Demokratins osynliga grundsten
När Turteatern sätter upp en föreställning av SCUM-manifestet så blir det ramaskri. Society for Cutting Up Men handlar om att döda alla män för en bättre värld. Skådespelaren blir utsatt för dödshot, liksom sina kvinnliga kamrater i produktionen. Att pjäsens regissör är man och trots detta är med i projektet som konstnärlig ledare och har tagit sig an texten tillsammans med skådespelaren har inte varit relevant i debatten. Varför ställer sig en man bakom och mitt i en föreställning byggt på ett manifest av en redikalfeministisk författare som vill utplåna alla män?
Att vi lever i ett samhälle där män än så länge har en starkare position och där män oftare tar för sig, det är inget nytt. Det underliggande i det fakta måste vi göra något åt. Ett sätt är att provocera. Men måste provokation vara utformat efter våra egna åsikter eller kan det vara en förstärkt och uppblåst bild av vad vi ser? När politiker ger saker enorma propotioner och smutskastar varandra i riksdagen med indirekta påhopp så blir det sällan tidningsrubriker men när man i kulturen uppmärksammar det mansdominerade samhället så blir det till något fult och hemskt.
När vi killar i klassen på högstadiet fick gå till kvinnohuset i Västerås och höra att män är svin och slår sina fruar så la det grundet till min skeptism kring feminism. Jag gillar inte ordet. Jag gillar innehållet, men inte ordet på grund av att jag fick uppkört i ansiktet att risken att jag skulle bli en mansgris med självtagen rätt att vara herre i mitt eget hus. Hade jag istället fått se den här pjäsen i skolan och sen diskuterat innehållet efteråt så hade min synd på begreppet feminism sett annorlunda ut. Jag blir jäkligt glad när jag hör att man i flera gymnasieklasser ska gå och se den här föreställningen. Det ger hopp.
Om jag hinner och kan ska jag gå och se föreställningen SCUM manifestet på Turteatern. Jag hoppas att många kommer att ta chansen. Särskilt dom som ställer sig på tvären till att den ens ska få sättas upp innan dom själva har sett den.
Kultur måste få vara brett när det handlar om ifrågasättande. Kultur måste få ha sitt utrymme för att spegla vårat samhälle. Kultur måste få ha sin plats för att vi ska upptäcka saker hos oss själva och vår omgivning.
Att vi lever i ett samhälle där män än så länge har en starkare position och där män oftare tar för sig, det är inget nytt. Det underliggande i det fakta måste vi göra något åt. Ett sätt är att provocera. Men måste provokation vara utformat efter våra egna åsikter eller kan det vara en förstärkt och uppblåst bild av vad vi ser? När politiker ger saker enorma propotioner och smutskastar varandra i riksdagen med indirekta påhopp så blir det sällan tidningsrubriker men när man i kulturen uppmärksammar det mansdominerade samhället så blir det till något fult och hemskt.
När vi killar i klassen på högstadiet fick gå till kvinnohuset i Västerås och höra att män är svin och slår sina fruar så la det grundet till min skeptism kring feminism. Jag gillar inte ordet. Jag gillar innehållet, men inte ordet på grund av att jag fick uppkört i ansiktet att risken att jag skulle bli en mansgris med självtagen rätt att vara herre i mitt eget hus. Hade jag istället fått se den här pjäsen i skolan och sen diskuterat innehållet efteråt så hade min synd på begreppet feminism sett annorlunda ut. Jag blir jäkligt glad när jag hör att man i flera gymnasieklasser ska gå och se den här föreställningen. Det ger hopp.
Om jag hinner och kan ska jag gå och se föreställningen SCUM manifestet på Turteatern. Jag hoppas att många kommer att ta chansen. Särskilt dom som ställer sig på tvären till att den ens ska få sättas upp innan dom själva har sett den.
Kultur måste få vara brett när det handlar om ifrågasättande. Kultur måste få ha sitt utrymme för att spegla vårat samhälle. Kultur måste få ha sin plats för att vi ska upptäcka saker hos oss själva och vår omgivning.
Norge får väl skylla sig själva...
Dagens nyheter publicerar i dag en artikel om försvarets linje för att Breivik ska klara sig så lindrig undan det kan gå. Jag älskar formuleringen att man ska "hitta så bärande förmildrande omständigheter som möjligt". Fram tills idag har jag haft en ruskigt god bild av advokat Lippestad men idag bekräftar han ALLA mina fördomar mot rättssamhället. Lippestad som annars uttalat sig om att han inte tänker, tycker eller känner liknande Breivik, att det är klart att Breivik är skyldig och att han har det är en åtalads demokratiska rätt till en försvarare. Vad jag kan förstå av den här artikeln har Lippestad nu ramlat in i sin roll i rättssystemet.
Jag utgår från att det norska domstolsförfarandet liknar det svenska med åklagare, domare, försvarare och nämndemän. Det innebär att rätten består av en vettig människa som sköter själva förfarandet och ser till att det sköts fint, ett par privatpersoner som ska döma historien, en som anser att den åtalade är skyldig och en som får betalt för att säga att han inte är det och dessutom kan tjäna en smula prestige genom att ordna det så fint att personen faktiskt blir friad eller i alla fall får ett sänkt straff.
Med det här vill jag inte ha sagt att försvarsadvokaten är djävulens utsände. Åklagaren och försvarare tar ofta samma sup och har en avancerad form av retoriken som börjar användas under mellanstadiet när man förstått att man inte kan anklagas för något om det inte finns bevis för det. Det tråkiga är att på mellanstadiet så kan läraren ta till så kallat sunt förnuft och logik i sitt sätt att se på situationen och att "döma" medan domaren och nämndemännen har svensk lag att gå på, vilket svart och vitt innebär att den åtalade är oskyldig till allt som inte går att bevisa med hjälp av vittnen eller teknisk bevisning.
Absolut så är försvarsadvokaten en demokratisk grundförutsättning. Den åtalade ska ha hjälp av en kunnig person för att få en rättvis dom. Det tråkiga är att domen i dag sällan blir rättvis. Ju bättre försvarare du har ju bättre klarar du dig. I Breiviks fall har det gått så långt att dom skyller antalet döda på att polisen inte kom ut och grep Breivik tidigare, eftersom att han erbjöd att överlämna sig. Man skyller på att det har varit för dålig säkerhet kring Utöya och regeringskvarteret. Herregud...
Breivik har skjutit ihjäl människor, orsakat stora samhällsskador på såväl materia som demokrati. Breivik har valt att fortsätta skjuta istället för att lugnt och stilla invänta polis. Skulle polisen ha litat blint på uppgifterna som denna "terrorist" har lämnat över telefon, att han var ensam och att han frivilligt skulle överlämna sig? Skulle dom inte ha förberett insatsen för att själva kunna gå in på ett säkert sätt?
Utöya är ett ungdomsläger för politiskt engagerade, ska det vara en högsäkerhetsplats? Jag som tidigare aktiv inom Svenska Kyrkans Unga ställer då frågan om det ska vara en förmildrande omständighet för en eventuellt framtida attentatsman att komma in på ett årsmöte och begå en massaker på dom engagerade ungdomar för att det är ett religöst och bestämmande möte som inte har säkerhetsvakter och låsta dörrar? Vakna, Lippestad!
