bohm

Här kommer en väldigt vacker och personlig novell. Skrevs för ungefär ett år sedan och har legat i gömmorna sedan dess. Tyck gärna om den, i dubbel bemärkelse :)

Jag vill inte störa dig ifall du sover så jag andas så försiktigt jag kan. Ljudet på TV:n stängde jag av för länge sedan och bildens ljus kastar färgflammor över ditt ansikte. Är rädd att det ska väcka dig men når inte kontrollen där jag sitter. Du sitter, nästan ligger, med din rygg mot min mage så jag kan inte sträcka mig mot den heller. Jag hoppas att det inte stör dig där du är i ditt djup.
   En ström av lycka glider genom min kropp och det känns som att hjärtat ökar i takt. Hoppas att det inte stör dig. Dom säger ju att barn och djurungar sover lugnt till sin mammas lugna hjärtslag och jag hoppas att du ska kunna sova lugnt till mina hjärtslag. även fast jag inte är din mamma eller du något barn. Jag blir varm och ler lite lätt när jag tänker på att du skulle vara lika trygg hos mig som ett barn hos sin mor. Är du det? Känner du dig trygg här?
   Om du sover, jag vill inte störa dig och fråga så jag vet inte om du gör det men om, så undrar jag var du är. Är du mitt i den där tunga, fria vilan efter allt du gjort idag? Är du mitt i en dröm om jordgubbar eller drömmer du om någon du älskar? Drömmer du om mig? Eller ligger du här och bara blundar? Hursom så ser jag ett litet leende hos dig. I alla fall så tror jag mig göra det. Jag tycker nog att du ser lite lycklig ut? Eller trygg? Jag hoppas på trygg. Vill vara din trygga famn. Jag hindrar mig själv från att väcka dig för att fråga om jordgubbarna smakar bra.
   En kort filmsekvens for genom mitt huvud där du skrattar åt att jag sitter såhär och tänker som jag gör. Du gör mig inte löjlig, du tycker inte att jag är dum. Det är det där skrattet när dina hela du säger att du tycker om mig. Du vet säkert inte om det själv, men dina ögon börjar lysa och hela din kropp dansar utan ett steg. Den där korta filmsekvensen går i slowmotion och är över på en sekund men den värmer länge.
   Ökar mitt hjärta takten? Försöker andas djupa andetag för att lugna hjärtat så gott jag kan men samtidigt vill jag inte andas för mycket, då kanske du vaknar! Jo, nu slår det fortare. Jag fick en tillfällig liten panik över att väcka dig och det där drog igång. Men det är lite jobbigt att fusk-andas såhär. Undrar hur dom där som fridyker gör? Hur kan dom bara släppa allt?
   Tycker mig ana att hjärtat lugnar sig. 

Nu var jag borta bara någon sekund i tanken men jag är tillbaka.

Dina ögonlock rör sig lite, det rycker lite. Tror inte att du drömmer om jordgubbar längre. Men du är helt avslappnad i kroppen så jag tror inte att du drömmer om något otäckt heller. Tycker fortfarande att jag kan se ett litet leende precis i yttersta mikrometrarna av dina mungipor, men det är ju lite svårt att avgöra som sagt, jag sitter trots allt och tittar ner på dig lite snett ovanifrån.

Du kanske tycker det är hemskt och bara blundar för att slippa vara med mig? Du kanske flyr, är det vad du gör? Gillade du inte min parfym? Du kanske vill spy? Jag visste att jag tog för mycket men jag var osäker, brukar inte använda parfym så ofta.
   Nej, du är väl kvar? Du vill väl vara hos mig? Vill nästan hålla om dig ännu hårdare än vad jag redan gör men då kanske du vaknar och undrar vad jag gör.

Varför tog jag på parfym? Jag vill ju att du ska tycka om mig naturell och inte med något skal från taxfreen på en Ålandsfärja. Tröjan är ny, känner faktiskt själv hur den luktar lite nytt. Den kanske tar bort lite av parfymen? Eller så luktar jag svett? Nej, jag känner inget. Fast man kan ju bli immun mot sin egen svettlukt, det tror jag att jag har läst. Eller så har jag bara förstått det när det finns dom som inte själva märker att dom luktar tre dagar gammal fisk.

