Vägen mot den rosa framtiden
2006-02-16. Det var jag och Jan. Vi hade vägen framför oss. Jag ställde in backspeglarna och Jan bläddrade i sina papper. "Kör när du är klar" sa Jan, vände blicken framåt, höll handen helt coolt i handtaget ovanför dörren som snuten alltid gör i amerikanska filmer. Jag började rulla med - körkortet var min destination.
Klockan ett på torsdagen träffade jag min körskolelärare Kjell på Västerås Bil & MC. Jag fick göra en säkerhetskontroll och sen åkte vi iväg. Vi svängde ut på Cityringen och läraren fick ingripa med en panikbromsning. Ajaj.. När jag väl kommer ut lägger jag mig direkt i fel fil - illa. När vi väl har börjat köra så känner jag mig lite lugnare och det bär av mot Vägverkets kontor här i stan.
Inspektör Jan, extrainkallad från Helsingland, blev min man. Han klev in i bilen och jag fick göra en inre säkerhetskontroll. Han påminde lite om Seb i Bröderna Cartwright som gick på TV när jag var liten. Kraftig, bestämd men ganska trevlig.
"Då följer du skyltar mot Gävle" sa han och vi gled i väg.
Det gick kanonbra! När vi kom tillbaka kände jag att jag hade fått en del gratis, t.ex. en massa barn som lekte i höga snöhögar på en parkering gjorde att jag fick visa på min säkerhetsmedvetenhet.
"Var det nåt särskilt du tänkte på" undrade Jan Cartwright. "Nåt övergångsställe kanske?"
"Ja.." svarade jag lite osäkert. "Det var en kille vid ett övergångställe efter en rondell. Honom borde jag ha släppt över."
"Varför gjorde du inte det?"
"Jag upptäckte honom försent, det kom bilar bakom och han visade tydligt att han inte tänkte rusa ut, men jag skulle ha släppt honom."
"Så kan du inte säga! Du är skyldig att släppa över honom!"
Här följer ca fem minuters skällande och jag förstod att det var kört. Jaja, det får väl bli nån timme extra med Kjell i bilskolans lilla Hundai Getz. Det är inget fel att inte klara första uppkörningen, det vet jag flera som har gjort så det ska inte vara något farligt i det.
Jan Cartwright fyllde säkert i lappen medan han förklarade mitt misstag och vad detta kunde få för konsekvenser om killen gått över. Jag är ansvarig att släppa över killen.
"Om en vecka kan du hämta ditt körkort, tills dess gäller den här lappen. Sen vill jag att du är snällare mot fotgängarna i framtidien."
Mr Cartwright räckte över lappen där rutan godkänd enligt körtkortslagen var ifylld och jag fattade knappt att det var sant! Jag hade klarat det!!
Kjell gratulerade mig och frågade om han eller jag skulle köra hem.
"Kör du" sa jag. "Jag är nog lite för skakig för att köra just nu..."
Klockan ett på torsdagen träffade jag min körskolelärare Kjell på Västerås Bil & MC. Jag fick göra en säkerhetskontroll och sen åkte vi iväg. Vi svängde ut på Cityringen och läraren fick ingripa med en panikbromsning. Ajaj.. När jag väl kommer ut lägger jag mig direkt i fel fil - illa. När vi väl har börjat köra så känner jag mig lite lugnare och det bär av mot Vägverkets kontor här i stan.
Inspektör Jan, extrainkallad från Helsingland, blev min man. Han klev in i bilen och jag fick göra en inre säkerhetskontroll. Han påminde lite om Seb i Bröderna Cartwright som gick på TV när jag var liten. Kraftig, bestämd men ganska trevlig.
"Då följer du skyltar mot Gävle" sa han och vi gled i väg.
Det gick kanonbra! När vi kom tillbaka kände jag att jag hade fått en del gratis, t.ex. en massa barn som lekte i höga snöhögar på en parkering gjorde att jag fick visa på min säkerhetsmedvetenhet.
