Vägen mot det rosa kortet - del 2

Haha, läste nyss mitt inlägg om min uppkörning. Måste stolt säga att den läsningen rekomenderas! Har precis allt en berättelse behöver; närvaro, ärlighet och ett lyckligt slut. Men nu måste jag få snabbt lägga in vad som händer härom veckan.

Jag var inne hos min optiker och hade provat linser. När jag kommer upp från synundersökningen i källaren så mitt framför mig står en förvånad Körskolelärar-Kjell och tittar på mig som att vi känner varandra, men han inte är säker på att det är jag.
   "Nemen tjena, Andreas!"
   Kjell, som förövrigt är stans skönaste körskolelärare och lär ha haft ett hundratal elever på två och ett halvt år sen jag körde upp och ett ännu större gäng innan det, kom ihåg vad jag hette och mindes våra samtal i bilen. Det va grymt skönt. Kändes jäkligt kul att han mindes just mig. Grejen var att hade jag kuggat på uppkörningen så hade jag inte varit för besviken. Fan, det va så jäkla schysst att snacka med Kjell och öva fickparkering. 

Helt ärligt, Kjell kommer nog nästan tio-i-topp på listan "Om jag någon gång skulle bli gay så skulle jag satsa på..." och har en ganska god placering där.

Okej. det låter fånigt, men Kjell på Aros Trafikskola i Västerås is the shit.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback