Banta Lucia
VLT, Västmanlands Läns Tidning, har tryckt krönikor som menar på att Lucia endast är en skönhetstävling där de runda inte har något fett på kroppen kan vinna. Jag beklagar Sara Holm-Stålhand, Lucia kandidaterna i Västerås 2005 är inte anorektiker eller beniga. Av någon anledning är de bara vanliga.
På Luciadagen tillbingade jag cirka tio timmar med Västerås Luciakandidater. Vi åkte runt i en minibuss hela dagen och de lussade för gamla tanter och farbröder, företag och vanligt folk. Jag var ensam kille i bussen och min funktion var att vara lite springpojk. Det var riktigt trevligt!
När vi åt lunch kom ämnet VLT upp och främst tidningens syn på Lucia. Flera, jag törs nog säga alla, tjejerna hade reagerat kraftigt och tagit illa upp av krönikorna som publicerats. Skulle de ha tagit sig så långt bara för sitt utséende? Såg de ut som några anorexiafall? Jag blev rädd och besviken. Det här är en sak som trycker ner människor. När krönikören kritiserar Lucia-valet så förolämpar hon, för hoppningsvis omedvetet, också kandidaterna.
Släng skit över Top Modell och liknande som är de som bidrar till utseendefixering och ätstörningar, inte över ett glatt och trevligt, traditionellt Luciafirande.
Usch, blev för sur för att skriva mer. Synd att det inte finns något som konkurerar med VLT, något med stil och klass.
På Luciadagen tillbingade jag cirka tio timmar med Västerås Luciakandidater. Vi åkte runt i en minibuss hela dagen och de lussade för gamla tanter och farbröder, företag och vanligt folk. Jag var ensam kille i bussen och min funktion var att vara lite springpojk. Det var riktigt trevligt!
När vi åt lunch kom ämnet VLT upp och främst tidningens syn på Lucia. Flera, jag törs nog säga alla, tjejerna hade reagerat kraftigt och tagit illa upp av krönikorna som publicerats. Skulle de ha tagit sig så långt bara för sitt utséende? Såg de ut som några anorexiafall? Jag blev rädd och besviken. Det här är en sak som trycker ner människor. När krönikören kritiserar Lucia-valet så förolämpar hon, för hoppningsvis omedvetet, också kandidaterna.
Släng skit över Top Modell och liknande som är de som bidrar till utseendefixering och ätstörningar, inte över ett glatt och trevligt, traditionellt Luciafirande.
Usch, blev för sur för att skriva mer. Synd att det inte finns något som konkurerar med VLT, något med stil och klass.
För liten för ett glas vatten
Jag har aldrig mått dåligt över att fylla sent på året, att få åka moppe ett halvår, ett år efter alla andra har inte gjort mig så mycket, det kan jag acceptera. Jag har inte brytt mig om att "bara vara sjutton" när alla kompisar går på krogen, jag har överlevt det. Men i fredags kände jag mig bortglömd och ovälkommen.
Vi hade vår julbal i fredags, på Stadshotellet i Västerås. Innan balen hade vi en liten, väldigt trevlig, förfest med champagne och glada människor. Det var jag och ett gäng tjejer från estetiska programmet. Sen åkte vi i bilar till Stadshotellet och efter världens kallaste och längsta köväntan kom vi äntligen in och fick hänga av oss jackorna.
En parantes: Varför tar de inte en tia extra i biljettpriset så slipper man garderobsavgiften?!
Väl vid bordet så började studentkänslan. Alla började skrika klassnamn och skolnamn och jag blev nästan tårögd. Fantastiskt! Sen blev det äta, äta och lite mingla, mingla mellan rätterna. Ett och annat toabesök och så. Efter maten fanns det möjlighet att besöka baren, om man var arton, eller fota sig. Jag gick ner till fotningen och tog några vackra bilder (kan det bli nåt annat). Sen började ett coverband spela, halvt som halvt playback, och jag började bli törstig, så jag drog mig undan bort mot baren för att få tag i nåt alkoholfritt, liten som jag är.
Nit.