Det krävs en ändring i systemet nu. Försvarsadvokater och åklagare måste tvingas kliva upp ur sandlådan och ta sitt jobb på allvar. Det ska inte handla om prestige. Det ska handla om att göra sitt jobb för demokratin. Jag hade velat avsluta det här med alla dom svordomar jag hållit inne med under skrivandet av det här inlägget men jag biter mig i läppen och suckar.
Avslutar med lite progg på ämnet.... -> lyssna och njut!
Jag utgår från att det norska domstolsförfarandet liknar det svenska med åklagare, domare, försvarare och nämndemän. Det innebär att rätten består av en vettig människa som sköter själva förfarandet och ser till att det sköts fint, ett par privatpersoner som ska döma historien, en som anser att den åtalade är skyldig och en som får betalt för att säga att han inte är det och dessutom kan tjäna en smula prestige genom att ordna det så fint att personen faktiskt blir friad eller i alla fall får ett sänkt straff.
Med det här vill jag inte ha sagt att försvarsadvokaten är djävulens utsände. Åklagaren och försvarare tar ofta samma sup och har en avancerad form av retoriken som börjar användas under mellanstadiet när man förstått att man inte kan anklagas för något om det inte finns bevis för det. Det tråkiga är att på mellanstadiet så kan läraren ta till så kallat sunt förnuft och logik i sitt sätt att se på situationen och att "döma" medan domaren och nämndemännen har svensk lag att gå på, vilket svart och vitt innebär att den åtalade är oskyldig till allt som inte går att bevisa med hjälp av vittnen eller teknisk bevisning.
Absolut så är försvarsadvokaten en demokratisk grundförutsättning. Den åtalade ska ha hjälp av en kunnig person för att få en rättvis dom. Det tråkiga är att domen i dag sällan blir rättvis. Ju bättre försvarare du har ju bättre klarar du dig. I Breiviks fall har det gått så långt att dom skyller antalet döda på att polisen inte kom ut och grep Breivik tidigare, eftersom att han erbjöd att överlämna sig. Man skyller på att det har varit för dålig säkerhet kring Utöya och regeringskvarteret. Herregud...
Breivik har skjutit ihjäl människor, orsakat stora samhällsskador på såväl materia som demokrati. Breivik har valt att fortsätta skjuta istället för att lugnt och stilla invänta polis. Skulle polisen ha litat blint på uppgifterna som denna "terrorist" har lämnat över telefon, att han var ensam och att han frivilligt skulle överlämna sig? Skulle dom inte ha förberett insatsen för att själva kunna gå in på ett säkert sätt?
Utöya är ett ungdomsläger för politiskt engagerade, ska det vara en högsäkerhetsplats? Jag som tidigare aktiv inom Svenska Kyrkans Unga ställer då frågan om det ska vara en förmildrande omständighet för en eventuellt framtida attentatsman att komma in på ett årsmöte och begå en massaker på dom engagerade ungdomar för att det är ett religöst och bestämmande möte som inte har säkerhetsvakter och låsta dörrar? Vakna, Lippestad!
Det krävs en ändring i systemet nu. Försvarsadvokater och åklagare måste tvingas kliva upp ur sandlådan och ta sitt jobb på allvar. Det ska inte handla om prestige. Det ska handla om att göra sitt jobb för demokratin. Jag hade velat avsluta det här med alla dom svordomar jag hållit inne med under skrivandet av det här inlägget men jag biter mig i läppen och suckar.
Avslutar med lite progg på ämnet.... -> lyssna och njut!
Historien om dom båda smålänningarna
Det var en gång en mysfarbror med stor mustasch som hette Jukan Håholt. Jukan kom från ett ställe som hette Småland och var därför smålänning. Jukan pratade ofta för många människor om att det var viktigt att hjälpa och ta hand om varandra, om att ta ansvar och stötta dom som har det svårt. Ett sätt att hjälpa människor var att betala skatt så att andra människor kunde få pengar från staten om dom hade det svårt. Jukan Håholt kämpade ganska hårt för att folk skulle förstå att man inte alltid klarar sig själv och att vem som helst kan råka illa ut och behöva hjälp från staten. Det här var då ingen lätt sat att förklara så Jukan fick tjata och tjata.
En dag så började tidningarna skriva om att Jukan, som hade det bra ställt själv, hade lurat till sig pengar från staten. Det var pengar som skulle gå till dom som hade det svårt, som Jukan pratat så mycket om. Visserligen visste ingen om Jukan hade lurat till sig dom med flit eller om han bara hade gjort fel, men det spelade ingen roll. Det var nämligen som så på den här tiden att tidningar och tv hade rätt att döma människor utan domstol och demokratiska vägar. Det var ganska smidigt, för annars fick man vänta flera veckor och kanske till och med månader på att domstolen skulle fastställa vad som egentligen var mest troligt hade hänt. Dessutom så fick man ha en advokat, en sån där som försvarar en och hjälper en, i en domstol och i tidningarna fick man klara sig själv så det blir mycket lättare att fälla en människa på det sättet.
Jukan fick problem med jobbet. Många människor slutade tro på honom för att han helt utan samvete och moral lurat till sig massa pengar bara för nöjets skull. Hans kompisar tyckte att han var en elak person så dom sprang till tidningarna och sa att han inte borde få prata för folk längre, för han var inte pålitlig.
Men det fanns fler smålänningar som gjorde dumma saker. Kingvar Amprad var direktör på en stor möbelfabrik och gjorde massa hyllor som såldes över hela världen. Kingvar tjänade mycket pengar, så mycket pengar att han kunde ge bort lite till nazisterna. Nazisterna tyckte om att prata för folk, precis som Jukan, fast dom pratade om helt andra saker. Nazisterna ville att man skulle dela in folk i rätt och fel och smart och dum och trodde att om man kommer från något annat ställe så är man inte bra nog för att vara en del av oss. Tack vare att Kingvar gav pengar och samlade in pengar från sina kompisar så kunde fortsätta prata om sina saker, ända tills det blev fult och fel att prata om sånt. Då ville inte Kingvar ge dom pengar längre.
Dessutom ville Kingvar ha mer pengar än han hade och det fick han! Istället för att köpa skruvarna till sina bokhyllor i Sverige kunde han köpa dom i Tyskland. I Tyskland satt det jättemånga männiksor i fängelse för att dom tyckte fel saker och för att dom skulle ha något att göra så fick dom göra skruvar och beslag åt Kingvar som han kunde köpa billigt. Fast sen visade det sig att det inte var okej att göra så av jättemånga olika anledningar, bland annat så visade det sig att dom som satt i fängelset inte skulle ha suttit i fängelset för dom tyckte inte fel, så då fick inte Kingvar köpa sakerna därifrån längre. Istället så hittade han ett ställe som hette Asien och där behövde inte dom som arbetade ha pengar till mat och hyra och godis och bil som i Sverige, för dom hade ändå inte så många såna saker alls, så då kostade det inte så mycket att göra Kingvars hyllor där! Då kunde Kingvar sälja sina hyllor till samma pris och ändå tjäna mer pengar! Va smart han var!
Dessutom kom Kingvar över massa billigt trä till sina hyllor från ett ställe som hette regnskogen. Fast man fick inte köpa deras träd så snart fick han köpa lite billigare trä från andra ställen istället....