"Var det nåt särskilt du tänkte på" undrade Jan Cartwright. "Nåt övergångsställe kanske?"
"Ja.." svarade jag lite osäkert. "Det var en kille vid ett övergångställe efter en rondell. Honom borde jag ha släppt över."
"Varför gjorde du inte det?"
"Jag upptäckte honom försent, det kom bilar bakom och han visade tydligt att han inte tänkte rusa ut, men jag skulle ha släppt honom."
"Så kan du inte säga! Du är skyldig att släppa över honom!"
Här följer ca fem minuters skällande och jag förstod att det var kört. Jaja, det får väl bli nån timme extra med Kjell i bilskolans lilla Hundai Getz. Det är inget fel att inte klara första uppkörningen, det vet jag flera som har gjort så det ska inte vara något farligt i det.
Jan Cartwright fyllde säkert i lappen medan han förklarade mitt misstag och vad detta kunde få för konsekvenser om killen gått över. Jag är ansvarig att släppa över killen.
"Om en vecka kan du hämta ditt körkort, tills dess gäller den här lappen. Sen vill jag att du är snällare mot fotgängarna i framtidien."
Mr Cartwright räckte över lappen där rutan godkänd enligt körtkortslagen var ifylld och jag fattade knappt att det var sant! Jag hade klarat det!!
Kjell gratulerade mig och frågade om han eller jag skulle köra hem.
"Kör du" sa jag. "Jag är nog lite för skakig för att köra just nu..."
Sanna suporters
Har ni tänkt på det fåniga med vi och dom? Vi glider med på andras lycka, men deras olycka får de stå för själva. Tänk till exempel på hur en vanlig medelsvensson beter sig under VM i fotboll.
Före VM-starten...
"Va tror du om Sverige nu då?"
"Jo, i år tar vi hem allt, för sjutton!"
"Tror du? De spelade ju så uselt förra vändan, tror du att det går bättre nu?"
"Jag va lite osäker när de förlorade sista borta matchen, men sen tog vi ju hem segern nu på hemmaplan."
Efter första matchen...
"Nu tog vi dom jävlarna! Tjo!"
"Ja, Svenska Tigrarna ska åter segra!"
Här följer trettiosju minuters nationalism och patriotism. Vi censurerar det och går vidare till vad som händer efter två ytterligare vinster och en förlust.
"Det där va ju vidrigt att se på! Jag slog av TV:n strax efter att andra halvlek börjat, det va ju självklart hur det skulle gå!"
"Vi var ju så jäkla taggade i början och tryckte på, men det syndes ju redan i första matchen att det inte skulle gå så bra i fortsättningen."
"Näej, det håller jag med om. Det va ju då i början som vi hade lite tur och vann, vi gjorde nåra snygga mål, men sen när motståndet blev lite för hårt så pallade gubbarna inte trycket - dom la av helt enkelt."
"Man hade fan kunnat göra det bättre själv!"
Hela svenska folket svär över att aldrig mer avända sig av någon slags nyhetsförmedlare under kommande matcher. Det skiter sig och det visar sig att det är miljontals som följt direktsändningarna vid nästa match som dessutom ledde till vinst! Grattis Sverige...
"Igår tog vi dom allt! Jäklar, nu visade vi dom allt vad vi kan! Jag sa ju redan från början att vi skulle ta hem det här!
"SVERIGEEEE, SVERIGEEEE...."
Alla köper varsin svindyr kopia av Zlatans matchtröja på InterSport och laddar inför nästa nya match. Det går helt fantastiskt genom VM och det är dags för semifinalen. Sverige förlorar mot Norge med 12-1 och reaktionerna blir kraftiga. Våra anonyma vänner slänger Zlatan-tröjan och skriker högljudt
"DOM SPELAR FÖRJÄVLIGT! Helt otroligt. Dom har svackat genom hela turneringen!"
