Tidningar utan själ och skäl
Det är inte lätt att vara tidningsreporter idag. Dels så finns det inte så många seriösa tidningar och dels så finns det inte så mycket man får skriva om. Låt mig förklara hur jag tänker...
När jag säger seriösa tidningar med seriöst innehåll så syftar jag på tidningar som dels har någon slags moral och känsla i det dom levererar ut till alla tusentals och rentav miljontals som tar del av texten som levereras och dels faktiskt lägger ner tid på research istället för att ta in första bästa rubrik som lyser starkare än sanningen på löpet.
Var tar man som skrivande reporter vägen om man vill bygga och fila för att få fram ett budskap och sen också ha en plattform att leverera det på? Visst, Aftonbladet och Expressen gör ju sina scoop ibland men det känns som att det mest handlar om stora och livsviktiga nyheter kring otroheter, kändisars dödsfall och lite narkotika på stureplan. Till och med metro som är en gratistidning tryckt av reklam lyckas bättre.
Det var egentligen det lilla problemet, på så vis att det rör dom få skrivande journalister som finns i Sverige. Det stora problemet är väl ändå var vi läsare tar vägen om vi vill nås av nyheter med djup, aktualitet och grund? Det finns väl egentligen bara ett par ordentliga tidningar i Sverige men dom riktar sig inte till oss som bor i Dalarna, Örebro eller Knäckebröhult. DN och SvD har tydliga profiler som riktar sig till stockholmare.
Min dröm är tidningarnas svar på Public Service. Jag menar, SVT och SR finns ju, varför då inte dra igång ST (Sveriges Tidning)? Det statligt finansierade numret kanske skulle vara hälften så tjock men dubbelt så innehållsrik, jämfört med t.ex. Vestmanlands läns tidning (VLT) som varje dag levererar lokalskvaller och taskig layout. Självklart ska det inte bara vara statliga bidrag, precis som tv-licens så får man lägga en mindre slant för att få ta del av Public Service.
Så illa är det. Men jag är inte bitter.
När jag säger seriösa tidningar med seriöst innehåll så syftar jag på tidningar som dels har någon slags moral och känsla i det dom levererar ut till alla tusentals och rentav miljontals som tar del av texten som levereras och dels faktiskt lägger ner tid på research istället för att ta in första bästa rubrik som lyser starkare än sanningen på löpet.
Var tar man som skrivande reporter vägen om man vill bygga och fila för att få fram ett budskap och sen också ha en plattform att leverera det på? Visst, Aftonbladet och Expressen gör ju sina scoop ibland men det känns som att det mest handlar om stora och livsviktiga nyheter kring otroheter, kändisars dödsfall och lite narkotika på stureplan. Till och med metro som är en gratistidning tryckt av reklam lyckas bättre.
Det var egentligen det lilla problemet, på så vis att det rör dom få skrivande journalister som finns i Sverige. Det stora problemet är väl ändå var vi läsare tar vägen om vi vill nås av nyheter med djup, aktualitet och grund? Det finns väl egentligen bara ett par ordentliga tidningar i Sverige men dom riktar sig inte till oss som bor i Dalarna, Örebro eller Knäckebröhult. DN och SvD har tydliga profiler som riktar sig till stockholmare.
Min dröm är tidningarnas svar på Public Service. Jag menar, SVT och SR finns ju, varför då inte dra igång ST (Sveriges Tidning)? Det statligt finansierade numret kanske skulle vara hälften så tjock men dubbelt så innehållsrik, jämfört med t.ex. Vestmanlands läns tidning (VLT) som varje dag levererar lokalskvaller och taskig layout. Självklart ska det inte bara vara statliga bidrag, precis som tv-licens så får man lägga en mindre slant för att få ta del av Public Service.
Så illa är det. Men jag är inte bitter.
Kommentarer
Trackback