Men ändå fick inte Kingvar så mycket pengar, för staten ville ha pengar av honom, för att hjälpa människor som hade svårt, ni vet. Så då flyttade Kingvar till ett billigare ställe där det inte kostade så mycket att bo, och då kunde han ändå åka hem till Småland och nyttja sjukvården och annat som staten betalade åt honom. Va smart han va!
Fast, alla tyckte inte om att Kingvar gjorde såhär. Det var flera som tyckte att hans fabriker kunde vara kvar i Småland så att det funnits fler jobb där. Och att han skulle ha betalat pengar till staten och gjort rätt för sig som andra människor, så då skrev tidningarna det - att han hade gjort fel. Men OJ va fel dom hade! Kingvar och hans företag kunde ju inte alls göra fel för dom hade ju berättat för världen att Sverige fanns!
Så egentligen fanns det två smålänningar som hade gjort dumma saker. Den ena hade sagt att man ska vara snäll mot andra och sen hade tidningar och tv sagt att han var en sniken smålänning och tyckte inte folket om honom längre. Den andra hade varit en sniken smålänning och så hade tidningarna sagt att han gjort bra saker också och då tyckte inte folk att det var så farligt längre.
Som tur var så slutar sagan lyckligt. Kingvar har alla sina pengar kvar och han och alla hans barn och barnbarn kan leva på räntor och barnarbete som är sånt som ger mat på bordet, och bokstavligt talat en guldkant på tillvaron, och är fortfarande hyllad som hjälte för att ha berättat om Sverige för världen och Jukan får varje dag höra att han är en ond människa som lurar folk på pengar, som tidnignarna sagt.
Snipp, snapp slut,
så var demokratin slut.
En dag så började tidningarna skriva om att Jukan, som hade det bra ställt själv, hade lurat till sig pengar från staten. Det var pengar som skulle gå till dom som hade det svårt, som Jukan pratat så mycket om. Visserligen visste ingen om Jukan hade lurat till sig dom med flit eller om han bara hade gjort fel, men det spelade ingen roll. Det var nämligen som så på den här tiden att tidningar och tv hade rätt att döma människor utan domstol och demokratiska vägar. Det var ganska smidigt, för annars fick man vänta flera veckor och kanske till och med månader på att domstolen skulle fastställa vad som egentligen var mest troligt hade hänt. Dessutom så fick man ha en advokat, en sån där som försvarar en och hjälper en, i en domstol och i tidningarna fick man klara sig själv så det blir mycket lättare att fälla en människa på det sättet.
Jukan fick problem med jobbet. Många människor slutade tro på honom för att han helt utan samvete och moral lurat till sig massa pengar bara för nöjets skull. Hans kompisar tyckte att han var en elak person så dom sprang till tidningarna och sa att han inte borde få prata för folk längre, för han var inte pålitlig.
Men det fanns fler smålänningar som gjorde dumma saker. Kingvar Amprad var direktör på en stor möbelfabrik och gjorde massa hyllor som såldes över hela världen. Kingvar tjänade mycket pengar, så mycket pengar att han kunde ge bort lite till nazisterna. Nazisterna tyckte om att prata för folk, precis som Jukan, fast dom pratade om helt andra saker. Nazisterna ville att man skulle dela in folk i rätt och fel och smart och dum och trodde att om man kommer från något annat ställe så är man inte bra nog för att vara en del av oss. Tack vare att Kingvar gav pengar och samlade in pengar från sina kompisar så kunde fortsätta prata om sina saker, ända tills det blev fult och fel att prata om sånt. Då ville inte Kingvar ge dom pengar längre.
Dessutom ville Kingvar ha mer pengar än han hade och det fick han! Istället för att köpa skruvarna till sina bokhyllor i Sverige kunde han köpa dom i Tyskland. I Tyskland satt det jättemånga männiksor i fängelse för att dom tyckte fel saker och för att dom skulle ha något att göra så fick dom göra skruvar och beslag åt Kingvar som han kunde köpa billigt. Fast sen visade det sig att det inte var okej att göra så av jättemånga olika anledningar, bland annat så visade det sig att dom som satt i fängelset inte skulle ha suttit i fängelset för dom tyckte inte fel, så då fick inte Kingvar köpa sakerna därifrån längre. Istället så hittade han ett ställe som hette Asien och där behövde inte dom som arbetade ha pengar till mat och hyra och godis och bil som i Sverige, för dom hade ändå inte så många såna saker alls, så då kostade det inte så mycket att göra Kingvars hyllor där! Då kunde Kingvar sälja sina hyllor till samma pris och ändå tjäna mer pengar! Va smart han var!
Dessutom kom Kingvar över massa billigt trä till sina hyllor från ett ställe som hette regnskogen. Fast man fick inte köpa deras träd så snart fick han köpa lite billigare trä från andra ställen istället....
Men ändå fick inte Kingvar så mycket pengar, för staten ville ha pengar av honom, för att hjälpa människor som hade svårt, ni vet. Så då flyttade Kingvar till ett billigare ställe där det inte kostade så mycket att bo, och då kunde han ändå åka hem till Småland och nyttja sjukvården och annat som staten betalade åt honom. Va smart han va!
Fast, alla tyckte inte om att Kingvar gjorde såhär. Det var flera som tyckte att hans fabriker kunde vara kvar i Småland så att det funnits fler jobb där. Och att han skulle ha betalat pengar till staten och gjort rätt för sig som andra människor, så då skrev tidningarna det - att han hade gjort fel. Men OJ va fel dom hade! Kingvar och hans företag kunde ju inte alls göra fel för dom hade ju berättat för världen att Sverige fanns!
Så egentligen fanns det två smålänningar som hade gjort dumma saker. Den ena hade sagt att man ska vara snäll mot andra och sen hade tidningar och tv sagt att han var en sniken smålänning och tyckte inte folket om honom längre. Den andra hade varit en sniken smålänning och så hade tidningarna sagt att han gjort bra saker också och då tyckte inte folk att det var så farligt längre.
Som tur var så slutar sagan lyckligt. Kingvar har alla sina pengar kvar och han och alla hans barn och barnbarn kan leva på räntor och barnarbete som är sånt som ger mat på bordet, och bokstavligt talat en guldkant på tillvaron, och är fortfarande hyllad som hjälte för att ha berättat om Sverige för världen och Jukan får varje dag höra att han är en ond människa som lurar folk på pengar, som tidnignarna sagt.
Snipp, snapp slut,
så var demokratin slut.
Tidningar utan själ och skäl
Det är inte lätt att vara tidningsreporter idag. Dels så finns det inte så många seriösa tidningar och dels så finns det inte så mycket man får skriva om. Låt mig förklara hur jag tänker...
När jag säger seriösa tidningar med seriöst innehåll så syftar jag på tidningar som dels har någon slags moral och känsla i det dom levererar ut till alla tusentals och rentav miljontals som tar del av texten som levereras och dels faktiskt lägger ner tid på research istället för att ta in första bästa rubrik som lyser starkare än sanningen på löpet.