När Sverige senare vinner brons så springer alla efter sopbilen för att få tag i den bortkastade tröjan, går hem och dammar av den, luktar på svettavlagringarna många år senare och minns:
"Den här hade jag när jag satt framför TV:n och vi vann bronsmedalj i fotboll i början av 2000... Vi vann!"
Före VM-starten...
"Va tror du om Sverige nu då?"
"Jo, i år tar vi hem allt, för sjutton!"
"Tror du? De spelade ju så uselt förra vändan, tror du att det går bättre nu?"
"Jag va lite osäker när de förlorade sista borta matchen, men sen tog vi ju hem segern nu på hemmaplan."
Efter första matchen...
"Nu tog vi dom jävlarna! Tjo!"
"Ja, Svenska Tigrarna ska åter segra!"
Här följer trettiosju minuters nationalism och patriotism. Vi censurerar det och går vidare till vad som händer efter två ytterligare vinster och en förlust.
"Det där va ju vidrigt att se på! Jag slog av TV:n strax efter att andra halvlek börjat, det va ju självklart hur det skulle gå!"
"Vi var ju så jäkla taggade i början och tryckte på, men det syndes ju redan i första matchen att det inte skulle gå så bra i fortsättningen."
"Näej, det håller jag med om. Det va ju då i början som vi hade lite tur och vann, vi gjorde nåra snygga mål, men sen när motståndet blev lite för hårt så pallade gubbarna inte trycket - dom la av helt enkelt."
"Man hade fan kunnat göra det bättre själv!"
Hela svenska folket svär över att aldrig mer avända sig av någon slags nyhetsförmedlare under kommande matcher. Det skiter sig och det visar sig att det är miljontals som följt direktsändningarna vid nästa match som dessutom ledde till vinst! Grattis Sverige...
"Igår tog vi dom allt! Jäklar, nu visade vi dom allt vad vi kan! Jag sa ju redan från början att vi skulle ta hem det här!
"SVERIGEEEE, SVERIGEEEE...."
Alla köper varsin svindyr kopia av Zlatans matchtröja på InterSport och laddar inför nästa nya match. Det går helt fantastiskt genom VM och det är dags för semifinalen. Sverige förlorar mot Norge med 12-1 och reaktionerna blir kraftiga. Våra anonyma vänner slänger Zlatan-tröjan och skriker högljudt
"DOM SPELAR FÖRJÄVLIGT! Helt otroligt. Dom har svackat genom hela turneringen!"
När Sverige senare vinner brons så springer alla efter sopbilen för att få tag i den bortkastade tröjan, går hem och dammar av den, luktar på svettavlagringarna många år senare och minns:
"Den här hade jag när jag satt framför TV:n och vi vann bronsmedalj i fotboll i början av 2000... Vi vann!"
Singel är lika med ensam
Det är så jäkla trist att vara singel! Jag fattar inte hur folk orkar. Det värsta är att folk tycker att det är skönt att vara singel, då har man inga krav på sig och inga gränser eller att hålla sig till. Hur kul kan det vara i längden att bara hångla runt? Då tycker jag att det är bättre med en person som man älskar.
Nu är jag på desperat-humör. Lagom så där så att jag blir tokig. Det är kanske lite illa? Jag har jgort misstaget att bli tillsammans med någon "bara-för-att" och det var ingen bra idé. Det börjar med att jag kärar ner mig i allt och alla, sen hittar jag "den där" och blir tillsammans med henne och sen kommer jag på att det inte var den här personen jag blev tillsammans med för hon finns bara i mitt huvud.
Och den där tjejen i huvudet förresten, som bara finns där. Jag har haft mysko, realistiska drömmar där jag har en flickvän som är helt underbar. När jag vaknar upp så är jag så jäklarns lycklig och glad tills jag kommer på att jag inte vet hur hon ser ut och när jag väl inser det så kommer jag på att det är en dröm. Sen jämför jag tjejen med alla andra tjejer och genast finns det ingen som är jämförbar med denna drömkvinna.
