Förstå sig själv
I ganska precis ett år har jag haft en person med mig och inte kunnat släppa. I helgen så sågs vi, pratade en del, grät, känslor snurrade hos mig och jag började förstå vilket svin jag har varit senaste halvåret. Jag har varit svartsjuk fast jag själv haft roligt. Kommit med kommentarer bara för att visa att jag inte mår bra, spytt skit för mig själv om mina närmsta i någonslags självbevarelsedrift som jag inte själv kan förklara ordentligt. Igår ringde jag och bad om ursäkt och försökte förklara. Jag hade ingen vettig förklaring men blev förlåten.
Hemma i Västerås samma kväll så lyssnade jag på en föreläsare som snackade om det här med val i livet. Vi väljer vad vi ska göra. Det är ingen nyhet, men hans livsberättelse grep mig när jag insåg att jag i princip skulle kunna göra samma sak. Killen som snackade hette Tony Berglund och har varit med om betydligt värre grejer än vad jag har varit, och vad jag tror att jag kommer vara, med om. Men som sagt, i princip. Jag tror inte att jag kommer att försöka ta livet av min mamma med en sax eller söka till främlingslegionen för att få utlopp för mina aggrissioner men jag tror att både jag och han har lätt att skaffa tunnelseendet. När det blir jobbigt så kan inte jag ta in det positiva och när jag väl gör det så bryter jag ihop och bara gråter när jag väl inser att det jag gör och den jag är faktiskt uppskattas.
Tony Berglund pratade också om hur man vänder sin egna taskiga självbild mot andra. Det man själv är osäker över vänder man mot andra och försöker göra sig starkare på så sätt. Jag mådde dåligt och över att en tjej inte tyckte om mig och valde att vända det till att hon skulle må dåligt, att hennes liv vad fel och inte mitt. Det här är inget okänt begrepp men det är första gången som jag så tydligt kunde se det hos mig själv.
Det som på något vis vad så skönt är att jag tvekade att gå till kyrkan och lyssna på Tony igår kväll. Jag orkade inte för att jag mådde så dåligt över att själv inte kunna förklara den här delen av mig själv. För mig kom det här snacket som ett klart bönesvar och nu känns allt lite lättare. Kanske bara några gram av flera kilo, men lik förbannat lättare!
Det här är inte en snyfthistoria, det är ingen frälsningshistoria eller något annat. Det är heller inte något ovanligt. Då menar jag inte händelsen i sig utan själva fenomenet att kasta dom känslor man själv inte kan kontrollera på någon annan. Nu kan jag förklara för både mig själv och andra va fan jag har sysslat med i nära ett halvår och varför allt har blivit som det har blivit. Jag gjorde valet att dra med en av dom jag älskar mest ner med mig. Nu har jag gjort ett nytt val, att göra allt jag kan för att förstå mig själv och lyssna till det jag har inom mig.
Tack Tony, din snack behövdes där och då.
Tack Linnéa, du behövdes då och du behövs nu.
Hemma i Västerås samma kväll så lyssnade jag på en föreläsare som snackade om det här med val i livet. Vi väljer vad vi ska göra. Det är ingen nyhet, men hans livsberättelse grep mig när jag insåg att jag i princip skulle kunna göra samma sak. Killen som snackade hette Tony Berglund och har varit med om betydligt värre grejer än vad jag har varit, och vad jag tror att jag kommer vara, med om. Men som sagt, i princip. Jag tror inte att jag kommer att försöka ta livet av min mamma med en sax eller söka till främlingslegionen för att få utlopp för mina aggrissioner men jag tror att både jag och han har lätt att skaffa tunnelseendet. När det blir jobbigt så kan inte jag ta in det positiva och när jag väl gör det så bryter jag ihop och bara gråter när jag väl inser att det jag gör och den jag är faktiskt uppskattas.
Tony Berglund pratade också om hur man vänder sin egna taskiga självbild mot andra. Det man själv är osäker över vänder man mot andra och försöker göra sig starkare på så sätt. Jag mådde dåligt och över att en tjej inte tyckte om mig och valde att vända det till att hon skulle må dåligt, att hennes liv vad fel och inte mitt. Det här är inget okänt begrepp men det är första gången som jag så tydligt kunde se det hos mig själv.
Det som på något vis vad så skönt är att jag tvekade att gå till kyrkan och lyssna på Tony igår kväll. Jag orkade inte för att jag mådde så dåligt över att själv inte kunna förklara den här delen av mig själv. För mig kom det här snacket som ett klart bönesvar och nu känns allt lite lättare. Kanske bara några gram av flera kilo, men lik förbannat lättare!
Det här är inte en snyfthistoria, det är ingen frälsningshistoria eller något annat. Det är heller inte något ovanligt. Då menar jag inte händelsen i sig utan själva fenomenet att kasta dom känslor man själv inte kan kontrollera på någon annan. Nu kan jag förklara för både mig själv och andra va fan jag har sysslat med i nära ett halvår och varför allt har blivit som det har blivit. Jag gjorde valet att dra med en av dom jag älskar mest ner med mig. Nu har jag gjort ett nytt val, att göra allt jag kan för att förstå mig själv och lyssna till det jag har inom mig.
Tack Tony, din snack behövdes där och då.
Tack Linnéa, du behövdes då och du behövs nu.
Kommentarer
Trackback