Var tar man som skrivande reporter vägen om man vill bygga och fila för att få fram ett budskap och sen också ha en plattform att leverera det på? Visst, Aftonbladet och Expressen gör ju sina scoop ibland men det känns som att det mest handlar om stora och livsviktiga nyheter kring otroheter, kändisars dödsfall och lite narkotika på stureplan. Till och med metro som är en gratistidning tryckt av reklam lyckas bättre.
Det var egentligen det lilla problemet, på så vis att det rör dom få skrivande journalister som finns i Sverige. Det stora problemet är väl ändå var vi läsare tar vägen om vi vill nås av nyheter med djup, aktualitet och grund? Det finns väl egentligen bara ett par ordentliga tidningar i Sverige men dom riktar sig inte till oss som bor i Dalarna, Örebro eller Knäckebröhult. DN och SvD har tydliga profiler som riktar sig till stockholmare.
Min dröm är tidningarnas svar på Public Service. Jag menar, SVT och SR finns ju, varför då inte dra igång ST (Sveriges Tidning)? Det statligt finansierade numret kanske skulle vara hälften så tjock men dubbelt så innehållsrik, jämfört med t.ex. Vestmanlands läns tidning (VLT) som varje dag levererar lokalskvaller och taskig layout. Självklart ska det inte bara vara statliga bidrag, precis som tv-licens så får man lägga en mindre slant för att få ta del av Public Service.
Så illa är det. Men jag är inte bitter.
När jag säger seriösa tidningar med seriöst innehåll så syftar jag på tidningar som dels har någon slags moral och känsla i det dom levererar ut till alla tusentals och rentav miljontals som tar del av texten som levereras och dels faktiskt lägger ner tid på research istället för att ta in första bästa rubrik som lyser starkare än sanningen på löpet.
Var tar man som skrivande reporter vägen om man vill bygga och fila för att få fram ett budskap och sen också ha en plattform att leverera det på? Visst, Aftonbladet och Expressen gör ju sina scoop ibland men det känns som att det mest handlar om stora och livsviktiga nyheter kring otroheter, kändisars dödsfall och lite narkotika på stureplan. Till och med metro som är en gratistidning tryckt av reklam lyckas bättre.
Det var egentligen det lilla problemet, på så vis att det rör dom få skrivande journalister som finns i Sverige. Det stora problemet är väl ändå var vi läsare tar vägen om vi vill nås av nyheter med djup, aktualitet och grund? Det finns väl egentligen bara ett par ordentliga tidningar i Sverige men dom riktar sig inte till oss som bor i Dalarna, Örebro eller Knäckebröhult. DN och SvD har tydliga profiler som riktar sig till stockholmare.
Min dröm är tidningarnas svar på Public Service. Jag menar, SVT och SR finns ju, varför då inte dra igång ST (Sveriges Tidning)? Det statligt finansierade numret kanske skulle vara hälften så tjock men dubbelt så innehållsrik, jämfört med t.ex. Vestmanlands läns tidning (VLT) som varje dag levererar lokalskvaller och taskig layout. Självklart ska det inte bara vara statliga bidrag, precis som tv-licens så får man lägga en mindre slant för att få ta del av Public Service.
Så illa är det. Men jag är inte bitter.
Kort om dubbelmoralspolitik
Är medlem i De Gröna och trivs bra med deras politik på papper. Eller nej, det är väl det jag inte gör för det är så jävla massa papper. Ett utskick i kvartalet eller så vore ju lite lagom, men det dimper ju ner grejer i lådan titt som tätt! Hade det varit brev hade jag varit populär och hade det varit lönecheckar hade jag varit miljonär. Nu vette fan...
Är det någon som saknar en skog så ligger den i min pappersinsamling!
Är det någon som saknar en skog så ligger den i min pappersinsamling!
Ett mer analogt liv?
Jag fick nog och gick in på inställningar, hittade "avaktivera kontot" klickade där och trots snyftiga "vi kommer sakna dig"-meddelanden så fortsatte jag att klicka. Mina damer och herrar, Andreas Bohm finns inte längre på Facebook.
Varför gör jag nu såhär? Är det för att fler och fler skaffar Facebook och jag vill inte vara en i gänget? Nej, jag är inte sån, jag fanns på LunarStorm tills jag växte ur, helgon tills det var BARA emos och så vidare... Det handlar inte om det.
Är det för att jag känner mig utlämnad och att alla kan se vad jag gör och vilka jag träffar? Nej, inte riktigt så men åt det hållet. Jag är en av dom som inte ställer mig på tvären för FRA-lagen så problemet med att bli granskad av folk som inte har med mitt liv att göra är inte ens ett problem egentligen, jag bloggar ju till och med. Även om det blir sällan och kanske inte allt för personligt.
Jag har tröttnat på att leva digitalt och känna folk genom lysande displayer och skärmar. Personligen så upplever jag att jag inte träffar lika mycket folk, och att jag ständigt än på en annan plats när jag faktiskt träffar någon, när jag har mobiltelefon. På samma sätt med Facebook. Där kan jag umgås med folk i andra länder fast jag sitter hemma på toaletten med den bärbara datorn i knät.
Telefonen gjorde kanske att vi människor kom närmare varandra, det blev lättare att hålla kontakt på långa avstånd osv, men mobiltelefonen och datorn gör det motsatta. Där ser vi möjligheten att vara nära folk långt borta att dom som faktiskt är nära försvinner någonstans på vägen.
Och nu sitter det någon och petar i texten som jag har skrivit några minuter i en känslovåg och menar på att då ska jag ju göra mig av med mobilen också! Men ta det lugnt kära lilla vän, det är på gång. I skrivande stund sitter jag och ringer till Tele2 för att avsluta mitt abonnemang.
Det finns mail och jag kommer skaffa en vanlig telefon av något slag så jag kommer att leva vidare. Hoppas att andra kan leva med mitt liv bara...
Bakvänd tanke om demokrati
Alla får tycka precis vad dom vill. Vadå, tycker inte du att alla får tycka som dom vill? Men du då tycker du fel så då måste nog jag slå dig så att du förstår att du ska tycka att alla får tycka som dom vill... Men jag gör det bara för demokratins och alla människors lika värdes skull, tro inget annat!!
Det är väl inte första gången jag snackar negativt om vänsterextremister men nu börjar jag tröttna. Har följt händerlserna om Salemmanifestet på DN, högern och vänsterns demonstrationer och aktioner och motståndare till rasism och främlingsdientlighet som gör en egen demonstration. De sist nämnda blev jag lite kär i! Dom tycker det är fel med högerns Salemträff och gör därför ett tydligt ställningtagande. Inte med gatsten. Inte med raketer. Inte med något våld över huvudtaget utan med ord och handling på samma nivå som högerextremisterna.
Det är inte det att jag diggar högerextremisterna, inte nånstans faktiskt, men samtidigt måste man väl kunna möta dom på ett proffesionellt sätt? Att tända eld på skolor och sedan gå till attack mot brandmännen känns inte så jäkla snyggt gjort.
Kom igen nu, kära vänsteraktivister, väx upp och förstå vad det är ni egentligen säger och gör och därmed förmedlar för åsikter och politik!
Vill tillägga att det här är vad jag tycker och tänker. Läs gärna runt på nätet själv, var på plats och upplev eller prata med folk. Jag är själv förtjust i DN's artiklar i just det här ämnet. På YouTube kan man också hitta flera intressanta filmer som båda extremgrupperna lagt ut i propagandasyfte.
