Ett år senare
Det blir sällan som man tänkt sig. Det har hänt mycket sedan senaste inlägget för ungefär ett år sen.
Det är lite svårt att fatta att det bara var ett år sen jag sprang ut från Carlforsska. Den sista jag pratade med innan jag sprang ut var min gamla svenska/engelskalärare.
"Jadu, Andreas, det har varit trevligt att lära känna dig trots att det gick som det gick..." smilade hon fram med en överlägsen huvudvickning sekundrarna innan jag sprang ut. Det sket jag totalt i. Jag flög en stund istället, flög ut på trappen och skrek om studentens lyckliga dar.
Nu håller jag på att avsluta mina halvdana teckenspråksstudier i Örebro för att flytta hem till mina föräldrar igen. Det känns som att skriva för hand när man har suttit vid en dator och insett att det går både snabbt och bra trots att man inte behöver anstränga sig allt för mycket. Teckenspråket har varit jäkla intressant och jag vill gärna hålla igång det och lära mig mer. Det vore schysst att hitta nån här i Västerås att teckna med.
Under året har jag också lärt mig att ska man sälja saker per telefon så får man smöra sönder sig i telefonen och vrida och vända på saker i tre kvart. Sitta och sälja Icakuriren är inte skoj, men det gav ju en erfarenhet. Jag beundrar alla som orkar sitta med luren i örat hela dagarna år efter år.
Fast mest intressant var nog att vara volontär. Nu i efterhand så hade jag gärna velat lägga ner lite mer energi på det, för egen vinning. Till exempel så hade skulle jag nog vilja gå mer i andakterna. Ta vara på tiden att vara ledig och ändå leva där uppe på gården. Inte bara sitta i dagrummet eller prata skit i matsalen.
Nu inför hösten hade jag planer på att plugga till präst. Börja utbilda mig till det jag ska syssla med, men det gick sig inte. Min svenskalärare skulle nog vara lycklig av att veta om att det var svenskan som körde sig i min ansökan. Vad ska jag göra i stället? Jadu... Plugga upp svenskan och jobba med någon som passar och finns tillgängligt.
Tja, nu ska jag se till att uppdatera lite oftare...
Det är lite svårt att fatta att det bara var ett år sen jag sprang ut från Carlforsska. Den sista jag pratade med innan jag sprang ut var min gamla svenska/engelskalärare.
"Jadu, Andreas, det har varit trevligt att lära känna dig trots att det gick som det gick..." smilade hon fram med en överlägsen huvudvickning sekundrarna innan jag sprang ut. Det sket jag totalt i. Jag flög en stund istället, flög ut på trappen och skrek om studentens lyckliga dar.
Nu håller jag på att avsluta mina halvdana teckenspråksstudier i Örebro för att flytta hem till mina föräldrar igen. Det känns som att skriva för hand när man har suttit vid en dator och insett att det går både snabbt och bra trots att man inte behöver anstränga sig allt för mycket. Teckenspråket har varit jäkla intressant och jag vill gärna hålla igång det och lära mig mer. Det vore schysst att hitta nån här i Västerås att teckna med.
Under året har jag också lärt mig att ska man sälja saker per telefon så får man smöra sönder sig i telefonen och vrida och vända på saker i tre kvart. Sitta och sälja Icakuriren är inte skoj, men det gav ju en erfarenhet. Jag beundrar alla som orkar sitta med luren i örat hela dagarna år efter år.
Fast mest intressant var nog att vara volontär. Nu i efterhand så hade jag gärna velat lägga ner lite mer energi på det, för egen vinning. Till exempel så hade skulle jag nog vilja gå mer i andakterna. Ta vara på tiden att vara ledig och ändå leva där uppe på gården. Inte bara sitta i dagrummet eller prata skit i matsalen.
Nu inför hösten hade jag planer på att plugga till präst. Börja utbilda mig till det jag ska syssla med, men det gick sig inte. Min svenskalärare skulle nog vara lycklig av att veta om att det var svenskan som körde sig i min ansökan. Vad ska jag göra i stället? Jadu... Plugga upp svenskan och jobba med någon som passar och finns tillgängligt.
Tja, nu ska jag se till att uppdatera lite oftare...