Tänk va jobbigt om man var bisexuell. Jag tycker synd om dem som är det. Tänk va jobbigt att ha så mycket att välja på så fort man sätter näsan utanför dörren! Då kanske man ska vara glad att man är lite begränsad.
Näej, nu ska jag vara man och titta lite på DisneyChannel med pappa.
Nu är jag på desperat-humör. Lagom så där så att jag blir tokig. Det är kanske lite illa? Jag har jgort misstaget att bli tillsammans med någon "bara-för-att" och det var ingen bra idé. Det börjar med att jag kärar ner mig i allt och alla, sen hittar jag "den där" och blir tillsammans med henne och sen kommer jag på att det inte var den här personen jag blev tillsammans med för hon finns bara i mitt huvud.
Och den där tjejen i huvudet förresten, som bara finns där. Jag har haft mysko, realistiska drömmar där jag har en flickvän som är helt underbar. När jag vaknar upp så är jag så jäklarns lycklig och glad tills jag kommer på att jag inte vet hur hon ser ut och när jag väl inser det så kommer jag på att det är en dröm. Sen jämför jag tjejen med alla andra tjejer och genast finns det ingen som är jämförbar med denna drömkvinna.
Tänk va jobbigt om man var bisexuell. Jag tycker synd om dem som är det. Tänk va jobbigt att ha så mycket att välja på så fort man sätter näsan utanför dörren! Då kanske man ska vara glad att man är lite begränsad.
Näej, nu ska jag vara man och titta lite på DisneyChannel med pappa.
Fast and furious - in real
Jag har en klockren körskolelärare. Vi diskuterar, eller mest pratar, om otroligt många olika grejer. Idag var det kanske inte ett så ovanligt ämne som var i huvudsak - vi pratade om 18åriga killar med sprojlans nytt körkort.
För ett tag sedan satt jag i baksätet med en kompis och blev skjutsad av en yngre kille på en landsväg. Det var mörkt ute, halt väglag, två hjulspår i vardera riktning och killen håller ett snitt på 80-90km/h. Han klarade av helt otroliga omkörningar, och då inte i positiv benämning. Trots en ordentlig utbildning via körskola där man får höra de värsta och vanligaste exemplen på olyckor och ett teoretiskt förarprov så har han ändå missat att mer än hälften av alla dödsolyckor sker på landsväg och att en stor del av alla olyckor är förorsakade av yngre nyblivna förare (främst killar för övrigt). Med nyblivna förare menar jag de som haft körkortet i upp till tre år.
Kompisen och jag satt och stirrade på varandra, hastighetsmätaren och mötande bilar om vart annat. När vi pekade så smått på säkerhetsrisken med det hela kom ett gnälligt svar och trycket på gaspedalen hölls kvar.
Under min körlektion pratade jag och min lärare om det här och han suckade och sa bara att han hade beklagligt nog varit likadan tills han själv varit inblandad i en mindre olycka. Jag lovar dyrt och heligt att aldrig se mig själv som en bilgud. Visst, jag kommer säkert att köra fort och leka med bilen, men för det betyder det inte att jag tänker sätta medpassagerares liv på spel för att jag själv vill nå målet 20-30min fortare, vilket vår resa handlade om.
Jag blir rädd när jag slår upp min teoribok och börjar undra om det inte är bättre att cykla än att sätta sig i bilen. Statistiskt sätt så är det nog det.
För ett tag sedan satt jag i baksätet med en kompis och blev skjutsad av en yngre kille på en landsväg. Det var mörkt ute, halt väglag, två hjulspår i vardera riktning och killen håller ett snitt på 80-90km/h. Han klarade av helt otroliga omkörningar, och då inte i positiv benämning. Trots en ordentlig utbildning via körskola där man får höra de värsta och vanligaste exemplen på olyckor och ett teoretiskt förarprov så har han ändå missat att mer än hälften av alla dödsolyckor sker på landsväg och att en stor del av alla olyckor är förorsakade av yngre nyblivna förare (främst killar för övrigt). Med nyblivna förare menar jag de som haft körkortet i upp till tre år.