Bränsleförbrukningen - usch...
Teorin klar, uppkörningen fixad och jag väntar på att få det rosa kortet. Trots att jag bara fått köra i några dagar så har jag redan börjat fundera över bensinpriset! Och varför använder vi inte mer diesel- eller elbilar?
Vi har en fin volvo 940. För er som inte vet vad det är så är det en kombi, bra med utrymme (stor) och femväxlad. Den drar inte så fruktansvärt mycket, kanske 0.7, 0.8l/mil bland körning, ändå så är det ganska tort både i tanken och plånboken. Det är ett rätt fantastiskt fenomen...
Men tänk va underbart det vore om man kunde ta fram en riktigt bra och effektiv elbil i Sverige. Nu menar jag inte bara en som rullar utan en som motsvarar dagens bensin- och dieselbilar både fast och förbrukningsmässigt. Man ska kunna ladda den med typ 40mils körning minst. Alla pengar som vi idag använder för att framställa bättre och miljövänligare bränsle skulle vi då kunna använda på grön/miljövänlig el. Fatta va coolt!! Yeay!
Okej, vi kanske ska leva i nuet. Hur många av bilarna som rullar idag går på diesel, ett vanligt bränsle som är något bättre än bensin? Jag skulle inte tro att det är nån majoritet direkt. Varför inte? Hur kan folk, som väljer att köpa en ny bil, välja att köpa en bensindriven historia? Särskilt stadsjeeparna. De bilarna drar ju över litern blandad körning. Nej, usch, det tycker vi inte om.
Men man ska väl inte vara nån moraltant, vi har ju vår bensindrivna volvo, men samtidigt måste man ju få klaga - jag är ju svensk.
Vi har en fin volvo 940. För er som inte vet vad det är så är det en kombi, bra med utrymme (stor) och femväxlad. Den drar inte så fruktansvärt mycket, kanske 0.7, 0.8l/mil bland körning, ändå så är det ganska tort både i tanken och plånboken. Det är ett rätt fantastiskt fenomen...
Men tänk va underbart det vore om man kunde ta fram en riktigt bra och effektiv elbil i Sverige. Nu menar jag inte bara en som rullar utan en som motsvarar dagens bensin- och dieselbilar både fast och förbrukningsmässigt. Man ska kunna ladda den med typ 40mils körning minst. Alla pengar som vi idag använder för att framställa bättre och miljövänligare bränsle skulle vi då kunna använda på grön/miljövänlig el. Fatta va coolt!! Yeay!
Okej, vi kanske ska leva i nuet. Hur många av bilarna som rullar idag går på diesel, ett vanligt bränsle som är något bättre än bensin? Jag skulle inte tro att det är nån majoritet direkt. Varför inte? Hur kan folk, som väljer att köpa en ny bil, välja att köpa en bensindriven historia? Särskilt stadsjeeparna. De bilarna drar ju över litern blandad körning. Nej, usch, det tycker vi inte om.
Men man ska väl inte vara nån moraltant, vi har ju vår bensindrivna volvo, men samtidigt måste man ju få klaga - jag är ju svensk.
Världen har blivit en tragisk karikatyr
Jäkligt onödigt det här med karikatyrerna på Muhamed. Men jag tycker att det är lika trist med flaggbränning och hotbilden som har blivit mot hela västvärlden. Är det ena värre än det andra?
När jag hörde om karikatyrerna första gången, det var ganska länge sen, så tänkte jag inte så mycket på det. Jag menar, hur många gånger har satanister och djävulsdyrkare inte förnedrat kristendomen med bild och ord? Nu var det väl visserligen värre när det publicerades i en tidning av så kallade vanliga människor, men ändå så tycker jag inte att det är så ovanligt att man hånar kristendomen.
Judarna under andra världskriget, de levde ständigt förtryckta. Man brände ner deras kyrkor eller använde dem som stall. Man gjorde allt för att djävlas med dem, bara på grund av deras tro och folktillhörighet.
Nu har den riktigt hårda förnedringen av religion i riktats mot Islam och muslimerna. Det tog ju ett tag innan det kom någon ordentlig reaktion, men när den kom så kom den ordentligt. Man har sagt att förnedringen kräver människors död för att det ska gå att lägga bakom sig, tecknarna har beskydd av X antal poliser konstant och hittills har fem människor dött. Hur ska detta sluta?
Jag tycker att det är bra med reaktioner, men vem riktas de mot? Bojkottningar av danska varor påverkar väl danska företag mer än någon av de kanske uppåt 20 danskar som var inblandade i karikatyrerna? Att bränna danska flaggan är att klanka ner på hela nationen. Att kasta sten på Västeråsare på studieresa i Libanon är inte ens i närheten av att framföra sin åsikt.
Svaret från Danmark blir nationalistiska och patriotiskia demonstrationer. Det som från början var en handling utan tanke och respekt mot en religion i en tidning i ett insnöat land har börjat bubbla upp till något ohanterbart som jag själv inte vet vart det kommer att sluta, men jag tror inte att vi sett slutet än på länge.
Slutsats: De tecknare av de kränkande bilderna och de som godkännt publikationen av dem har gjort något otroligt fel och verkar sakna respekt och kunskap om Islam. De militanta muslimer som reagerat med våld och mot oskyldiga har också gjort fel och verkar sakna respekt och kunskap om hur vår samhällsstruktur.
När jag hörde om karikatyrerna första gången, det var ganska länge sen, så tänkte jag inte så mycket på det. Jag menar, hur många gånger har satanister och djävulsdyrkare inte förnedrat kristendomen med bild och ord? Nu var det väl visserligen värre när det publicerades i en tidning av så kallade vanliga människor, men ändå så tycker jag inte att det är så ovanligt att man hånar kristendomen.
Judarna under andra världskriget, de levde ständigt förtryckta. Man brände ner deras kyrkor eller använde dem som stall. Man gjorde allt för att djävlas med dem, bara på grund av deras tro och folktillhörighet.
Nu har den riktigt hårda förnedringen av religion i riktats mot Islam och muslimerna. Det tog ju ett tag innan det kom någon ordentlig reaktion, men när den kom så kom den ordentligt. Man har sagt att förnedringen kräver människors död för att det ska gå att lägga bakom sig, tecknarna har beskydd av X antal poliser konstant och hittills har fem människor dött. Hur ska detta sluta?
Jag tycker att det är bra med reaktioner, men vem riktas de mot? Bojkottningar av danska varor påverkar väl danska företag mer än någon av de kanske uppåt 20 danskar som var inblandade i karikatyrerna? Att bränna danska flaggan är att klanka ner på hela nationen. Att kasta sten på Västeråsare på studieresa i Libanon är inte ens i närheten av att framföra sin åsikt.
Svaret från Danmark blir nationalistiska och patriotiskia demonstrationer. Det som från början var en handling utan tanke och respekt mot en religion i en tidning i ett insnöat land har börjat bubbla upp till något ohanterbart som jag själv inte vet vart det kommer att sluta, men jag tror inte att vi sett slutet än på länge.