Oj, nu tänkte jag röra mig. Får åter igen kanske-väcker-jag-dig-panik, hjärtat ökar lite, jag försöker andas lugnare men är återigen i problemet att inte kunna andas djupt nog för att andas lugnt och ordentligt. Hur gör dykarna?!

Tittar upp i taket en stund. Älskar jag dig? Är det därför du gör mig såhär snurrig och glad och lycklig? Nej, snurrig blir jag inte, inte så mycket. Det säger jag nog mest för att det är ett ord jag ofta använder när jag inte vet exakt vad jag vill eller känner. Nu vet jag väl egentligen vad jag känner. Egentligen känns det dumt att fundera mer på det. Jag vet att jag älskar dig. Du vet också att jag älskar dig. Men älskar jag dig verkligen på det sättet? Borde jag säga det till dig eller har jag gjort det, indirekt, tydligt nog? Jag tror att jag kanske har gjort det men du har inte svarat på det så jag är lite rädd att du tycker att du varit, indirekt, tydlig nog tillbaka. Men varför skulle du ligga här i så fall? Älskar du mig bara som vän då kanske och trivs med att vara här? Trivs du hos mig? Känner du dig trygg?

Där uppe i taket går en liten spricka, den är en decimeter lång ungefär, lite snirklig men ungefär. Kom precis på att jag suttit och gjort den större under tiden jag tänkt. Inte på riktigt men jag har liksom “fotoshopat” den i huvudet om du förstår vad jag menar. Brukar du göra så ibland? Det kanske är så jag gör med dina mungipor för att dom ska le. Du kanske är jättesur?
   Tittar igen.
   Nej, du är glad. Eller? Jo, nu får du fan vara det för det här är så bra.

Jag vet inte om jag vill ha barn. Förut ville jag inte det men nu vill jag ju det sen syrran fick sin unge. Han är skön, diggar honom ordentligt. Vad ska jag göra om inte du tycker om honom? Eller han om dig? Du och jag är ett udda par, syrran och hennes kille än mer Svensson än mig och hur kommer då inte deras grabb bli? Men du, kan du inte bara tycka om honom? Jag vill verkligen att det ska funka mellan oss två. Snälla? Åh!
  
Du andas till lite snabbare och vrider på huvudet. Jag andas djupt, riktigt djupt ett par gånger för att se om jag får någon reaktion. Du tar ett lite stadigare tag om min hand och sen ligger du där lugn igen.
   Jag håller om dig lite hårdare. Tänker att jag blir lite mer manlig då och att du kanske känner dig tryggare om jag är det, manlig alltså.
   Nej, vilken man sitter och tänker såhär? Jag kanske skulle ta och kliva ut och berätta för världen hur jag tänker och känner? Jag kanske kan få fler killar att prata om hur dom känner då? Jag kanske kan bli “Han som vågade visa vad han kände” med hela svenska folket. Jag kanske kan föreläsa i att våga uttrycka sig? Jag är killen som kommer ut i svart kavaj till en arbetsplats och får frågan av en kille i trettioårsåldern om det verkligen är okej att säga ord som älska och kärlek om man är kille, om man inte måste komma med erbjudanden om otrohet och nya underkläder till tjejen på kontoret. Då ler jag åt honom, lyfter på ögonbrynen och säger “Du, jag har känt precis som du, jag var osäker. Nu vet jag att det är okej för killar att ha tankar, funderingar och känslor”. Sen lutar jag mig mot ett skrivbord som står bakom mig, drar bak kavajen lite så att jag kan få ner handen i jeansfickan och andra handen slår på en overhead med rubriken orden “jag är inte gay” och så är det en bild på en kille som håller om en tjej. Hon är lycklig tittar neråt lite oskuldsfullt och han tittar in i kameran som att han just har sagt dom där orden.
   Fast varför? Herregud, nu överdriver jag så jäkla mycket. Alla killar går väl runt och känner. Enda anledningen till att jag skulle göra någon sån grej är ju för att vinna poäng hos tjejer genom att vara djup och känslig, men jag har ju dig! Eller, det vet jag ju inte om jag har men ändå. Du förstår poängen. Eller. Ja.