Jag fick inte komma in i baren som låt i ett enskilt rum och något annat ställe att handla på gick inte. Killen i dörren så åt mig att kolla i köket, men det var lika mycket nit där. Jag försökte åter igen i bardörren om att få ett glas vatten, men det gick inte att få något serverat om man inte var över arton.
Det var inte meningen att vi som inte hunnit fylla arton skulle vara på Stadshotellet i fredags. Vi skulle vara hemma och titta på film, sova eller göra något annat som barn brukar. Nej, jag vet att det inte var menat riktigt så, men den känslan fick jag. Jag gick hem och la mig i sängen, suckade djupt och funderade på livet betydelse som man gör i tidens motgångar.
På Stadshotellet är det meningen att kostymklädda gossar ska hänga över handfatet på toaletten för att släcka tösten, för vi är för små för ett vanligt glas med vanligt vatten. Tråkigt värre.
Vi hade vår julbal i fredags, på Stadshotellet i Västerås. Innan balen hade vi en liten, väldigt trevlig, förfest med champagne och glada människor. Det var jag och ett gäng tjejer från estetiska programmet. Sen åkte vi i bilar till Stadshotellet och efter världens kallaste och längsta köväntan kom vi äntligen in och fick hänga av oss jackorna.
En parantes: Varför tar de inte en tia extra i biljettpriset så slipper man garderobsavgiften?!
Väl vid bordet så började studentkänslan. Alla började skrika klassnamn och skolnamn och jag blev nästan tårögd. Fantastiskt! Sen blev det äta, äta och lite mingla, mingla mellan rätterna. Ett och annat toabesök och så. Efter maten fanns det möjlighet att besöka baren, om man var arton, eller fota sig. Jag gick ner till fotningen och tog några vackra bilder (kan det bli nåt annat). Sen började ett coverband spela, halvt som halvt playback, och jag började bli törstig, så jag drog mig undan bort mot baren för att få tag i nåt alkoholfritt, liten som jag är.
Nit.
Jag fick inte komma in i baren som låt i ett enskilt rum och något annat ställe att handla på gick inte. Killen i dörren så åt mig att kolla i köket, men det var lika mycket nit där. Jag försökte åter igen i bardörren om att få ett glas vatten, men det gick inte att få något serverat om man inte var över arton.
Det var inte meningen att vi som inte hunnit fylla arton skulle vara på Stadshotellet i fredags. Vi skulle vara hemma och titta på film, sova eller göra något annat som barn brukar. Nej, jag vet att det inte var menat riktigt så, men den känslan fick jag. Jag gick hem och la mig i sängen, suckade djupt och funderade på livet betydelse som man gör i tidens motgångar.
På Stadshotellet är det meningen att kostymklädda gossar ska hänga över handfatet på toaletten för att släcka tösten, för vi är för små för ett vanligt glas med vanligt vatten. Tråkigt värre.
En människas värde i krig
Jag mönstrade i Karlstad för två veckor sen. Jag hade laddat ett bra tag innan och ville in som militärpolis. Det schyssta med den tjänsten vad att jag inte behövde leka pangpang-soldat i Boden utan skulle få leka polis med AK5 i Kungsängen, vilket kändes som en riktigt värd utbildning eftersom att jag vill bli polis senare. Hela bussresan satt jag på helspänn, det kändes som första dagen i skolan och man sitter med alla nya klasskompisar. Skillnaden var att du var man osäker på att få vara med och om man var lika häftig som alla andra. Nu var frågan om jag var lika bra som alla andra.
Inskrivningsförrättaren Tony instruerade oss om dagen direkt efter frukost. Kvart över åtta fick vi påbörja våra tester. Jag blev skickad till läkaren direkt för att jag hade anmält min blödarsjuka, vilket för mig innebär att jag behöver en särskild medicin om jag får en livshotande skada. Alla människor behöver medicin vid sådana skador för att bromsa blödningarna, men jag kan inte ta vilken som hellst. Jag blev kapad vid hälarna av dr Pell med förklaringen att den medicinen jag behövde kunde ta slut och jag skulle dö. Ett ansvar som försvaret inte vill ha på sina axlar. Dr Pell frågade om jag förstod varför jag fick min frisedel och jag svarade nåt sånt här:
"Om det blir krig kommer jag bli inkallad vare sig jag har en utbildning eller inte. Hag jag ingen utbildning blir antagligen inslängd i första ledet och då dör jag ju i vilket fall."