Slutsats: De tecknare av de kränkande bilderna och de som godkännt publikationen av dem har gjort något otroligt fel och verkar sakna respekt och kunskap om Islam. De militanta muslimer som reagerat med våld och mot oskyldiga har också gjort fel och verkar sakna respekt och kunskap om hur vår samhällsstruktur.
En stackars kvinna faller för tidningens typer
Det är illa. Laila Freivalds är utbildad jurist, arbetar som utrikesminister, har varit tillfälligt hyresråd för hyresnämnden i Västerås och är, för att toppa det hela, hatad av allas övervakare Svensk Media. Vad hade Freivalds kunnat göra snabbare än vad hon gjorde?
Jag tycker helt ärligt synd om Laila Freivalds, rent privat. Jag känner henne inte privat alls, men det spelar ingen roll. När Katastrofkommisionen så duktigt pekar ut utrikesministern för Sveriges sena aktioner kring Tsunamin så undrar jag om de förstår vad de egentligen gör. Ingen hade någonsin kunnat vara berädd på att miljoner kubikmeter vatten skulle skölja över Asien.
"Flodvågskatastrofen kom utan förvarning. På några minuter hade över femhundra svenskar mist livet." skriver Laila Freivalds själv i ett uttalande 1/12 2005 som går att läsa på regeringens hemsida.
Jag menar, tänk om jag sagt till dig för två år sedan att det sköljt en våg långt upp på land som krävt 100.000-tals människors liv. Hade du ens trott på mig? Kunde du ana hur stort det var? För att lyckas med en hjälp- och räddningsaktion behöver man ha fakta om hur stor katastrofen är och när man väl fått det så måste man organisera sig på ett globalt plan.
För nån vecka sedan så lyssnade jag på radionyheterna där man intervjuade en räddningsman från södra delarna av landet. Han var ansvarig operativt för aktionerna i söder under blåsovädret strax efter Tsunamin. Han vittnade om hur folk levde på lite mat, fick värme från en gaslåga och kunde inte ringa efter hjälp. Den katastrofen drabbade tusentals svenskar, ingen ansvarig politiker fick krav från kära Svensk Media med kvällspressen i spetsen att avgå - trots så många drabbade och att många slantar försvann när extrapersonal kallats in, m.m...
Jag tycker helt ärligt synd om Laila Freivalds, rent privat. Jag känner henne inte privat alls, men det spelar ingen roll. När Katastrofkommisionen så duktigt pekar ut utrikesministern för Sveriges sena aktioner kring Tsunamin så undrar jag om de förstår vad de egentligen gör. Ingen hade någonsin kunnat vara berädd på att miljoner kubikmeter vatten skulle skölja över Asien.
"Flodvågskatastrofen kom utan förvarning. På några minuter hade över femhundra svenskar mist livet." skriver Laila Freivalds själv i ett uttalande 1/12 2005 som går att läsa på regeringens hemsida.
Jag menar, tänk om jag sagt till dig för två år sedan att det sköljt en våg långt upp på land som krävt 100.000-tals människors liv. Hade du ens trott på mig? Kunde du ana hur stort det var? För att lyckas med en hjälp- och räddningsaktion behöver man ha fakta om hur stor katastrofen är och när man väl fått det så måste man organisera sig på ett globalt plan.
För nån vecka sedan så lyssnade jag på radionyheterna där man intervjuade en räddningsman från södra delarna av landet. Han var ansvarig operativt för aktionerna i söder under blåsovädret strax efter Tsunamin. Han vittnade om hur folk levde på lite mat, fick värme från en gaslåga och kunde inte ringa efter hjälp. Den katastrofen drabbade tusentals svenskar, ingen ansvarig politiker fick krav från kära Svensk Media med kvällspressen i spetsen att avgå - trots så många drabbade och att många slantar försvann när extrapersonal kallats in, m.m...
Nej, klanka inte ner på en politiker om ni inte klarar av att ta alla, kära Svensk Media.
En människas värde i krig
Jag mönstrade i Karlstad för två veckor sen. Jag hade laddat ett bra tag innan och ville in som militärpolis. Det schyssta med den tjänsten vad att jag inte behövde leka pangpang-soldat i Boden utan skulle få leka polis med AK5 i Kungsängen, vilket kändes som en riktigt värd utbildning eftersom att jag vill bli polis senare. Hela bussresan satt jag på helspänn, det kändes som första dagen i skolan och man sitter med alla nya klasskompisar. Skillnaden var att du var man osäker på att få vara med och om man var lika häftig som alla andra. Nu var frågan om jag var lika bra som alla andra.
Inskrivningsförrättaren Tony instruerade oss om dagen direkt efter frukost. Kvart över åtta fick vi påbörja våra tester. Jag blev skickad till läkaren direkt för att jag hade anmält min blödarsjuka, vilket för mig innebär att jag behöver en särskild medicin om jag får en livshotande skada. Alla människor behöver medicin vid sådana skador för att bromsa blödningarna, men jag kan inte ta vilken som hellst. Jag blev kapad vid hälarna av dr Pell med förklaringen att den medicinen jag behövde kunde ta slut och jag skulle dö. Ett ansvar som försvaret inte vill ha på sina axlar. Dr Pell frågade om jag förstod varför jag fick min frisedel och jag svarade nåt sånt här:
"Om det blir krig kommer jag bli inkallad vare sig jag har en utbildning eller inte. Hag jag ingen utbildning blir antagligen inslängd i första ledet och då dör jag ju i vilket fall."
Bengt Pell:
"Ja, hehe, så tänkter ju inte Försvaret..."
"Då kanske försvaret ska tänka om" sa jag, tog mina papper och gick därifrån. Dr Pell blev rätt sur.
Min körskolelärare, Kjell, sa något riktigt klockrent när jag berättade om detta. En människas värde i krig är något helt annorlunda mot vad det är i fredstider. Jag förstår precis vad han säger och jag vet att det är så. Det vidriga är att det verkligen är så. Man kan ju alltid hoppas på det bästa när flyglarmet går, men jag tror inte att det hjälper att hoppas då. När flyglarmet går smälter vi alla samman. Vi blir en klump. Det är ingen som vill åt oss civila, men det är ingen som är allt för rädd om heller. Vi blir statistik, siffror och tabeller, och våra liv blir en papperslapp som bekräftar vår död. Sjukt, men sant. Sen sitter ministrarna och kungafamiljen i en egen bunker i ett helt annat land, för deras liv kan inte riskeras, det är ju de som styr Sverige och är de som är de viktiga. Fan heller, det ska vara folket som styr Sverige och folket som ska vara de viktiga. Alla ska ha samma värde när larmet går.
Ge de som vill en militär utbildning det om de är har psyke och fysik för det. De som är villiga att offra sitt liv i krig för andra kan väl få göra det med något de vill och kan. Nio miljoner outbildade svenska sodater har ingen chans i ett krig, men tusentals utbildade soldater som håller gränserna har alla möjligheter att klara det, vare sig de har blödarsjuka eller inte.
