bohm

Det var en gång en mysfarbror med stor mustasch som hette Jukan Håholt. Jukan kom från ett ställe som hette Småland och var därför smålänning. Jukan pratade ofta för många människor om att det var viktigt att hjälpa och ta hand om varandra, om att ta ansvar och stötta dom som har det svårt. Ett sätt att hjälpa människor var att betala skatt så att andra människor kunde få pengar från staten om dom hade det svårt. Jukan Håholt kämpade ganska hårt för att folk skulle förstå att man inte alltid klarar sig själv och att vem som helst kan råka illa ut och behöva hjälp från staten. Det här var då ingen lätt sat att förklara så Jukan fick tjata och tjata.

En dag så började tidningarna skriva om att Jukan, som hade det bra ställt själv, hade lurat till sig pengar från staten. Det var pengar som skulle gå till dom som hade det svårt, som Jukan pratat så mycket om. Visserligen visste ingen om Jukan hade lurat till sig dom med flit eller om han bara hade gjort fel, men det spelade ingen roll. Det var nämligen som så på den här tiden att tidningar och tv hade rätt att döma människor utan domstol och demokratiska vägar. Det var ganska smidigt, för annars fick man vänta flera veckor och kanske till och med månader på att domstolen skulle fastställa vad som egentligen var mest troligt hade hänt. Dessutom så fick man ha en advokat, en sån där som försvarar en och hjälper en, i en domstol och i tidningarna fick man klara sig själv så det blir mycket lättare att fälla en människa på det sättet.

Jukan fick problem med jobbet. Många människor slutade tro på honom för att han helt utan samvete och moral lurat till sig massa pengar bara för nöjets skull. Hans kompisar tyckte att han var en elak person så dom sprang till tidningarna och sa att han inte borde få prata för folk längre, för han var inte pålitlig.

Men det fanns fler smålänningar som gjorde dumma saker. Kingvar Amprad var direktör på en stor möbelfabrik och gjorde massa hyllor som såldes över hela världen. Kingvar tjänade mycket pengar, så mycket pengar att han kunde ge bort lite till nazisterna. Nazisterna tyckte om att prata för folk, precis som Jukan, fast dom pratade om helt andra saker. Nazisterna ville att man skulle dela in folk i rätt och fel och smart och dum och trodde att om man kommer från något annat ställe så är man inte bra nog för att vara en del av oss. Tack vare att Kingvar gav pengar och samlade in pengar från sina kompisar så kunde fortsätta prata om sina saker, ända tills det blev fult och fel att prata om sånt. Då ville inte Kingvar ge dom pengar längre.

Dessutom ville Kingvar ha mer pengar än han hade och det fick han! Istället för att köpa skruvarna till sina bokhyllor i Sverige kunde han köpa dom i Tyskland. I Tyskland satt det jättemånga männiksor i fängelse för att dom tyckte fel saker och för att dom skulle ha något att göra så fick dom göra skruvar och beslag åt Kingvar som han kunde köpa billigt. Fast sen visade det sig att det inte var okej att göra så av jättemånga olika anledningar, bland annat så visade det sig att dom som satt i fängelset inte skulle ha suttit i fängelset för dom tyckte inte fel, så då fick inte Kingvar köpa sakerna därifrån längre. Istället så hittade han ett ställe som hette Asien och där behövde inte dom som arbetade ha pengar till mat och hyra och godis och bil som i Sverige, för dom hade ändå inte så många såna saker alls, så då kostade det inte så mycket att göra Kingvars hyllor där! Då kunde Kingvar sälja sina hyllor till samma pris och ändå tjäna mer pengar! Va smart han var!

Dessutom kom Kingvar över massa billigt trä till sina hyllor från ett ställe som hette regnskogen. Fast man fick inte köpa deras träd så snart fick han köpa lite billigare trä från andra ställen istället....

Men ändå fick inte Kingvar så mycket pengar, för staten ville ha pengar av honom, för att hjälpa människor som hade svårt, ni vet. Så då flyttade Kingvar till ett billigare ställe där det inte kostade så mycket att bo, och då kunde han ändå åka hem till Småland och nyttja sjukvården och annat som staten betalade åt honom. Va smart han va!

Fast, alla tyckte inte om att Kingvar gjorde såhär. Det var flera som tyckte att hans fabriker kunde vara kvar i Småland så att det funnits fler jobb där. Och att han skulle ha betalat pengar till staten och gjort rätt för sig som andra människor, så då skrev tidningarna det - att han hade gjort fel. Men OJ va fel dom hade! Kingvar och hans företag kunde ju inte alls göra fel för dom hade ju berättat för världen att Sverige fanns!

Så egentligen fanns det två smålänningar som hade gjort dumma saker. Den ena hade sagt att man ska vara snäll mot andra och sen hade tidningar och tv sagt att han var en sniken smålänning och tyckte inte folket om honom längre. Den andra hade varit en sniken smålänning och så hade tidningarna sagt att han gjort bra saker också och då tyckte inte folk att det var så farligt längre.

Som tur var så slutar sagan lyckligt. Kingvar har alla sina pengar kvar och han och alla hans barn och barnbarn kan leva på räntor och barnarbete som är sånt som ger mat på bordet, och bokstavligt talat en guldkant på tillvaron, och är fortfarande hyllad som hjälte för att ha berättat om Sverige för världen och Jukan får varje dag höra att han är en ond människa som lurar folk på pengar, som tidnignarna sagt.

Snipp, snapp slut,
så var demokratin slut.