Kompisen och jag satt och stirrade på varandra, hastighetsmätaren och mötande bilar om vart annat. När vi pekade så smått på säkerhetsrisken med det hela kom ett gnälligt svar och trycket på gaspedalen hölls kvar.
Under min körlektion pratade jag och min lärare om det här och han suckade och sa bara att han hade beklagligt nog varit likadan tills han själv varit inblandad i en mindre olycka. Jag lovar dyrt och heligt att aldrig se mig själv som en bilgud. Visst, jag kommer säkert att köra fort och leka med bilen, men för det betyder det inte att jag tänker sätta medpassagerares liv på spel för att jag själv vill nå målet 20-30min fortare, vilket vår resa handlade om.
Jag blir rädd när jag slår upp min teoribok och börjar undra om det inte är bättre att cykla än att sätta sig i bilen. Statistiskt sätt så är det nog det.
Moderna tider
För några veckor sedan fick vi virus på datorn och min käre bror skulle laga den. Han formaterade hårdisken men hade ingen mjukvara att lägga in. Jag trodde att jag skulle bli tokig första kvällen. Det är otroligt jobbigt att inte kunna logga in på msn och snacka med folk när man sitter hemma och bara vill pratas utan att träffas.
Det tog lite mer än en vecka innan jag kände att de värsta kärlekskänslorna för datorn var borta. Till slut kunde jag tänka på annat, men som sagt så tog det en vecka. Nu har vi fått hem brorsans dator tillfälligt för att kunna använda internet lite. Har ni tänkt på hur beroende man är av den här dumburken?
I natt sjuknade mamma och syrran till. Min syster bor inte hemma, så det är bara mamma som försöker smitta ner mig. Det verkar vara vinterkräksjukan. Mums.
I vår familj brukar vi alltid hyra filmer när vi är sjuka. Nu när mamma var sjuk så ville hon kunna ligga på övervåningen och titta i ett eget rum för att inte smitta ner mig och pappa, vilket då innebär att det ända tillgängliga var en hederlig videospelare för vanliga band.
Jag och pappa åkte till tre olika videouthyrningar innan vi hittade svenska humor filmer på VHS. Att hyra en VHS idag är omöjligt. När Gud skapade DVD:n och släppte den till gjorden så släppte han den rakt på VHS:en och tryckte denna långt ner i jorden. Vill man hyra en vanlig film på kassett om nåt år så får man nöja sig med en barnfilm där ljudet är paj och bilden flimmrar. Har ni tänkt på hur beroende man är av den där DeVaDen?
Det är otroligt, när det kommer nåt nytt så måste man anpassa det gamla efter det. Man slutar tillverka spel till det hederliga Nintendo 8bit, byter telefonen mot röstsamtal över internet och slutar köpa cd-skivor när man kan få låtarna gratis till sin lilla MP3 som bytt ut den otympliga cd-freestylen som bara har 30sekunders skakminne.
Det tog lite mer än en vecka innan jag kände att de värsta kärlekskänslorna för datorn var borta. Till slut kunde jag tänka på annat, men som sagt så tog det en vecka. Nu har vi fått hem brorsans dator tillfälligt för att kunna använda internet lite. Har ni tänkt på hur beroende man är av den här dumburken?
I natt sjuknade mamma och syrran till. Min syster bor inte hemma, så det är bara mamma som försöker smitta ner mig. Det verkar vara vinterkräksjukan. Mums.
I vår familj brukar vi alltid hyra filmer när vi är sjuka. Nu när mamma var sjuk så ville hon kunna ligga på övervåningen och titta i ett eget rum för att inte smitta ner mig och pappa, vilket då innebär att det ända tillgängliga var en hederlig videospelare för vanliga band.