Inskrivningsförrättaren Tony instruerade oss om dagen direkt efter frukost. Kvart över åtta fick vi påbörja våra tester. Jag blev skickad till läkaren direkt för att jag hade anmält min blödarsjuka, vilket för mig innebär att jag behöver en särskild medicin om jag får en livshotande skada. Alla människor behöver medicin vid sådana skador för att bromsa blödningarna, men jag kan inte ta vilken som hellst. Jag blev kapad vid hälarna av dr Pell med förklaringen att den medicinen jag behövde kunde ta slut och jag skulle dö. Ett ansvar som försvaret inte vill ha på sina axlar. Dr Pell frågade om jag förstod varför jag fick min frisedel och jag svarade nåt sånt här:
"Om det blir krig kommer jag bli inkallad vare sig jag har en utbildning eller inte. Hag jag ingen utbildning blir antagligen inslängd i första ledet och då dör jag ju i vilket fall."
Bengt Pell:
"Ja, hehe, så tänkter ju inte Försvaret..."
"Då kanske försvaret ska tänka om" sa jag, tog mina papper och gick därifrån. Dr Pell blev rätt sur.
Min körskolelärare, Kjell, sa något riktigt klockrent när jag berättade om detta. En människas värde i krig är något helt annorlunda mot vad det är i fredstider. Jag förstår precis vad han säger och jag vet att det är så. Det vidriga är att det verkligen är så. Man kan ju alltid hoppas på det bästa när flyglarmet går, men jag tror inte att det hjälper att hoppas då. När flyglarmet går smälter vi alla samman. Vi blir en klump. Det är ingen som vill åt oss civila, men det är ingen som är allt för rädd om heller. Vi blir statistik, siffror och tabeller, och våra liv blir en papperslapp som bekräftar vår död. Sjukt, men sant. Sen sitter ministrarna och kungafamiljen i en egen bunker i ett helt annat land, för deras liv kan inte riskeras, det är ju de som styr Sverige och är de som är de viktiga. Fan heller, det ska vara folket som styr Sverige och folket som ska vara de viktiga. Alla ska ha samma värde när larmet går.
Ge de som vill en militär utbildning det om de är har psyke och fysik för det. De som är villiga att offra sitt liv i krig för andra kan väl få göra det med något de vill och kan. Nio miljoner outbildade svenska sodater har ingen chans i ett krig, men tusentals utbildade soldater som håller gränserna har alla möjligheter att klara det, vare sig de har blödarsjuka eller inte.
Barn sover på kvällarna
Det skrivs ständigt om hur ungdomvåldet och ungdomsfyllan ökar och hur detta leder till skadegörelser med mera. Är det så konstigt när det bara är McDonald's och krigen som välkomnar nattens glidare?
För några veckor sedan hoppade jag in som musiker i Bäckbykyrkan i Västerås en fredagskväll. Bäckby är ett stort förortsliknande område som ligger i utkanten i Västerås och består, förutom hus och lägenheter, av en Icabutik, Pressbyrån, Svensk Kassaservice, en frisersalong, tokaksbutiken, Netto, pizzerian som förvandlas till bar nattetid, kyrkan och Bäckbyskrapan som består av skola, bibliotek, ungdomsgård och ålderdomshem. Den här kvällen kände jag och en kompis för att ta en pizza och slappa lite innan vi gick tillbaka till kyrkan. Klockan var tjugo över nio och hela centrum var stängt. Eller nej, baren var öppen. Vi gick dit och tänkte att det kanske skulle finnas något att äta, men tyvärr serverades det bara dryck.
Det ända som fanns öppet annars var kyrkan där en herre glatt berättade om skapelseberättelsen.
Suck.
I helgen var jag i Falun och hälsade på min flickvän. För att ta mig hem på söndagen sulle jag ta mig två mil bort till Borlänge och bli upphämtad av en kompis som var i Borlänge över helgen. När jag klev av bussen i Borlänge centrum strax efter klockan fyra skulle jag ringa min kompis och be honom komma, men batteriet i telefonen hade gett upp. Dagens I-lands problem...
Runt omkring fanns det gott om tobaksbutiker, resturanger och annat där jag tänkte att jag kunde låna en telefon, men det gick inge vidare. Det var totalt igenbommat överallt. Det ända som var öppet var First Hotells så jag gick dit och använde mina hundögon och hoppades på att damen i receptionen skulle låta mig låna telefonen.
Negativt.
De hade en kortautomat att ringa från, men jag hade ju varken kort eller pengar så det gick inte så bra. När jag förklarade läget och suckade djupt fick jag låna telefonen.
"Är det ett mobilsamtal?" frågade damen. "Inte det? Då säger vi fem kronor då."
FEM SPÄNN FÖR ETT VANLIGT SAMTAL?! Okej, det får man väl acceptera.
Det viktiga med min berättelse om Borlänge var inte att det var så dyrt att ringa utan snarare att hela borlänge var igenklubbat! En hel stad sover klockan fyra en söndag, utom de som bor på First Hotells. Och på Bäckby sover alla klockan nio en fredag, utom de som sitter på puben och dricker och, vin och sprit.
Nej, jag tror faktiskt inte att det är så. Fler är vakna. När jag gick på högstadiet så hängde de flesta av mina kompisar i kyrkan och de andra var på ungdomsgården. På Bäckby är det omöjligt. Istället super man skallen av sig på en fest man inte är bjuden till innan polisen kommer och stänger hela balunsen.
Det är för dyrt att hålla gården öppen. Det kostar för mycket att ha någon som ansvarar för fredagskvällarna. Men vad kostar inte det hela i längden? Rent ekonomiskt så vet jag inte mer än att skadegörelserna kostar stan multum, men ska man se det humant så tycker jag att det är ännu dyrare. Hur mycket är det inet värt att det kan erbjudas en drogfri miljö för ungdomar.
Här kommer också det multinationella och i många fall hatade företaget McDonald's in i bilden. Donken håller öppet till 01.00 nästan varje dag och serverar inte alkohol. De är smarta, de tjänar på de som driver runt på stan om kvällarna. Jag säger inte att jag helt ställer mig bakom McDonald's i allt de gör, men när de håller öppet om kvällar och nätter och välkomnar gäster så gör de även alla nattugglor en tjänst.
Jaja, har ni tagit er så här långt så vill jag bara runda av med att tacka för att ni gjort det och be er att också reagera tydligt på såna här saker.
Tack för mig!
För några veckor sedan hoppade jag in som musiker i Bäckbykyrkan i Västerås en fredagskväll. Bäckby är ett stort förortsliknande område som ligger i utkanten i Västerås och består, förutom hus och lägenheter, av en Icabutik, Pressbyrån, Svensk Kassaservice, en frisersalong, tokaksbutiken, Netto, pizzerian som förvandlas till bar nattetid, kyrkan och Bäckbyskrapan som består av skola, bibliotek, ungdomsgård och ålderdomshem. Den här kvällen kände jag och en kompis för att ta en pizza och slappa lite innan vi gick tillbaka till kyrkan. Klockan var tjugo över nio och hela centrum var stängt. Eller nej, baren var öppen. Vi gick dit och tänkte att det kanske skulle finnas något att äta, men tyvärr serverades det bara dryck.
Det ända som fanns öppet annars var kyrkan där en herre glatt berättade om skapelseberättelsen.
Suck.
I helgen var jag i Falun och hälsade på min flickvän. För att ta mig hem på söndagen sulle jag ta mig två mil bort till Borlänge och bli upphämtad av en kompis som var i Borlänge över helgen. När jag klev av bussen i Borlänge centrum strax efter klockan fyra skulle jag ringa min kompis och be honom komma, men batteriet i telefonen hade gett upp. Dagens I-lands problem...