Bengt Pell:
"Ja, hehe, så tänkter ju inte Försvaret..."
"Då kanske försvaret ska tänka om" sa jag, tog mina papper och gick därifrån. Dr Pell blev rätt sur.
Min körskolelärare, Kjell, sa något riktigt klockrent när jag berättade om detta. En människas värde i krig är något helt annorlunda mot vad det är i fredstider. Jag förstår precis vad han säger och jag vet att det är så. Det vidriga är att det verkligen är så. Man kan ju alltid hoppas på det bästa när flyglarmet går, men jag tror inte att det hjälper att hoppas då. När flyglarmet går smälter vi alla samman. Vi blir en klump. Det är ingen som vill åt oss civila, men det är ingen som är allt för rädd om heller. Vi blir statistik, siffror och tabeller, och våra liv blir en papperslapp som bekräftar vår död. Sjukt, men sant. Sen sitter ministrarna och kungafamiljen i en egen bunker i ett helt annat land, för deras liv kan inte riskeras, det är ju de som styr Sverige och är de som är de viktiga. Fan heller, det ska vara folket som styr Sverige och folket som ska vara de viktiga. Alla ska ha samma värde när larmet går.
Ge de som vill en militär utbildning det om de är har psyke och fysik för det. De som är villiga att offra sitt liv i krig för andra kan väl få göra det med något de vill och kan. Nio miljoner outbildade svenska sodater har ingen chans i ett krig, men tusentals utbildade soldater som håller gränserna har alla möjligheter att klara det, vare sig de har blödarsjuka eller inte.
Inskrivningsförrättaren Tony instruerade oss om dagen direkt efter frukost. Kvart över åtta fick vi påbörja våra tester. Jag blev skickad till läkaren direkt för att jag hade anmält min blödarsjuka, vilket för mig innebär att jag behöver en särskild medicin om jag får en livshotande skada. Alla människor behöver medicin vid sådana skador för att bromsa blödningarna, men jag kan inte ta vilken som hellst. Jag blev kapad vid hälarna av dr Pell med förklaringen att den medicinen jag behövde kunde ta slut och jag skulle dö. Ett ansvar som försvaret inte vill ha på sina axlar. Dr Pell frågade om jag förstod varför jag fick min frisedel och jag svarade nåt sånt här:
"Om det blir krig kommer jag bli inkallad vare sig jag har en utbildning eller inte. Hag jag ingen utbildning blir antagligen inslängd i första ledet och då dör jag ju i vilket fall."
Bengt Pell:
"Ja, hehe, så tänkter ju inte Försvaret..."
"Då kanske försvaret ska tänka om" sa jag, tog mina papper och gick därifrån. Dr Pell blev rätt sur.
Min körskolelärare, Kjell, sa något riktigt klockrent när jag berättade om detta. En människas värde i krig är något helt annorlunda mot vad det är i fredstider. Jag förstår precis vad han säger och jag vet att det är så. Det vidriga är att det verkligen är så. Man kan ju alltid hoppas på det bästa när flyglarmet går, men jag tror inte att det hjälper att hoppas då. När flyglarmet går smälter vi alla samman. Vi blir en klump. Det är ingen som vill åt oss civila, men det är ingen som är allt för rädd om heller. Vi blir statistik, siffror och tabeller, och våra liv blir en papperslapp som bekräftar vår död. Sjukt, men sant. Sen sitter ministrarna och kungafamiljen i en egen bunker i ett helt annat land, för deras liv kan inte riskeras, det är ju de som styr Sverige och är de som är de viktiga. Fan heller, det ska vara folket som styr Sverige och folket som ska vara de viktiga. Alla ska ha samma värde när larmet går.