Åh, nu ilar det i magen! Nästan så att jag måste dra in den lite. Ångest. Har jag dig eller inte? Det känns lite desperat att väcka dig och fråga.

Jävla parfym, nästan gång köper jag någon billig aftershave och har bara på sådär lite som jag brukar. Nu är det ju kört. Kanske borde prata ut ändå. Om det nu är så att du inte gillar parfymen alltså. Och inte vill träffa mig mer därför.
  
Andas in, andas ut. Försöker andas jämt med dig. Du måste sova för du andas så obekymrat. Inte så konstigt att du andas obekymrat heller, du har inte en vänsterflummande feminist som ligger på din mage och sover. Menar inget illa med dig. Tycker att feministbiten bara framhäver det kvinnliga i dig, även om jag hellre använder ordet jämställd.
   Jag är kär i en feminist. Trodde jag inte för några år sen. Då hade jag ju precis gjort slut med något sånt. Ja, hon var också åt det hållet men mycket mer militant om du förstår. Alltså, inte militant men du vet vad jag menar. Äh, du sover ju ändå så du kan inte svara.

Återupptar mina försök att andas med dig. Först andas jag in och ut samtidigt som du men sen vänder jag det så att du när andas ut så andas jag in. Studerar nog här uppifrån så att din mage håller en jämn linje mellan fickorna på dina jeans. Det går bra men jag tappar snart koncentrationen från det och stirrar helt ogenerat ner i din urringning. Tänk om du fick veta det, och om du faktiskt inte tycker om mig på något annat sätt än vän! Då skulle det ju se ut som att jag utnyttjar situationen!
   Äh, jag har sett dom förut. Men jag får lite skuldkänslor. Fortsätter ändå titta lite.
   Gäspar. Inte för att dina bröst är tråkiga men för att jag själv är ganska trött.

Känner din lugna puls dunka lätt i din ena handled som ligger mot min handrygg. Va härligt det känns.

Vrider huvudet och ser åter ditt ansikte som färgas av TV:ns lysande bildskärm. Det är just nu en stor svan, i en nattsänd repris av ett naturprogram, som lyser upp dina kinder och panna.
   Du är vacker.
   Försiktigt lutar jag huvudet lite framåt, försiktigt, försiktigt. Kysser ditt hår lite lätt och tänker att det är bäst att ta chansen nu. Jag vet ju inte om du älskar mig när du har vaknat och då kanske det är lite opassande att vänner kysser varandra i huvudet.
   Andas in din lukt med mina näsborrar i ditt hår. Du luktar schampo eller balsam. Känner igen lukten. Trivs med den, tycker om den. Rör försiktig på tummen, som sitter på den hand du håller i, och smeker utsidan av ditt pekfinger och samtidigt lite av din tumme. Väldigt lätt och försiktigt.
   Du svarar snart med en liknande rörelse och en halv minut efter så drar du in lite luft snabbt som att du vaknar. Desperationen sprider sig i min kropp när jag känner att du spänner din kropp som för att resa dig. Det vill jag ju inte! Ska jag låta dig göra det eller ska jag hålla dig kvar? Lite som för att visa att jag tycker om dig?
  
Du sätter dig upp och sträcker på dig. Jag sitter kvar utan att röra mig en millimeter, jag vill att du ska känna dig välkommen tillbaka och om du lutar dig mot mig igen ska du känna igen dig och bli sådär trygg igen.
   Håller tillbaka en djup suck när jag ser att du reser dig upp i sängen. Men nej, det gör du faktiskt inte, du ställer dig på knä och tittar på mig och ler, kryper tillbaka, lägger dig med på mage med huvudet på övre delen av min mage och tar ett djupt andetag. Dina armar kramar om mig och jag lägger min ena hand i din nacke och mys-pillar lite.
   “Du luktar gott” säger du och blundar, kliar mig lite på bröstet med dina naglar och somnar. 
   Sov. Jag lovar att jag inte ska störa.

Bohm, dec 2009