Jag och pappa åkte till tre olika videouthyrningar innan vi hittade svenska humor filmer på VHS. Att hyra en VHS idag är omöjligt. När Gud skapade DVD:n och släppte den till gjorden så släppte han den rakt på VHS:en och tryckte denna långt ner i jorden. Vill man hyra en vanlig film på kassett om nåt år så får man nöja sig med en barnfilm där ljudet är paj och bilden flimmrar. Har ni tänkt på hur beroende man är av den där DeVaDen?
Det är otroligt, när det kommer nåt nytt så måste man anpassa det gamla efter det. Man slutar tillverka spel till det hederliga Nintendo 8bit, byter telefonen mot röstsamtal över internet och slutar köpa cd-skivor när man kan få låtarna gratis till sin lilla MP3 som bytt ut den otympliga cd-freestylen som bara har 30sekunders skakminne.
Banta Lucia
VLT, Västmanlands Läns Tidning, har tryckt krönikor som menar på att Lucia endast är en skönhetstävling där de runda inte har något fett på kroppen kan vinna. Jag beklagar Sara Holm-Stålhand, Lucia kandidaterna i Västerås 2005 är inte anorektiker eller beniga. Av någon anledning är de bara vanliga.
På Luciadagen tillbingade jag cirka tio timmar med Västerås Luciakandidater. Vi åkte runt i en minibuss hela dagen och de lussade för gamla tanter och farbröder, företag och vanligt folk. Jag var ensam kille i bussen och min funktion var att vara lite springpojk. Det var riktigt trevligt!
När vi åt lunch kom ämnet VLT upp och främst tidningens syn på Lucia. Flera, jag törs nog säga alla, tjejerna hade reagerat kraftigt och tagit illa upp av krönikorna som publicerats. Skulle de ha tagit sig så långt bara för sitt utséende? Såg de ut som några anorexiafall? Jag blev rädd och besviken. Det här är en sak som trycker ner människor. När krönikören kritiserar Lucia-valet så förolämpar hon, för hoppningsvis omedvetet, också kandidaterna.
Släng skit över Top Modell och liknande som är de som bidrar till utseendefixering och ätstörningar, inte över ett glatt och trevligt, traditionellt Luciafirande.
Usch, blev för sur för att skriva mer. Synd att det inte finns något som konkurerar med VLT, något med stil och klass.
På Luciadagen tillbingade jag cirka tio timmar med Västerås Luciakandidater. Vi åkte runt i en minibuss hela dagen och de lussade för gamla tanter och farbröder, företag och vanligt folk. Jag var ensam kille i bussen och min funktion var att vara lite springpojk. Det var riktigt trevligt!
När vi åt lunch kom ämnet VLT upp och främst tidningens syn på Lucia. Flera, jag törs nog säga alla, tjejerna hade reagerat kraftigt och tagit illa upp av krönikorna som publicerats. Skulle de ha tagit sig så långt bara för sitt utséende? Såg de ut som några anorexiafall? Jag blev rädd och besviken. Det här är en sak som trycker ner människor. När krönikören kritiserar Lucia-valet så förolämpar hon, för hoppningsvis omedvetet, också kandidaterna.
Släng skit över Top Modell och liknande som är de som bidrar till utseendefixering och ätstörningar, inte över ett glatt och trevligt, traditionellt Luciafirande.
Usch, blev för sur för att skriva mer. Synd att det inte finns något som konkurerar med VLT, något med stil och klass.
För liten för ett glas vatten
Jag har aldrig mått dåligt över att fylla sent på året, att få åka moppe ett halvår, ett år efter alla andra har inte gjort mig så mycket, det kan jag acceptera. Jag har inte brytt mig om att "bara vara sjutton" när alla kompisar går på krogen, jag har överlevt det. Men i fredags kände jag mig bortglömd och ovälkommen.