Ge de som vill en militär utbildning det om de är har psyke och fysik för det. De som är villiga att offra sitt liv i krig för andra kan väl få göra det med något de vill och kan. Nio miljoner outbildade svenska sodater har ingen chans i ett krig, men tusentals utbildade soldater som håller gränserna har alla möjligheter att klara det, vare sig de har blödarsjuka eller inte.
Barn sover på kvällarna
Det skrivs ständigt om hur ungdomvåldet och ungdomsfyllan ökar och hur detta leder till skadegörelser med mera. Är det så konstigt när det bara är McDonald's och krigen som välkomnar nattens glidare?
För några veckor sedan hoppade jag in som musiker i Bäckbykyrkan i Västerås en fredagskväll. Bäckby är ett stort förortsliknande område som ligger i utkanten i Västerås och består, förutom hus och lägenheter, av en Icabutik, Pressbyrån, Svensk Kassaservice, en frisersalong, tokaksbutiken, Netto, pizzerian som förvandlas till bar nattetid, kyrkan och Bäckbyskrapan som består av skola, bibliotek, ungdomsgård och ålderdomshem. Den här kvällen kände jag och en kompis för att ta en pizza och slappa lite innan vi gick tillbaka till kyrkan. Klockan var tjugo över nio och hela centrum var stängt. Eller nej, baren var öppen. Vi gick dit och tänkte att det kanske skulle finnas något att äta, men tyvärr serverades det bara dryck.
Det ända som fanns öppet annars var kyrkan där en herre glatt berättade om skapelseberättelsen.
Suck.
I helgen var jag i Falun och hälsade på min flickvän. För att ta mig hem på söndagen sulle jag ta mig två mil bort till Borlänge och bli upphämtad av en kompis som var i Borlänge över helgen. När jag klev av bussen i Borlänge centrum strax efter klockan fyra skulle jag ringa min kompis och be honom komma, men batteriet i telefonen hade gett upp. Dagens I-lands problem...
Runt omkring fanns det gott om tobaksbutiker, resturanger och annat där jag tänkte att jag kunde låna en telefon, men det gick inge vidare. Det var totalt igenbommat överallt. Det ända som var öppet var First Hotells så jag gick dit och använde mina hundögon och hoppades på att damen i receptionen skulle låta mig låna telefonen.
Negativt.
De hade en kortautomat att ringa från, men jag hade ju varken kort eller pengar så det gick inte så bra. När jag förklarade läget och suckade djupt fick jag låna telefonen.
"Är det ett mobilsamtal?" frågade damen. "Inte det? Då säger vi fem kronor då."
FEM SPÄNN FÖR ETT VANLIGT SAMTAL?! Okej, det får man väl acceptera.
Det viktiga med min berättelse om Borlänge var inte att det var så dyrt att ringa utan snarare att hela borlänge var igenklubbat! En hel stad sover klockan fyra en söndag, utom de som bor på First Hotells. Och på Bäckby sover alla klockan nio en fredag, utom de som sitter på puben och dricker och, vin och sprit.
Nej, jag tror faktiskt inte att det är så. Fler är vakna. När jag gick på högstadiet så hängde de flesta av mina kompisar i kyrkan och de andra var på ungdomsgården. På Bäckby är det omöjligt. Istället super man skallen av sig på en fest man inte är bjuden till innan polisen kommer och stänger hela balunsen.
Det är för dyrt att hålla gården öppen. Det kostar för mycket att ha någon som ansvarar för fredagskvällarna. Men vad kostar inte det hela i längden? Rent ekonomiskt så vet jag inte mer än att skadegörelserna kostar stan multum, men ska man se det humant så tycker jag att det är ännu dyrare. Hur mycket är det inet värt att det kan erbjudas en drogfri miljö för ungdomar.
Här kommer också det multinationella och i många fall hatade företaget McDonald's in i bilden. Donken håller öppet till 01.00 nästan varje dag och serverar inte alkohol. De är smarta, de tjänar på de som driver runt på stan om kvällarna. Jag säger inte att jag helt ställer mig bakom McDonald's i allt de gör, men när de håller öppet om kvällar och nätter och välkomnar gäster så gör de även alla nattugglor en tjänst.
