vet att det är så det måste vara och att det kommer göra bra saker för mig (jag menar, pengar behöver man och det är ju fan inte fel att skaffa en vettig framtid nångång) så känns det ändå dumt fel och jobbigt att inte få göra något som ger mig lite utlopp för kreativitet och känslor. Men det är väl kul att andra får möjlighet att göra det istället, jag missunnar inte dom. Inte ett dugg. (okej, det för att vara tydligt; det där va den lilla humorgrenen jag trivs med som talade. vi funkar ganska bra ihop men människor verkar ha svårt att skilja på när vi samspelar och jag bara är bitter, så jag väljer att va lite tydlig istället. Ursäkta om jag stal din dyrbara tid med en utläggningen bara för att slippa svara på frågor sen. verkligen, förlåt. ) (Det sista i parentesen va också lilla humorgrenen som talade)
Nu har jag två jobb och en sysselsättning i huvudet. Här kommer tankar kring dom...
Regissör - Stäng munnen och läs istället. Gillar att få hålla på med teater och arbeta fram något som kommer innifrån och där flera är delaktiga för att nå ut till en publik. Göra något bra och värdefullt på scen som ger något till dom som är där och upplever.
Präst - känns som som att det kommer sluta där ändå.... Jag menar, kyrkan är ett viktigt ställe för mig, Gud är en både självklar och nödvändig del av mitt liv, jag gillar att berätta, jag är ganska bra på att lyssna, jag hatar att redovisa mina arbetstimmar - kan det bli bättre liksom??
Ordningsvakt - Funderade ju helt seriöst på att bli något inom det området och leva på det. Nu vill jag mer ha det som hobby och extrajobb medan jag pluggar och sånt sen. Låter inte det vettigt?
Med andra ord, mitt liv är liksom mitt i allt just nu. Den här tiden är liksom livets trampolin. Jag tror jag ramlade av.
Kommentarer
Trackback