Värsta Våren!
Idag har jag promenerat. Bara njutit av hur otroligt vackert och skönt det är just nu. Lite för varmt nästan.
Köpte årets första mjukglass och satte mig i Vasaparken en stund. Riktigt soft. Även om det är mycket bilar precis där så brydde jag mig inte en sekund om det. Det va så skönt att bara ta det vår-lungt! Sen kom det två tanter och ville sitta på min bänk, bredvid så. De frågade om det var okej och vad säger man? Nej, det är min bänk. Så de satte sig och började klaga på jobbet och sin giriga chef som bara jobbade för syns skulle ibland. Jag tröttnade ganska fort och tog en promenad istället.
Vandrade ner mot hamnen. Tittade på Elbafärjan och blev sugen på att ta en tur med den lilla vita ångbåten, men tänkte att det får vänta tills ekonomin blivit bättre. Traskade över den lilla gångbron och kom fram till Hamnkrogen som tydligen har sommarpremiär om ett par dagar. Fatta fint ställe! Utsikt över en liten hamn och Mälaren i bakgrunden. Riktigt vackert!
Gick vidare efter vattnet, förbi Lögarängen där ett par redan hade tagit plats på en filt ute på den stora gräsmattan och ett gäng med några tjejer va på väg att breda ut sig. På en bänk satt en kille med sina boxervalp och njöt av solen.
Över en bro till och förbi Lögarängsbadet. Mötte en massa konferensdeltagare på lunchpromenad från Hakonhuset. Gick runt den lilla viken som är omringad av det trista stängslet in till lekparken på badet. Tråkigaste biten på hela spåret.
Nu är jag hemma och känner mig äckligt svettig. Det är typ 22 grader varmt i solen!! Ojojoj... Värsta Våren!
Köpte årets första mjukglass och satte mig i Vasaparken en stund. Riktigt soft. Även om det är mycket bilar precis där så brydde jag mig inte en sekund om det. Det va så skönt att bara ta det vår-lungt! Sen kom det två tanter och ville sitta på min bänk, bredvid så. De frågade om det var okej och vad säger man? Nej, det är min bänk. Så de satte sig och började klaga på jobbet och sin giriga chef som bara jobbade för syns skulle ibland. Jag tröttnade ganska fort och tog en promenad istället.
Vandrade ner mot hamnen. Tittade på Elbafärjan och blev sugen på att ta en tur med den lilla vita ångbåten, men tänkte att det får vänta tills ekonomin blivit bättre. Traskade över den lilla gångbron och kom fram till Hamnkrogen som tydligen har sommarpremiär om ett par dagar. Fatta fint ställe! Utsikt över en liten hamn och Mälaren i bakgrunden. Riktigt vackert!
Gick vidare efter vattnet, förbi Lögarängen där ett par redan hade tagit plats på en filt ute på den stora gräsmattan och ett gäng med några tjejer va på väg att breda ut sig. På en bänk satt en kille med sina boxervalp och njöt av solen.
Över en bro till och förbi Lögarängsbadet. Mötte en massa konferensdeltagare på lunchpromenad från Hakonhuset. Gick runt den lilla viken som är omringad av det trista stängslet in till lekparken på badet. Tråkigaste biten på hela spåret.
Nu är jag hemma och känner mig äckligt svettig. Det är typ 22 grader varmt i solen!! Ojojoj... Värsta Våren!
Nu tändas tusen musers eld...
När våren sprudlar så är det väl självklart att man hittar på värsta nya arrangemanget till en klassisk jullåt?! Jag har aldrig lyckats så bra nånsin, det låter skitcoolt. Sitter och spelar på den konstant nu, kände att jag ville dela med mig av det här, så jag loggade in för att relfektera över situationen.
Är det överhuvudtaget lagligt att spela julmusik i mitten av april? Okej, jag är nog en vintermänniska, men kära nån. I o för sig så kan man väl inte rå för att man får små impulser att göra saker och det är väl bra med insperation, det sistnämnda har jag önskat länge. Det sjuka är väl bara att just den här insperationen va ett halvår fel i tiden.
Jag fick ett ryck att spela gitarr, tog tag i den och satte fart. Klinkade fram några toner, sen nåt ackord och till slut helt andra ackord. Sen stannade jag upp. Plötsligt fick jag en grym känsla av att jag hörde en liten mellodi av två ackord. Klinkade vidare på dem och trettio minuter senare hade jag Sveriges coolaste arr på Nu tändas tusen juleljus! Hur grymt kändes inte detta?! SEn vaknade jag ju upp och förstod vilken tid det verkligen är. Grannen grillar i shorts utanför fönstret. Nu blev jag hungrig också.
Men en liten fråga, hur kan man bli inspirerad till att spela jullåtar mitt i vårens sprudlande tider? Varför får man såna här konstiga kickar att göra grejer som man itne har nån som helst nytta av för stunden? HELSJUKT!
Nu vet jag i alla fall vem som kommer bräcka alla andra låtar kommande jul.
Är det överhuvudtaget lagligt att spela julmusik i mitten av april? Okej, jag är nog en vintermänniska, men kära nån. I o för sig så kan man väl inte rå för att man får små impulser att göra saker och det är väl bra med insperation, det sistnämnda har jag önskat länge. Det sjuka är väl bara att just den här insperationen va ett halvår fel i tiden.
