bohm

2006-02-16. Det var jag och Jan. Vi hade vägen framför oss. Jag ställde in backspeglarna och Jan bläddrade i sina papper. "Kör när du är klar" sa Jan, vände blicken framåt, höll handen helt coolt i handtaget ovanför dörren som snuten alltid gör i amerikanska filmer. Jag började rulla med - körkortet var min destination.

Klockan ett på torsdagen träffade jag min körskolelärare Kjell på Västerås Bil & MC. Jag fick göra en säkerhetskontroll och sen åkte vi iväg. Vi svängde ut på Cityringen och läraren fick ingripa med en panikbromsning. Ajaj.. När jag väl kommer ut lägger jag mig direkt i fel fil - illa. När vi väl har börjat köra så känner jag mig lite lugnare och det bär av mot Vägverkets kontor här i stan.

Inspektör Jan, extrainkallad från Helsingland, blev min man. Han klev in i bilen och jag fick göra en inre säkerhetskontroll. Han påminde lite om Seb i Bröderna Cartwright som gick på TV när jag var liten. Kraftig, bestämd men ganska trevlig.
   "Då följer du skyltar mot Gävle" sa han och vi gled i väg.

Det gick kanonbra! När vi kom tillbaka kände jag att jag hade fått en del gratis, t.ex. en massa barn som lekte i höga snöhögar på en parkering gjorde att jag fick visa på min säkerhetsmedvetenhet.
   "Var det nåt särskilt du tänkte på" undrade Jan Cartwright. "Nåt övergångsställe kanske?"
   "Ja.." svarade jag lite osäkert. "Det var en kille vid ett övergångställe efter en rondell. Honom borde jag ha släppt över."
   "Varför gjorde du inte det?"
   "Jag upptäckte honom försent, det kom bilar bakom och han visade tydligt att han inte tänkte rusa ut, men jag skulle ha släppt honom."
   "Så kan du inte säga! Du är skyldig att släppa över honom!"
   Här följer ca fem minuters skällande och jag förstod att det var kört. Jaja, det får väl bli nån timme extra med Kjell i bilskolans lilla Hundai Getz. Det är inget fel att inte klara första uppkörningen, det vet jag flera som har gjort så det ska inte vara något farligt i det.
   Jan Cartwright fyllde säkert i lappen medan han förklarade mitt misstag och vad detta kunde få för konsekvenser om killen gått över. Jag är ansvarig att släppa över killen.
   "Om en vecka kan du hämta ditt körkort, tills dess gäller den här lappen. Sen vill jag att du är snällare mot fotgängarna i framtidien."
   Mr Cartwright räckte över lappen där rutan godkänd enligt körtkortslagen var ifylld och jag fattade knappt att det var sant! Jag hade klarat det!!

Kjell gratulerade mig och frågade om han eller jag skulle köra hem.
   "Kör du" sa jag. "Jag är nog lite för skakig för att köra just nu..."

Jäkligt onödigt det här med karikatyrerna på Muhamed. Men jag tycker att det är lika trist med flaggbränning och hotbilden som har blivit mot hela västvärlden. Är det ena värre än det andra?

När jag hörde om karikatyrerna första gången, det var ganska länge sen, så tänkte jag inte så mycket på det. Jag menar, hur många gånger har satanister och djävulsdyrkare inte förnedrat kristendomen med bild och ord? Nu var det väl visserligen värre när det publicerades i en tidning av så kallade vanliga människor, men ändå så tycker jag inte att det är så ovanligt att man hånar kristendomen.

Judarna under andra världskriget, de levde ständigt förtryckta. Man brände ner deras kyrkor eller använde dem som stall. Man gjorde allt för att djävlas med dem, bara på grund av deras tro och folktillhörighet.

Nu har den riktigt hårda förnedringen av religion i riktats mot Islam och muslimerna. Det tog ju ett tag innan det kom någon ordentlig reaktion, men när den kom så kom den ordentligt. Man har sagt att förnedringen kräver människors död för att det ska gå att lägga bakom sig, tecknarna har beskydd av X antal poliser konstant och hittills har fem människor dött. Hur ska detta sluta?

Jag tycker att det är bra med reaktioner, men vem riktas de mot? Bojkottningar av danska varor påverkar väl danska företag mer än någon av de kanske uppåt 20 danskar som var inblandade i karikatyrerna? Att bränna danska flaggan är att klanka ner på hela nationen. Att kasta sten på Västeråsare på studieresa i Libanon är inte ens i närheten av att framföra sin åsikt.

Svaret från Danmark blir nationalistiska och patriotiskia demonstrationer. Det som från början var en handling utan tanke och respekt mot en religion i en tidning i ett insnöat land har börjat bubbla upp till något ohanterbart som jag själv inte vet vart det kommer att sluta, men jag tror inte att vi sett slutet än på länge.

Slutsats: De tecknare av de kränkande bilderna och de som godkännt publikationen av dem har gjort något otroligt fel och verkar sakna respekt och kunskap om Islam. De militanta muslimer som reagerat med våld och mot oskyldiga har också gjort fel och verkar sakna respekt och kunskap om hur vår samhällsstruktur.