Vi hade vår julbal i fredags, på Stadshotellet i Västerås. Innan balen hade vi en liten, väldigt trevlig, förfest med champagne och glada människor. Det var jag och ett gäng tjejer från estetiska programmet. Sen åkte vi i bilar till Stadshotellet och efter världens kallaste och längsta köväntan kom vi äntligen in och fick hänga av oss jackorna.
En parantes: Varför tar de inte en tia extra i biljettpriset så slipper man garderobsavgiften?!
Väl vid bordet så började studentkänslan. Alla började skrika klassnamn och skolnamn och jag blev nästan tårögd. Fantastiskt! Sen blev det äta, äta och lite mingla, mingla mellan rätterna. Ett och annat toabesök och så. Efter maten fanns det möjlighet att besöka baren, om man var arton, eller fota sig. Jag gick ner till fotningen och tog några vackra bilder (kan det bli nåt annat). Sen började ett coverband spela, halvt som halvt playback, och jag började bli törstig, så jag drog mig undan bort mot baren för att få tag i nåt alkoholfritt, liten som jag är.
Nit.
Jag fick inte komma in i baren som låt i ett enskilt rum och något annat ställe att handla på gick inte. Killen i dörren så åt mig att kolla i köket, men det var lika mycket nit där. Jag försökte åter igen i bardörren om att få ett glas vatten, men det gick inte att få något serverat om man inte var över arton.
Det var inte meningen att vi som inte hunnit fylla arton skulle vara på Stadshotellet i fredags. Vi skulle vara hemma och titta på film, sova eller göra något annat som barn brukar. Nej, jag vet att det inte var menat riktigt så, men den känslan fick jag. Jag gick hem och la mig i sängen, suckade djupt och funderade på livet betydelse som man gör i tidens motgångar.
På Stadshotellet är det meningen att kostymklädda gossar ska hänga över handfatet på toaletten för att släcka tösten, för vi är för små för ett vanligt glas med vanligt vatten. Tråkigt värre.
Vi hade vår julbal i fredags, på Stadshotellet i Västerås. Innan balen hade vi en liten, väldigt trevlig, förfest med champagne och glada människor. Det var jag och ett gäng tjejer från estetiska programmet. Sen åkte vi i bilar till Stadshotellet och efter världens kallaste och längsta köväntan kom vi äntligen in och fick hänga av oss jackorna.
En parantes: Varför tar de inte en tia extra i biljettpriset så slipper man garderobsavgiften?!
Väl vid bordet så började studentkänslan. Alla började skrika klassnamn och skolnamn och jag blev nästan tårögd. Fantastiskt! Sen blev det äta, äta och lite mingla, mingla mellan rätterna. Ett och annat toabesök och så. Efter maten fanns det möjlighet att besöka baren, om man var arton, eller fota sig. Jag gick ner till fotningen och tog några vackra bilder (kan det bli nåt annat). Sen började ett coverband spela, halvt som halvt playback, och jag började bli törstig, så jag drog mig undan bort mot baren för att få tag i nåt alkoholfritt, liten som jag är.
Nit.
Jag fick inte komma in i baren som låt i ett enskilt rum och något annat ställe att handla på gick inte. Killen i dörren så åt mig att kolla i köket, men det var lika mycket nit där. Jag försökte åter igen i bardörren om att få ett glas vatten, men det gick inte att få något serverat om man inte var över arton.
Det var inte meningen att vi som inte hunnit fylla arton skulle vara på Stadshotellet i fredags. Vi skulle vara hemma och titta på film, sova eller göra något annat som barn brukar. Nej, jag vet att det inte var menat riktigt så, men den känslan fick jag. Jag gick hem och la mig i sängen, suckade djupt och funderade på livet betydelse som man gör i tidens motgångar.
På Stadshotellet är det meningen att kostymklädda gossar ska hänga över handfatet på toaletten för att släcka tösten, för vi är för små för ett vanligt glas med vanligt vatten. Tråkigt värre.