Jag fick ett ryck att spela gitarr, tog tag i den och satte fart. Klinkade fram några toner, sen nåt ackord och till slut helt andra ackord. Sen stannade jag upp. Plötsligt fick jag en grym känsla av att jag hörde en liten mellodi av två ackord. Klinkade vidare på dem och trettio minuter senare hade jag Sveriges coolaste arr på Nu tändas tusen juleljus! Hur grymt kändes inte detta?! SEn vaknade jag ju upp och förstod vilken tid det verkligen är. Grannen grillar i shorts utanför fönstret. Nu blev jag hungrig också.
Men en liten fråga, hur kan man bli inspirerad till att spela jullåtar mitt i vårens sprudlande tider? Varför får man såna här konstiga kickar att göra grejer som man itne har nån som helst nytta av för stunden? HELSJUKT!
Nu vet jag i alla fall vem som kommer bräcka alla andra låtar kommande jul.
Lärare är mer än kunskap och pedagogik
Hur har gymnasiet varit egentligen? För mig har det varit ganska mycket pest och pina, mycket på grund av helt vidriga lärare. Fatta hur mycket en lärare påverkar resultat och välmående!
Igår var första gången en lärare frågade hur jag mådde och verkligen lyssnade på svaret. Nej, det var inte första, men det var första gången sedan en lärare blev mammaledig. Läraren förväntade sig inte ett visst svar utan jag kunde svara vad jag kände utan att hon såg alldeles förvånad ut, hon såg snarare lyssnande ut. Jag sa inte så mycket, ändå fick jag ur mig massor, och när jag var klar så kändes det som att hon överöste mig med positiv uppbackning i kursen fast hon egentligen bara sa några ord.
Vi pratade totalt närmare fem minuter, men när jag gick därifrån kändes det ändå som att jag kunde klara av en och en halv timmes hål. Jag kunde sträcka på mig en aning och känna att det kändes lättare. Fem minuter kändes som en timmes samtal trots att vi bara bytt ett par meningar.
Som sagt så var det den andra läraren som frågat hur det är och verkligen velat ha ett svar. Jag har gått på Carlforsska i tre år och haft två lärare som ställt frågan annat än som artighetsfras.
Frågan "Hur mår du?" är en av de farligaste i världen. Man kan få ett svar som man måste hantera och gör man det fel, utan att bry sig särskilt mycket, så kan en enkel välmening bli det motsatta.
Under tiden i elevrådet så ställde rektorn frågan ett antal gånger, hon menade det och tog sig tid att lyssna. Hon var klockren!
Skulle någon av mina lärare läsa det här nån gång så skulle de antagligen bli förbannade eller tjuriga, men jag hoppas att rätt lärare tar åt sig av rätt innehåll.
Jag vill inte lägga ut namn på personer jag inte har frågat, vilket känns som lite smörande (Du, är det okej att jag nämner dig på min blogg, jag skulle bara vilja tacka) men jag vill verkligen tacka gymnasierektorn, religionsläraren och kommunikationsläraren jag har haft de här åren. Inte nog med att de kan sina ämnen, de bryr sig om eleverna.
Vidare mot de sista lektionerna!
Igår var första gången en lärare frågade hur jag mådde och verkligen lyssnade på svaret. Nej, det var inte första, men det var första gången sedan en lärare blev mammaledig. Läraren förväntade sig inte ett visst svar utan jag kunde svara vad jag kände utan att hon såg alldeles förvånad ut, hon såg snarare lyssnande ut. Jag sa inte så mycket, ändå fick jag ur mig massor, och när jag var klar så kändes det som att hon överöste mig med positiv uppbackning i kursen fast hon egentligen bara sa några ord.
Vi pratade totalt närmare fem minuter, men när jag gick därifrån kändes det ändå som att jag kunde klara av en och en halv timmes hål. Jag kunde sträcka på mig en aning och känna att det kändes lättare. Fem minuter kändes som en timmes samtal trots att vi bara bytt ett par meningar.
Som sagt så var det den andra läraren som frågat hur det är och verkligen velat ha ett svar. Jag har gått på Carlforsska i tre år och haft två lärare som ställt frågan annat än som artighetsfras.
Frågan "Hur mår du?" är en av de farligaste i världen. Man kan få ett svar som man måste hantera och gör man det fel, utan att bry sig särskilt mycket, så kan en enkel välmening bli det motsatta.
Under tiden i elevrådet så ställde rektorn frågan ett antal gånger, hon menade det och tog sig tid att lyssna. Hon var klockren!
Skulle någon av mina lärare läsa det här nån gång så skulle de antagligen bli förbannade eller tjuriga, men jag hoppas att rätt lärare tar åt sig av rätt innehåll.
Jag vill inte lägga ut namn på personer jag inte har frågat, vilket känns som lite smörande (Du, är det okej att jag nämner dig på min blogg, jag skulle bara vilja tacka) men jag vill verkligen tacka gymnasierektorn, religionsläraren och kommunikationsläraren jag har haft de här åren. Inte nog med att de kan sina ämnen, de bryr sig om eleverna.
Vidare mot de sista lektionerna!