Tror faktiskt att jag vet att jag tror att jag har vetat något som jag tror att jag vet.

Om Gud kan göra allt, kan han då göra en sten så stor att han inte kan lyfta den själv?

Den frågan höll en konfirmand vaken nästan en hel natt på ett läger för några år sen. Frågan är, har den någon betydelse? Säger den något? För mig säger den massor! Det finns saker som vi inte kan förstå, hur mycket vi än vill så är det kört. Vi kan sitta och fundera på meningen med livet, varför det finns ondska eller hur stort universum är men vi kommer aldrig kunna få alla svaren. Varför? För att vi inte är fullkomliga, man är väl inte mer än människa.

Nu sitter någon av mina icke troende vänner och tänker "åh, fatta bara att det är kört, gud finns inte så du kan lika gärna lägga ner snacket om det!" men då ler jag lite och tänker på naturvetenskapen i gymnasiet. Läraren förklarade Big Bang väldigt detaljerat, vilket var intressant. Men vad hände innan då? Vad kom Big Bang från? Jo, allt startade med en bakterie. Vad kom bakterien ifrån? Den har alltid funnits där. Jaha, då får vi väl köpa det.

Vänta nu? Jag känner igen det här... Just det! Häng med i den här konversationen (den har uppstått säkert 100ggr med olika människor sedan jag blev kristen för några år sedan)
Person: Tror du på Gud?
Bohm: Ja, det gör jag.
P: Så du tror att Gud har skapat jorden.
B: Ja, på något vis så tror jag det.
P: Men var kom Gud ifrån?
B: Han har alltid funnits.
P: Okej, det där är ju bara skitsnack...

Jag tror visserligen på den där bakterien, men jag tror lika mycket på Gud för det. Varför? För att jag är ju inte mer än människa. Kalla mig naiv, vek eller vad ni vill men jag tror att det hör ihop. På samma sätt tror jag att alla religioner har samma gud, att dom som tror på kärleken tror på detsamma som jag och att dom som påstår sig varaicke troende tror på något och att det hör ihop med det jag tror på.

Nu sitter det någon och nästan hoppar på stolen och säger "MEN DU SITTER JU BARA OCH HITTAR PÅ OCH ANTAR, DU HAR JU INGA BEVIS FÖR NÅGONTING!!" och då ler jag igen och säger "Tack!". Jag har inga bevis men jag vet också att det är bättre att veta att man tror än att tro att man vet. Eller har jag fel? Måste man kunna ta på något eller se något för att det ska finnas? Om vi inte plockar ut det väsentliga ur berättelser och historia, vad händer då med minna efter förintelsen? Herregud, vi är inte fullkomliga, måste allt runt omkring oss vara det då för att vi ska kunna acceptera det?

Det som gör att jag tror är inte bibelns berättelser, dom får mig att utvecka min tro. Jag tror inte heller för att någon har sagt att det är på ett visst sätt, dom människorna är som småbiblar på något vis för mig. Jag tror på Gud för att jag har haft upplevelser i form av bönsvar och tydliga pilar. Jag Gud mer än Big Bang för att tro, för mig är båda något jag tror på. Det ändå jag kan veta säkert är att jag tror och att min tro kommer att utvecklas ju mer jag läser, ju fler jag träffar och ju längre jag lever.

Gud kan göra en sten som är så stor så att inte ens han kan lyfta den, men jag har ingen aning om hur.

Får ju så mycket skit...

Herregud, fattar inte hur folk orkar blogga 24/7! Jag vill ju bara skriva när det känns bra, kan man inte får göra det?! :P