Jaja, har ni tagit er så här långt så vill jag bara runda av med att tacka för att ni gjort det och be er att också reagera tydligt på såna här saker.
Tack för mig!
För några veckor sedan hoppade jag in som musiker i Bäckbykyrkan i Västerås en fredagskväll. Bäckby är ett stort förortsliknande område som ligger i utkanten i Västerås och består, förutom hus och lägenheter, av en Icabutik, Pressbyrån, Svensk Kassaservice, en frisersalong, tokaksbutiken, Netto, pizzerian som förvandlas till bar nattetid, kyrkan och Bäckbyskrapan som består av skola, bibliotek, ungdomsgård och ålderdomshem. Den här kvällen kände jag och en kompis för att ta en pizza och slappa lite innan vi gick tillbaka till kyrkan. Klockan var tjugo över nio och hela centrum var stängt. Eller nej, baren var öppen. Vi gick dit och tänkte att det kanske skulle finnas något att äta, men tyvärr serverades det bara dryck.
Det ända som fanns öppet annars var kyrkan där en herre glatt berättade om skapelseberättelsen.
Suck.
I helgen var jag i Falun och hälsade på min flickvän. För att ta mig hem på söndagen sulle jag ta mig två mil bort till Borlänge och bli upphämtad av en kompis som var i Borlänge över helgen. När jag klev av bussen i Borlänge centrum strax efter klockan fyra skulle jag ringa min kompis och be honom komma, men batteriet i telefonen hade gett upp. Dagens I-lands problem...
Runt omkring fanns det gott om tobaksbutiker, resturanger och annat där jag tänkte att jag kunde låna en telefon, men det gick inge vidare. Det var totalt igenbommat överallt. Det ända som var öppet var First Hotells så jag gick dit och använde mina hundögon och hoppades på att damen i receptionen skulle låta mig låna telefonen.
Negativt.
De hade en kortautomat att ringa från, men jag hade ju varken kort eller pengar så det gick inte så bra. När jag förklarade läget och suckade djupt fick jag låna telefonen.
"Är det ett mobilsamtal?" frågade damen. "Inte det? Då säger vi fem kronor då."
FEM SPÄNN FÖR ETT VANLIGT SAMTAL?! Okej, det får man väl acceptera.
Det viktiga med min berättelse om Borlänge var inte att det var så dyrt att ringa utan snarare att hela borlänge var igenklubbat! En hel stad sover klockan fyra en söndag, utom de som bor på First Hotells. Och på Bäckby sover alla klockan nio en fredag, utom de som sitter på puben och dricker och, vin och sprit.
Nej, jag tror faktiskt inte att det är så. Fler är vakna. När jag gick på högstadiet så hängde de flesta av mina kompisar i kyrkan och de andra var på ungdomsgården. På Bäckby är det omöjligt. Istället super man skallen av sig på en fest man inte är bjuden till innan polisen kommer och stänger hela balunsen.
Det är för dyrt att hålla gården öppen. Det kostar för mycket att ha någon som ansvarar för fredagskvällarna. Men vad kostar inte det hela i längden? Rent ekonomiskt så vet jag inte mer än att skadegörelserna kostar stan multum, men ska man se det humant så tycker jag att det är ännu dyrare. Hur mycket är det inet värt att det kan erbjudas en drogfri miljö för ungdomar.
Här kommer också det multinationella och i många fall hatade företaget McDonald's in i bilden. Donken håller öppet till 01.00 nästan varje dag och serverar inte alkohol. De är smarta, de tjänar på de som driver runt på stan om kvällarna. Jag säger inte att jag helt ställer mig bakom McDonald's i allt de gör, men när de håller öppet om kvällar och nätter och välkomnar gäster så gör de även alla nattugglor en tjänst.
Jaja, har ni tagit er så här långt så vill jag bara runda av med att tacka för att ni gjort det och be er att också reagera tydligt på såna här saker.
Tack för mig!