Runt omkring fanns det gott om tobaksbutiker, resturanger och annat där jag tänkte att jag kunde låna en telefon, men det gick inge vidare. Det var totalt igenbommat överallt. Det ända som var öppet var First Hotells så jag gick dit och använde mina hundögon och hoppades på att damen i receptionen skulle låta mig låna telefonen.
Negativt.
De hade en kortautomat att ringa från, men jag hade ju varken kort eller pengar så det gick inte så bra. När jag förklarade läget och suckade djupt fick jag låna telefonen.
"Är det ett mobilsamtal?" frågade damen. "Inte det? Då säger vi fem kronor då."
FEM SPÄNN FÖR ETT VANLIGT SAMTAL?! Okej, det får man väl acceptera.
Det viktiga med min berättelse om Borlänge var inte att det var så dyrt att ringa utan snarare att hela borlänge var igenklubbat! En hel stad sover klockan fyra en söndag, utom de som bor på First Hotells. Och på Bäckby sover alla klockan nio en fredag, utom de som sitter på puben och dricker och, vin och sprit.
Nej, jag tror faktiskt inte att det är så. Fler är vakna. När jag gick på högstadiet så hängde de flesta av mina kompisar i kyrkan och de andra var på ungdomsgården. På Bäckby är det omöjligt. Istället super man skallen av sig på en fest man inte är bjuden till innan polisen kommer och stänger hela balunsen.
Det är för dyrt att hålla gården öppen. Det kostar för mycket att ha någon som ansvarar för fredagskvällarna. Men vad kostar inte det hela i längden? Rent ekonomiskt så vet jag inte mer än att skadegörelserna kostar stan multum, men ska man se det humant så tycker jag att det är ännu dyrare. Hur mycket är det inet värt att det kan erbjudas en drogfri miljö för ungdomar.
Här kommer också det multinationella och i många fall hatade företaget McDonald's in i bilden. Donken håller öppet till 01.00 nästan varje dag och serverar inte alkohol. De är smarta, de tjänar på de som driver runt på stan om kvällarna. Jag säger inte att jag helt ställer mig bakom McDonald's i allt de gör, men när de håller öppet om kvällar och nätter och välkomnar gäster så gör de även alla nattugglor en tjänst.
Jaja, har ni tagit er så här långt så vill jag bara runda av med att tacka för att ni gjort det och be er att också reagera tydligt på såna här saker.
Tack för mig!
AntiDemokratisk Aktion
Jag blev uppringd av en väldigt kär vän för nån dag sedan. Hon funderade på att åka på en demonstration i Stockholm mot nazism och rasism. Det gick ut på att man skulle sätta sig på tågrälsen och därigenom hindra högeraktivister från att åka på den årliga minnesstunden och manifestationen i Salem. Allt för att dessa inte skulle få uttrycka sina åsikter.
Min fråga är om det är demokratiskt. Att hindra andra från att uttrycka åsikter som talar emot deras egna. Får man göra så? Det går emot en av de fyra grundlagarna, lagen om yttrandefrihet. Tycker AntiFascistisk Aktion, AFA, att de gör rätt när de sätter sig på rälsen och hindra de som har ett lagligt tillstånd att utföra sin aktion?
Nu behöver ni inte hoppa på stolen och slita i tangentbordet, jag är själv mot nazism och rasism, men jag tycker att de har samma rätt att yttra sig som alla andra. Är det mer rätt att utesluta dem än att de utesluter andra?
Jag tycker att AFA och andra likasinnade gör ett stort fel. De ser sig själv som förespråkare av demokrati och allas lika värde. Men när det kommer folk med åsikter som inte stämmer överens med de förstnämndas så är detta ett hot mot demokratin. Motståndarna får inte ha sina åsikter och verkligen inte uttrycka dem. I dessa lägen är AFA med och provocerar genom olagliga motdemonstrationer, provokativa texter över internet och förföljelse.
Påminner inte detta om något annat? Är det inte detta beteende som demokratin talar emot?! Är det inte detta som de själva är emot? Hindrande av yttrandefrihet?
Ofta talar man om höger och vänster i politik. Vänstern är deokrati och högern är främlingsfientligt och låga skatter. Jag tror att man kan se hela politikkarusellen som en cirkel istället för en linje. Tänk er att miljapartiet står längst upp i mitten. Till vänster står socialdemokraterna och till höger centerpartiet osv. När man kommit till cirkelns nederkant så har vi kommit till ett stort makt- och/eller kontrollbehov.
Politikens cirkel är sluten. Jag vet inte om det är bäst att hålla sig längst upp, till höger eller vänstersidan, men jag tror verkligen att det är farligt att hålla sig till nederkanten av stegen, där de extrema grupperna drabbas samman och slås ihop till något som vill att världen ska enas i något stort och de vill bestämma vad alla människor ska tycka och tänka i olika frågor. I botten av cirkeln är man ett hot om man har en tanke som inte stämmer överens med "det rätta".
Våga tyda, våga se
Andreas Bohm
Tänkare
Min fråga är om det är demokratiskt. Att hindra andra från att uttrycka åsikter som talar emot deras egna. Får man göra så? Det går emot en av de fyra grundlagarna, lagen om yttrandefrihet. Tycker AntiFascistisk Aktion, AFA, att de gör rätt när de sätter sig på rälsen och hindra de som har ett lagligt tillstånd att utföra sin aktion?
Nu behöver ni inte hoppa på stolen och slita i tangentbordet, jag är själv mot nazism och rasism, men jag tycker att de har samma rätt att yttra sig som alla andra. Är det mer rätt att utesluta dem än att de utesluter andra?
Jag tycker att AFA och andra likasinnade gör ett stort fel. De ser sig själv som förespråkare av demokrati och allas lika värde. Men när det kommer folk med åsikter som inte stämmer överens med de förstnämndas så är detta ett hot mot demokratin. Motståndarna får inte ha sina åsikter och verkligen inte uttrycka dem. I dessa lägen är AFA med och provocerar genom olagliga motdemonstrationer, provokativa texter över internet och förföljelse.
Påminner inte detta om något annat? Är det inte detta beteende som demokratin talar emot?! Är det inte detta som de själva är emot? Hindrande av yttrandefrihet?
Ofta talar man om höger och vänster i politik. Vänstern är deokrati och högern är främlingsfientligt och låga skatter. Jag tror att man kan se hela politikkarusellen som en cirkel istället för en linje. Tänk er att miljapartiet står längst upp i mitten. Till vänster står socialdemokraterna och till höger centerpartiet osv. När man kommit till cirkelns nederkant så har vi kommit till ett stort makt- och/eller kontrollbehov.
Politikens cirkel är sluten. Jag vet inte om det är bäst att hålla sig längst upp, till höger eller vänstersidan, men jag tror verkligen att det är farligt att hålla sig till nederkanten av stegen, där de extrema grupperna drabbas samman och slås ihop till något som vill att världen ska enas i något stort och de vill bestämma vad alla människor ska tycka och tänka i olika frågor. I botten av cirkeln är man ett hot om man har en tanke som inte stämmer överens med "det rätta".
Våga tyda, våga se
Andreas Bohm
Tänkare